Det började på ett sömnigt professorsmöte. Hyfsat nyutnämnde Magnus Dahlstedt från Linköpings universitet höll en trendspaning. Han talade om tiggeriförbud, om så kallade no go zoner, om socialarbetare som tvingas lämna klienters adresser till gränspolisen. Han talade om 2010-talets knäckfrågor i det sociala arbetet.

Efteråt var det tyst. Absolut tyst.

– Det var ruggigt provocerande, och symptomatiskt för hur samtalsläget ser ut när uppenbara utmaningar inte väcker något som helst anslag, säger Magnus Dahlstedt.

Några timmar senare föddes Manifestet. Eller idén om.

– Jag och Philip Lalander, Malmö universitet, beslöt att dra samman personer som kan ta upp centrala utmaningar i det sociala arbetet och resonera kring det. Vi mejlade och fick svar från alla med vändande post. Inom ett halvår var boken Manifest – för ett socialt arbete i tiden klar.

Illa ute

Texter från trettiosex forskare. Spännvidden är stor. Här finns rubriker som ”Staden och den urbana vreden”, ”Ensamstående mammor och rätten till bostad”, ”Hårdare tag på allas läppar”, ”Motverka bidragsfusk eller bidrag?” och ”De icke sörjbara”.

Och där finns återkommande mönster. Den växande ojämlikheten, segregationen, privatiseringar och, inte minst, individualiseringen av ansvar.

– Missbruk, hemlöshet, kriminalitet och fattigdom ses som individuella problem snarare än resultat av samhälleliga och politiska strukturer. När socialarbetare godtar det perspektivet är det illa, säger Magnus Dahlstedt.

För frågan är om de insatser som sägs motivera en utsatt människa till att ta ansvar och aktivt lösa sina egna problem – med målet att omfamnas av den fritt valda friheten att välja sitt liv – inte i själva verket handlar om tvång.

Bedrivs det någon egentlig socialpolitik i dag?

– Den sociala dimensionen har tunnats ut. Kvar finns mest retoriska figurer. Socialtjänstlagen lovar fint, men förutsättningarna att leva upp till dess innebörd saknas, säger Magnus Dahlstedt. Fokus på individen kan vara bra, men om personen står och faller med sig själv så har vi ingen socialpolitik utan rå marknadsstyrning.

Den politiska jakten på evidensbaserad praktik i det sociala arbetet är ytterligare en komplikation, menar Magnus Dahlstedt.

– Den utvecklingen ökar risken att forskningsanknytningen inom socialt arbete reduceras till en instrumentell fråga. Hur att genomföra standardiserade metoder och färdiga manualer. Förutsättningarna att bedriva förebyggande arbete minskar, säger han.

– Socialarbetarna måste ut från kontoren. De måste arbeta där människor som är i behov av socialt arbete lever och finns. Det måste vi forskare också. Med Manifestet vill vi mer än analys. Vi vill handling.

Magnus Dahlstedt. Bild: Linda Fredrikson

Motstånd nästa steg

Trogen budskapet har boken och olika konstellationer författare varit – och är fortfarande – ute på turné. Releasen skedde i frivilligorganisationen Hela Malmös lokal i Nydala i Malmö.

– Nydala har drabbats hårt av neddragningar. Hela Malmö arbetar främst med aktiviteter för barn och unga, de har dans, lånar ut idrottsutrustning, har filmvisning. De har till och med lyckats få till en liten biblioteksfilial, berättar Magnus Dahlstedt.

– Det var fantastiskt att vara där – och packat med folk. Det var en blandning av boende, personal från studieförbund, fackföreningar, universitetet och socionomer. Det bästa var diskussionen efteråt, där vi satt ner tillsammans och verkligen talade med varandra.

Arbetet med en uppföljare är på gång och nyligen fick Magnus Dahlstedt och hans kollegor ett mejl från en grupp socialarbetare som arbetat med Manifestet i en studiecirkel.

Nu efterlyser de en handbok i motstånd!