Målet med den kunskapshöjande insatsen i hbtq, genus och normkritik formulerades i Stockholms stads budget 2015: Utbildningsnämnden ska påbörja ett arbete med att förbättra kunskap och medvetenhet om hbtq-frågor. Eftersom hbtq-frågor intimt hänger samman med frågor som rör andra diskrimineringsgrunder har utbildningsnämnden valt att bredda insatserna därefter.

24 grundskoleenheter samt enheten för nyanlända beviljades medel för insatser inom hbtq, värdegrund och normkritik under hösten 2015. Fyra enheter satsade på att utveckla sina skolbibliotek, fyra skolor beviljades medel för hbt-certifiering och resterande enheter har beviljats medel för kompetensutveckling. Fördelningen har varit jämn mellan innerstadsskolor och ytterstadsskolor, liksom mellan låg- och högstadium.

En mer organiserad satsning

Slättgårdsskolan har beslutat att utbilda personalen i normkritisk pedagogik efter att skolledningen insett att skolan genomsyras av normer som begränsar eleverna. Det var en nyutbildad lärare, Linnea Sahlin, som initierade arbetet. Hon arbetar på mellanstadiet. Arbetet möjliggjordes när skolan i höstas fick stöd från stadens hbtq-satsning.

Lena Namon är SO-lärare på högstadiet på Slättgårdsskolan i Bredäng. Där har en trygghetsgrupp startats, som representerar elevhälsa, lärare från alla stadier och skolledning. Linnea Sahlin representerar där mellanstadiet och Lena Namon högstadiet. Trygghetsgruppen består av tio personer som träffas på fredagar och diskuterar trygghetsfrågor och arbetar kring skolans värdegrundsarbete. Där diskuteras också ifall det uppstått några situationer eller dilemman. Trygghetsrådet delar sedan med sig till de övriga medarbetarna på torsdagsmötet där all personal närvarar.

– Det är viktigt att arbetet med hbtq, genus och normkritik genomsyrar hela personal– och lärarkåren. Det finns en positiv anda på min arbetsplats, det känns som att nästan alla är med på tåget, säger Lena Namon.

Inte längre upp till var och en

All personal och alla lärare på skolan har i det normkritiska arbetet fått boken ”I normens öga”, som tar upp hbtq-frågor och som enligt Lena Namon ger handfasta tips på hur ett normkritiskt arbete kan gå till. Till hösten planeras studiecirklar där boken ska diskuteras.

Lena Namon säger att hon är glad att staden nu satsar på att höja kompetensen eftersom det tidigare varit upp till varje enskild lärare att intressera sig för sådana typer av frågor, och att det nu blir en mer organiserad satsning. Hon tycker också att det är särskilt relevant eftersom kränkningar ofta sker i det tysta och på nätet, och då är det viktigt att prata med både lärare och elever om värdegrundsfrågor.

– Kränkningar på nätet tar vi tag i direkt, men vi har varit relativt förskonade från det så vitt jag vet. Kränkningar på nätet har varit ett större problem på mellanstadiet än på högstadiet. Kanske för att den sociala kompetensen ökar med åldern och att eleverna vet vad man får och inte får skriva. Mycket kan som sagt vara svårt att komma åt. Ett normkritiskt arbete känns hur som helst väldigt relevant i och med att eleverna är i en sårbar ålder där de försöker hitta sin identitet. Toleransen och förståelsen för olikheter måste vara stor.

Sådde flera frön

Lena Namon berättar om ett dilemma som hon haft på skolan, som hon upplevt som jobbigt och där hon önskat att kunskapen om hbtq-frågor hade förmedlats bättre till eleverna.

– I min förra klass var det en del elever som var homofoba. Jag och min kollega diskuterade med eleverna och visade olika filmer som vi förberedde väl, såsom exempelvis Fucking Åmål och Boys don´t cry för att nämna några. Det var stundtals svårt och utmanande att prata om sexualitet. Vissa elever sa att alla kan välja vilken sexualitet de själva vill ha och att homosexualitet därför kan ”botas”. Jag hade svårt att övertala eleverna om motsatsen och diskussionerna blev onödigt polariserade.

– Jag backades upp av rektorn att ändå alltid ta diskussionen, och till slut tog vi hit RFSL som fick föreläsa om hbtq-frågor. Det är svårt att säga vilken inverkan föreläsningen hade på eleverna eftersom några av dem satt med armarna i kors och ville inte alls lyssna. Men jag tror absolut det gav mycket och att vi sådde flera frön. Det handlar om att inte ge upp och inte vara rädd för öppna diskussioner.

