”Med vår arpillera vill vi säga: den feministiska kampen fortsätter trots pandemin och förverkligar en feminism med intersektionella perspektiv som bejakar att flertalet kan uttrycka sig och bidra med att bygga rättvisare samhällen”, skriver Claudia Arenas Ferro och Carmen Blanco Valer från Colectiva feminista en Suecia – maiz.
Under mars 2021 bjöd Colectiva feminista en Suecia – maiz in till en kollektiv textilmanifestation för att skapa med en textilteknik som kallas ”arpillera” tillsammans med andra. Alla feminister som brukar demonstrera den 8 mars uppmanades att skicka in små dockor som skulle föreställa dem själva, så att dessa mini-feminister tillsammans kunde delta i 2021 års textila kvinnodemonstration den 8 mars.
Mer än 60 kvinnofigurer anlände och syddes fast på ”demonstrationsplatsen”, som var en tygbotten i formen av ett kvinnotecken med både urban- och landsbygdslandskap. Tillsammans skulle dessa mini-feminister uppmärksamma kampen för kvinnors rättigheter när vi andra hindrades att demonstrera på grund pandemin. De små feministerna föreställde unga och gamla med vanliga kläder, samisk kolt eller festkläder och de flesta hade även egna plakat.
Den 28 mars var alla mini-feminister samlade och vi höll en online-presentation av 8 mars-demonstrationens arpillera med aktivister och gäster från några organisationer. Förutom visningen av arpilleran hade vi kvinnokampsånger, tal, videor och annat.
Historierna om mänskligheten har traditionellt berättats av vinnarna i krig, av de i privilegierade positioner i samhället, av eliter. I dessa berättelser osynliggörs eller manipuleras vanligtvis de grupper av människor som har besegrats eller befinner sig i underordning eller exploatering.
Av denna anledning är det viktigt att berika berättelsen från alla människors erfarenheter och det är vad Colectiva feminista en Suecia – maíz gjorde med vår virtuella mobilisering kring ett gemensamt skapat textilkonstverk. Genom den talade vi om vårt motstånd mot patriarkat i Latinamerika och i världen, även i dessa tider av pandemi och global kris.
Namnet arpilleras kommer av namnet på den grova säckväv som vanligtvis tillverkats av kvinnor ur arbetarklassen som inte hade råd att köpa nya tyger, en teknik som använts i olika delar av Latinamerika. Arpilleras är förmödrarnas sätt att berätta historier om livet.
Denna textilkonst fick särskilt en ny mening under den chilenska diktaturen mellan 1973 och 1990, när kvinnliga arpillerister använde sina verk för att vittna om och fördöma de brott mot de mänskliga rättigheter som begicks av militärregimen. Tekniken har även använts senare, både i Chile och i andra latinamerikanska länder, för att rekonstruera det kollektiva minnet av väpnade konflikter och våld, men också motstånd och samhällsvisioner.
Sedan förhistorisk tid har vi människor använt oss av språk och röst, sång, slagverk, musik, dans och målning, som ett band mellan oss som individer, och ett sätt att berätta våra historier, att låta våra perspektiv komma till andra. Och vi har vanligtvis använt det material som vi haft till hands. Dessa uttryckssätt har gjort det möjligt för oss att berätta historier och bygga samhällen.
När grupper av människor blir tvungna att stå emot maktmissbruk blir deras kollektiva uttryck ännu viktigare, eftersom de sammansvetsar gruppen samtidigt som de berättar historien om orättvisor och maktmissbruk, samt väcker hopp och drömmar för framtiden. Därför är det extra viktigt att lyfta fram och synliggöra de underordnades uttryckssätt.
Vår arpillera representerar styrka och bestämdhet i att fortsätta kämpa mot patriarkatet, särskilt under denna tid av kriser då covid19-pandemin synliggjort och förstärkt de ekonomiska, sociala, politiska och miljörelaterade kriserna i världen. Pandemin påverkar länder och redan utsatta befolkningsgrupper på olika sätt, inte minst kvinnor som runt om i världen drabbas av könsbaserat våld och sexuellt våld, ökad vårdbörda och en växande kvinnohatande retorik på den politiska arenan.
Med vår arpillera vill vi säga: den feministiska kampen fortsätter trots pandemin och förverkligar en feminism med intersektionella perspektiv som bejakar att flertalet kan uttrycka sig och bidra med att bygga rättvisare samhällen.
Såsom chilenska arpilleras gjorde under militärdiktaturen före oss, ville vi att de feministiska rösterna mot det patriarkala väldet skulle höjas trots pandemin.
