”The United Nations was not created to take mankind to heaven, but to save humanity from hell.” Orden var Dag Hammarskjölds, generalsekreterare för FN från 1953 och fram till sin död 1961.  Han dog i en flygkrasch i Nordrhodesia (i dag Zambia) i ett försök att lösa den pågående Kongokrisen.

Samma år tilldelades han postumt Nobels fredspris. Som generalsekreterare arbetade han för att göra FN mer självständigt och mer politiskt aktivt. Han introducerade FN:s militära  ”närvaro” i konflikthärdar som en ny metod i FN-arbetet, det vi känner som ”de blå baskrarna”.

Jag kan inte låta bli att undra vad Dag Hammarskjöld skulle ha sagt i dag om sin tro på vapnens lugnande effekt? Till exempel när han läser siffrorna från Rädda Barnen, FN och Unicef om läget i Gaza: 

• 16 500 barn har dödats,
• 21 000 barn beräknas vara försvunna,
• 25 000 barn har förlorat en eller båda föräldrarna,
• 10 barn per dag förlorar ett eller två ben (siffran inkluderar inte barn som förlorar armar eller andra kroppsdelar),
• 1 av 3 barn är akut undernärda

”The United Nations was not created to take mankind to heaven, but to save humanity from hell.” Är inte dessa siffror så nära helvetet vi kan komma?

Global maktordning med FN-soldater fungerar inte

Måste vi inte förstå att idén om en global maktordning med FN-soldater med vapen i hand, som ska hålla ordning och medla, faktiskt inte fungerar. Hur goda intentionerna än var så fungerar det inte. Det pågår folkmord. Samtidigt går världens vapensmedjor på högvarv. Solidariteten med Ukrainas folk tömmer västvärldens vapenarsenaler och nu måste det göras mer och fler och större och mer tekniskt avancerade vapen. Ukrainas sak är vår, säger Natos medlemsländer. Sveriges försvarsminister vill till och med bygga upp en svensk vapenfabrik på plats, i Ukraina.

Låt mig klargöra: det finns inget försvar för Rysslands invasion av Ukraina. Det finns förklaringar och brutna löften och avtal ända sedan murens fall men det finns inget försvar. Inget. Det finns inget försvar för Hamas attack den 7 oktober. Det finns decennier av Israelisk ockupation och förtryck och diskrimnering av palestinier men det finns inget försvar för den blodiga attacken. Inget. Och det finns inget försvar för den Israeliska statens militariserade agerande i skydd av begreppet ”proportionerligt”. Inget. Jag vill tala om militarismen.

Militarismen skapar inte fred

Historien är full av totalt misslyckade militära operationer som genomförts i namn av rättrådighet och demokrati. Det är diktatorer som ska störtas, det är demokratier som ska utvecklas, det är folket som ska räddas, det är kvinnor som ska räddas och så vidare. Afghanistan är ett lysande exempel. Efter 20 år av misslyckad militär närvaro är situationen tillbaka på ruta ett. Och nu får kvinnorna inte ens sjunga!!!

Fredsforskare har fakta.  ”Krigets förmåga att frambringa stabilitet och demokrati vet vi är empiriskt obefintlig”, säger till exempel freds- och konfliktforskaren Frida Stranne i en artikel i Aftonbladet. Hon menar att en blind tro på militära lösningar riskerar att skapa allvarliga bekymmer för Europas säkerhet och välfärd framåt. Och det är just det vi ser – nu.

Ökande militära kostnader stjäl resurser från andra viktiga samhällsområden. Vägar, järnvägar, skolan, sjukvården, äldreomsorgen, osv., osv.,  står inför nedskärningar samtidigt som miljarderna rullar ut till nya regementen. Det är inte hållbart och det försvagar beredskapen för de problem som vi faktiskt står inför – de klimatrelaterade.

Militarismen är en dödlig återvändsgränd. Nu finns också fakta och forskning som visar på militarismens förödande effekt på klimatet. Enlig uppgifter kommer det ta 700 år att rensa Ukrainas tidigare bördiga åkrar från minor och annat. En rapport talar om att krigets utsläpp motsvarar utsläpp från 90 miljoner bensinbilar om året eller de årliga utsläppen från ett industriland som Nederländerna. (rapport från IGGAW).

Mänsklig säkerhet

Jag tänker att Dag Hammarskjöld, inför dagens utveckling, slutgiltigt skulle  göra upp med de patriarkala föreställningarna om våldets nödvändighet och krig som en del av den mänskliga samvaron, med militarismen som ideal.. Han skulle lansera den radikala men självklara idén om att vi ska kunna leva i en värld där militarismens våld inte längre står som garant för staters självklara rätt till suveränitet.

En civilisatorisk utveckling alltså, byggd på FN:s definition av mänsklig säkerhet (Human Development Report 1994: A New Concept of Human Security). Han skulle säga att det nu är dags för nästa civilisatoriska steg framåt – nämligen att avskaffa kriget (Abolition of War) och på allvar införa ”Mänsklig säkerhet”.

”Mänsklig säkerhet handlar inte primärt om vapen –  det handlar om liv och värdighet.” skrev man i FN-rapporten 1994. ”Vi måste söka ett nytt begrepp för mänsklig säkerhet under kommande decennier. Vi måste söka ett nytt paradigm för hållbar mänsklig utveckling som kan tillgodose de vidgade gränserna för mänsklig säkerhet. Vi måste söka nya ramar för utvecklingssamarbete som för mänskligheten samman genom en mer rättvis fördelning av globala ekonomiska möjligheter och globalt ansvar. ”

Det är 30 år sedan detta formulerades. Det är hög tid att gå från ord till handling. Inte för att vi ska hamna i himlen men för att vi ska undvika helvetet.

Gudrun Schyman, frilansfeminist och klimataktivist