Att komma i kontakt med den kända tv-journalisten och feministen Vida Saghary är ingen lätt uppgift. Hon byter jämt telefonnummer och för tillfället gömmer hon sig i en by på hemlig ort. För att inte bli igenkänd och dödas är hon tvungen att gömma sig under burka när hon lämnar hemmet.

– Livet som afghansk sekulär feminist är i sig en tragedi. Många långa år, i 15 år har jag gått barfota på ett vasst svärd, fötterna blöder jämt och jag måste ta nästa steg för att inte falla, höja rösten mot orättvisorna, tala om det jag har lärt mig av tidigare generationers afghanska feminister och frihetskämpar. Jag måste fortsätta kämpa för att leva, överleva som sekulär feminist och kvinna, i ett land som står inför talibanernas återkomst.

Vida Saghary är långt ifrån ensam i sin flykt undan de reaktionära krafterna som svurit att döda henne. Det handlar om kvinnor som varken har stöd av staten eller de internationella organisationerna, understryker hon. Sedan Saghary talade om faran med stora samlingar vid fredagsbön under covid-pandemin, har hon fått en dödsdom mot sig, utfärdad av ultra-religösa mullan Mujib Alrahman Ansari som härskar i provinsen Herat. Reportrar utan gränser uppmärksammade detta uttalande och vågen av hot och hat som drabbade Vida Saghary.

Dödshotad utan stöd

Vida Saghari fortsatt att kritisera mulla Ansari för hans kvinnofientliga och reaktionära uttalanden.

– Jag tog inte dödshoten mot mig på allvar då han i ett uttalande kallade mig för avfälling och islamfientlig, som antingen ska dödas eller fly landet. Jag var van med hat och hot vid det laget. Men så småningom fattade jag att hotet är allvarligt och nära, det kunde verkställas på gator och torg som jag passerade. Jag kontaktade de ansvariga myndigheterna och människorättsorganisationerna och till slut fick jag och mina barn bo tillfälligt på en kvinnojour i Kabul. Men hans anhängare hittade adressen, vilket innebar fara för kvinnojouren och andra kvinnor. Sedan dess har jag och mina barn varit på flykt från den ena provinsen till den andra.

Vida Saghary menar att staten gjort närmast ingenting för att stödja henne, en känd tv-journalist. Hon är en av de hundratals som hotas och polisen kan inte skydda någon.

– Vid ett möte med en representant från myndigheterna sade de tydligt och klart: ”Du får skydda dig själv. Det finns inget vi kan göra”.

– Sedan tre år har kvinnor som identifierar sig som sekulär och feminist och som kämpar för rättvisa och kvinnors rättigheter varit svartlistade! Från ena sidan hotas vi till livet av ultra-religiösa extremister som ser oss som sina värsta fiender och å andra sidan utmålas vi av de internationella organisationerna verksamma i Afghanistan som ”bråkmakare”. Vi utsätts för hot och hat, hotas med mord och stening, får inga jobb och vi har inget val annat än att fly och gömma oss.

Vida Saghary blev för tre år sedan av med sitt arbete. Tills för ett år sedan lyckades hon ändå försörja sig och sina barn genom att ge privata lektioner.

– Men arbetsplatsen utsattes för hot på grund av mig och jag blev tvungen att sluta och gå under jord. Under det senaste året har jag och mina barn överlevt enbart med stöd från mina syskon och föräldrar.

När skolflickor förbjöds att sjunga, publicerade Vida Saghary ett klipp där hon sjöng och spelade. Skolmyndigheten tog tillbaka förbudet på grund av stora protester.

USA:s president Joe Biden har förklarat ett slut på den militära närvaron i Afghanistan. Senast den 11 september i år, 20 år efter invasionen 2001, ska USA och Storbritannien lämna Afghanistan. Fredssamtal med talibanerna pågår, medan taliban-ledarna med sina väpnade styrkor stärker sin ställning och utropar seger. Beslutet att lämna Afghanistan baseras på en överenskommelse med talibanerna under Donald Trump. Många afghaner är övertygade om att talibanerna efter den 11 september inte ens kommer att behöva lägga ner sina vapen och inte heller bry sig om fredssamtalen eller någon överenskommelse.

Framtiden skrämmer

Vida Saghary ser ingen ljus framtid framför sig och är övertygad om att civilsamhället i Afghanistan kommer att drabbas fruktansvärt hårt. Hon befarar det värsta, det vill säga inbördeskrig och en allt mer försvagad regering som inte kommer att kunna stå emot talibanerna.

– Vi blir tvungna att barrikadera oss inför en ny kamp, risken för ett inbördeskrig är stor. Allt tyder på att förutsättningar för strider mellan olika grupperingar och beväpnade miliser finns. De ultrakonservativa och reaktionära får alltmer utrymme i samhället.

Saghary är kritiskt mot USA:s agerande under de senaste 20 åren. Hon nämner en rad allvarliga brister som antingen pågått eller förvärrats under dessa år.