Lena Namon säger att arbetet tar tid och att kunskapshöjningen är i ett tidigt skede, därför känns det svårt att diskutera hur pass effektiv implementeringen varit.

– Det är en pågående process som är i uppstarten. Förra året började vi prata om dessa frågor. Framförallt har det hittills handlat om att personal och lärare ska få förståelse för frågorna.

Trots att arbetet nyss börjat har Slättgårdsskolan hunnit arrangera tre temadagar ihop med eleverna på temat ”Alla lika, alla olika”. Där diskuterades utanförskap och normer.

– Det var tre roliga dagar med engagerade elever och lärare och det kändes övergripande positivt, nu väntar nästa läsår med fokus på ”I normens öga”.

Lär mycket av eleverna

Ann Gustavsson är högstadielärare i SO-ämnena på Johan Skytteskolan i Älvsjö i södra Stockholm. Johan Skytteskolan har också fått medel beviljade för att arbeta med hbtq, genus och normkritik. Ann Gustavsson menar precis som Lena Namon att okunskapen fortfarande är stor, men att arbetet känns viktigt och hoppfullt.

– Det handlar om att stanna upp och försöka förstå. Det är viktigt att erkänna att vi borde lära oss mer om det här och att vi är långt ifrån i mål.

Ann Gustavsson diskuterar begreppet hen och att många lärare inte har med sig det från tidigare.

– Det är intressant, för som det ser ut nu så lär vi oss mycket av eleverna. Många elever har stor kunskap om det här och har växt upp med uttryck såsom ”hen”. På så sätt ligger eleverna ibland i framkant jämfört med lärarna.

Ann Gustavsson menar att det är viktigt att komma ihåg att det inte ska handla om prestige, utan att alla måste lära sig av varandra.

– Eleverna trycker fram gränser och utmanar. Vi har elever som inte vill definiera sig utifrån ett kön. Så såg det inte ut förr, och det är en utmaning och något att anpassa sig efter. Det är lätt att kanske undvika pronomen eller dra sig för vissa diskussioner, men det är just det vi ska bli bättre på nu.

Ann Gustavsson ser arbetet med hbtq-frågor som ett ytterligare steg i vad skolan arbetat med tidigare.

– Det enträgna arbetet vi hållit på med om värdegrundsfrågor och om bemötande av elever med till exempel diagnos eller funktionsnedsättning har vi tidigare arbetat med. Det här är ännu ett steg i värdegrundsarbetet. Vi får respons av elever om att vi måste jobba med det här och det är roligt och utmanande. Det är viktigt att personalen samtalar med varandra eftersom mycket startar med oss själva. Därefter kan vi ta in arbetet i klassrummen.

Frivilligt att satsa

När det gäller grundskolorna har utbildningsförvaltningen haft en princip om att skolorna själva ska få äga sitt utvecklingsarbete och därför har de också själva fått besluta vilken typ av insats de velat genomföra på skolan. Att arbeta främjande, förebyggande och åtgärdande med kränkande behandling och diskrimineringsgrunderna är ett lagkrav på skolorna, men att äska medel ur den extra potten för värdegrundsarbete har varit frivilligt.

Ann Gustavsson säger att arbetet med dessa typer av frågor egentligen borde vara obligatoriskt och något som alla skolor borde arbeta aktivt med. Men hon kan ändå tycka att det finns en poäng med frivilligheten med anledning av att skolan själv vet bäst vilka specifika områden den bör arbeta kring och om medel delas ut till alla utan motkrav så finns risken att arbetet får dålig kvalitet eller att pengarna inte används på ett effektivt sätt.

Hon vill också, liksom Lena Namon, poängtera att arbetet är en långsam process och att attityder och normer tar tid att förändra.

– Vi är i ett uppstartsskede. Vi har haft ett första år nu med personalen, nästa år involveras eleverna, upplägget för det är inte helt klart ännu. Planer finns, men jag har en positiv känsla inför framtida arbete, säger Ann Gustavsson.

De insatser som påbörjades under hösten 2015 kommer att utvärderas under hösten 2016. Grundskoleavdelningen på Utbildningsförvaltningen kommer då att titta på om insatserna har satt avtryck i skolans ordinarie likabehandlingsarbete.