Hur reagerade du på nyheten om det norska avtalet där herrarna kommer att dela lika med damerna?
– Äntligen riktiga framsteg! Det är ju ofta så att det måste ställas till sin spets, till exempel genom strejk, innan vi får till förändring. Många pratar om att de är för lika rättigheter. Men det gör inte någon reell skillnad att bara prata om det. Det är de privilegierade grupperna – i detta fall männen – som måste ge av sin makt för att kunna förändra ojämlika strukturer.
Vad betyder det för andra att sådana här kliv tas?
– Det bryter ny mark vilket gör det mycket lättare för andra att följa. Framför allt blir det svårt att hävda en annan framtid än den som Norge valt. Sedan är det viktigt för alla kvinnor som idrottar, och för alla oss som kämpar för rättigheter, att känna att det går. Att få fler bra exempel att hänvisa till bygger större framgång.
När får vi se liknande steg tas i Sverige?
– När det kommer till lagsporter tror jag tyvärr att det är en bit kvar. Men förhoppningsvis kan Norges beslut inspirera till att vilja ta riktiga kliv redan nu. I Sverige gillar vi att prata om jämställdhet och vi hänvisar ofta till hur långt vi kommit jämfört med andra länder. Men vi är inte alls så bra i handling. Särskilt inte när det kommer till hur ekonomi och resurser ska fördelas. Landslagen i norska och danska fotbollsförbunden verkar uppenbarligen vara intresserad av att vilja varandras framgång. Där har vi i Sverige något att lära!
Under året har vi sett att USA:s hockeylandslag, Irlands fotbollslandslag och nu senast Danmarks fotbollslandslag gått ut i konflikt med sina förbund i krav på bättre villkor. Varför tror du att så många trappar upp arbetet för rättvisa just nu?
– Det beror nog på flera saker. Jag tänker dels att det har att göra med en ny feministisk våg, som i och för sig är lite mer ”mainstream” och kanske lite mer på ytan, men som öppnat upp för fler att bli medvetna om våra rättigheter och skyldigheter i samhället. Fler är villiga att ta ställning. Kvinnor inom idrottens värld har börjat släppa på ”tacksamhetsskulden” – att de ska vara tacksamma för att de får idrotta – för att i stället prata om sitt värde i pengar och så vidare. Det har gjort det allt svårare för de med makt att bortse från frågor om lika villkor.
– Att använda strejk är ett effektivt verktyg då förbunden förlorar pengar om deras landslag inte spelar sina matcher. Sedan tror jag att det politiska läget över världen har fått oss att förstå att vi måste kämpa för våra rättigheter varje dag. Att de inte är givna.
Vad betyder dessa framsteg för det arbete ni gör i Fairpay?
– Mycket! Vi har hela tiden fått kämpa mot argumentet att marknad styr. Och även om marknadsperspektivet förmodligen alltid kommer att finnas där så visar det här att det går att ta principbeslut för jämställdhet även i resursfördelning. Särskilt när det kommer till förbunden. Det ligger fortfarande en stor förväntan på individen att förändra det som är ett strukturellt problem. Till exempel att kvinnor presterar bättre. Vi hoppas att Norges beslut kan få fler att se på dessa frågor med nya perspektiv.
