”Vårdpersonalen ska inte behöva fundera över kostnaderna för en skiva paprika på mackan som ges till nyförlösta kvinnor eller filtar till bebisarna på BB – särskilt inte när Region Stockholm gör ett överskott på 5,8 miljarder”, skriver Clara Lindblom (V).
Om allt går som det ska kommer jag föda vårt andra barn på Södersjukhuset om några veckor. Som omföderska har jag upplevt graviditeten som mindre omvälvande än förra gången – det har varit skönt att ha gått igenom en graviditet förut och veta ungefär vad man har att förvänta sig. Men efter de senaste veckornas besked om sparbetingen på förlossningsvården har känslorna av spänd förväntan mer gått över till en direkt oro. En oro som på många sätt är starkare än förra gången för tre år sedan.
Bristerna inom förlossningsvården har varit kända och diskuterats länge. Kvinnor har behövt känna oro över att bli hänvisade till sjukhus utanför länet och länge låg förlossningsskadorna högre i Stockholm än i andra regioner. Men den senaste tiden har larmrapporterna nått en ny nivå. På Södersjukhuset tvingas fem specialistläkare på kvinnokliniken att sluta och personalen uppmanas att brainstorma idéer kring vad som går att spara in på. Överläkare varnar för hotad patientsäkerhet. Detta samtidigt som regionen går med miljardöverskott.
Läkare på Danderyds sjukhus och Södersjukhuset varnar för att ett uppstyckat vårdval dränerar sjukhusen på kompetens och resurser. Faktum är att Region Stockholm har den dyraste sjukvården i landet, men inte den bästa. Det beror på att man låst in sig i ett system med väldigt många privata aktörer och vårdval som varken är kostnadseffektiva eller främjar en helhetssyn och samverkan inom vården.
Sist slutade min förlossning med akut kejsarsnitt ungefär ett dygn efter att vi blev inskrivna och det finns mycket som tyder på att inte heller denna förlossning kommer vara helt okomplicerad. Jag har fullt förtroende för kompetensen hos de barnmorskor, undersköterskor och läkare som kommer ta hand om oss på förlossningen, på samma sätt som jag känner mig helt trygg i relationen med min barnmorska och med läkarna på Specialmödravården som jag har haft kontakt med hittills. Det jag däremot inte något förtroende för är de villkor och ekonomiska förutsättningar som vårdpersonalen tvingas arbeta under.
Vårdpersonalen ska inte behöva fundera över kostnaderna för en skiva paprika på mackan som ges till nyförlösta kvinnor eller filtar till bebisarna på BB – särskilt inte när Region Stockholm gör ett överskott på 5,8 miljarder.
Förlossningsvården behöver istället mer resurser för att kunna öka bemanningen, förbättra arbetsvillkoren och säkra patientsäkerheten för både födande och barn. Så min fråga är egentligen enkel, Irene Svenonius. Hur orolig ska jag vara över att föda barn i Region Stockholm?