– Vi har ett stort och växande antal änkor utan försörjning, varje månad mördas 52 kvinnor i sina hem, 80 procent av afghanska kvinnor bor i byar och är analfabeter, inte ens i städerna finns den infrastruktur som behövs. Vi har fler religiösa skolor än statliga, bara 12 högskolor i hela landet. Barn och unga rekryteras av beväpnade milisgrupper, vi hör om 80 000 saknade barn som förmodligen tagits av beväpnade talibangrupper, unga och kvinnor dödas varje dag, skolor bränns ner och våldet härjar överallt. Majoriteten av de som är födda efter 2000 har rekryterats av reaktionärer i de skolor som amerikanerna lät öppna. Fortfarande odlas och säljs narkotika som inkomstkälla för att köpa vapen. Hur kan man kalla detta för ”utveckling”? Jag förstår inte vad väst menar när de talar om utveckling och en förbättrad situation i Afghanistan efter 20 år.

”Jag protesterar!”

Enligt journalisten Vida Saghary har västvärlden inte haft någon avsikt att stärka de sekulära krafterna i Afghanistan, tvärtom.

– Jag anser inte att USA någonsin har velat satsa på ett starkt och demokratiskt Afghanistan. Det vore inte lönsamt! Kapitalismen har ett stort intresse i krig och konflikter. Från början satsade västvärlden egentligen på de konservativa krafterna, de som inte vill och inte kan leda Afghanistan till frihet och självständighet.

– Miljoner dollar har gått till propagandakampanjer med avsikt att bevisa att hijab ska vara obligatorisk eftersom den är ”den bästa klädseln för kvinnor”. Makten stängdes in i de konservativa männens kretsar. De projekt som fick utländsk finansiering valde inte feministernas sida, tvärtom gav de upp när reaktionära religösa krafter sade att kvinnors frihet är inget mer än ”kosmetiskt tomt prat”, något som ”afghanska kvinnor inte behöver”.

– Ingenting gjordes för att förändra mansdominansen inom arbetsmarknaden, kvinnor i allmänhet har inte fått chansen att försörja sig så att de smakar på självständigheten, våldet mot kvinnor pågår och sexuella trakasserier på arbetsplatser har förlamat kvinnorna. Själv utsattes jag för 18 fall av sexuella trakasserier på min arbetsplats under tre år! Det är män som kräver sexuella tjänster av sina kvinnliga kollegor.

Talibanerna utropar redan seger. De säger att de har besegrat USA och hela västvärlden och åter ska ta över landet. Hur ser du på fredsförhandlingarna med talibanerna?

– Vem beväpnade islamisterna från början, vilka länder gav dem pengar under 70- och 80-talet? I dag äger deras efterföljare, det vill säga talibanerna, köpcentra, höghus och skolor. Hur kommer det sig att talibanerna har så mycket tunga vapen, vem säljer till dem? 5 000 talibaner frigavs från fängelset för att stärka talibanernas ställning, allt för att västvärlden ska kunna hantera ”fredsförhandlingarna”.

Vad kommer att hända med feministerna när utländska trupper lämnar helt och talibanerna tar över?

– De flesta feminister befinner sig redan, mer eller mindre, i min situation. De som inte klarade av den pågående svåra och livshotande situationen har redan lämnat landet och bor i exil. Det är få som jag kvar i landet.

Vad förväntar du dig av svenska feminister?

– Att visa intresse för afghanska feministers erfarenheter och höra vad de säger. Se vilka de afghanska feministerna egentligen är, är det de som sitter runt förhandlingsbordet med talibanerna, lyder eftersom de ingår i statliga projekt och tillhör makthavarnas kretsar? Eller är det de som kommer att slaktas av talibanerna; de feminister och frihetskämpar som utan egen vinning, utan något stöd, trots rädsla för sina liv höjer rösten och kämpar mot orättvisorna?

– Jag förväntar mig att svenska feminister ställer sina makthavare till svars, fråga dem vad som har hänt med alla de pengar och resurser som Sverige bidragit med, fråga vad de egentligen gjort för den afghanska kvinnan? Varför kompromissar man med dem som hindrar progressiv verklig utveckling? Tusentals frånskilda och ensamstående kvinnor protesterade mot de nya kvinnofientliga familjelagarna när det gällde vårdnaden om sina barn. De i afghanska parlamentet gjorde ingenting, just de som besöker Sverige och får uppmärksamhet som representanter för Afghanistan.

– Varför ställer feministerna i Sverige inte upp bakom de kvinnor som protesterar men tystas ner så att deras krav aldrig når omvärlden. Jag själv kämpade hårt för att få mina barn efter skilsmässan. I dag har jag ingenting, inget hem och inget arbete och ingen frihet, jag kan mördas när som helst. Varför? Bara för att jag har levat och kämpat som feminist och vägrat hålla tyst. Hur mycket ska vi stå ut med, ensamma?