Världsbankens och Internationella Valutafondens (IMF) medlemsländer har valt finansminister Elisabeth Svantesson (M) till ordförande för Utvecklingskommittén, som är institutionernas högsta rådgivande organ i utvecklingsfrågor.

Svantesson efterträder Mohamed bin Hadi Al Hussaini från Förenade Arabemiraten, som har lett kommittén sedan oktober 2022, och hon kommer att inneha uppdraget i två år. Valet av Svantesson innebär att för första gången väljs en svensk, tillika en europeisk finansminister, till att leda just den kommittén.

Utvecklingskommittén grundades 1974 och fungerar som ett rådgivande organ för utvecklingsfrågor inom ramen för Världsbanksgruppen och IMF. Kommittén i fråga har 25 medlemmar, företrädesvis finansministrar, som ses två gånger om året.

– Det är en stor ära att bli vald till ordförande för utvecklingskommittén, som är ett viktigt forum för internationellt ekonomiskt samarbete. På utvecklingskommitténs agenda de närmaste åren står flera viktiga frågor som kommer att forma framtiden för detta samarbete, säger Elisabeth Svantesson i ett pressmeddelande från regeringen och tillägger:

– Under mitt ordförandeskap hoppas jag bidra positivt till det internationella ekonomiska samarbetet genom att leda utvecklingskommittén på ett inkluderande, konstruktivt och effektivt sätt.

Dock är det inte första gången en svensk tilldelas en ordförandepost i något rådgivande organ inom Internationella Valutafonden. Under Magdalena Anderssons (S) tid som finansminister 2020 utsågs hon till ordförande i IMF:s högsta rådgivande organ, den så kallade IMF-kommittén (IMFC), under en treårsperiod och blev första kvinnan på den posten.

Både Svantesson och Andersson har erfarenheter av förvaltning av politisk makt, men också gedigna akademiska utbildningar inom nationalekonomi.

Nedskärningar i välfärden

Den relevanta följdfrågan är emellertid hur Svantessons ledarskap på den internationella arenan kommer att bli och vilket inflytande hon hoppas på att kunna eftersträva, med tanke på att hon hoppas att kunna leda kommittén på – som hon själv formulerar det – ”ett inkluderande, konstruktivt och effektivt sätt”.

Spelreglerna i ett sådant sammanhang lär se helt annorlunda ut, jämfört med finansdepartementet och riksdagen. Att vara ordförande i en sådan kommitté innebär inte ett oinskränkt bestämmande, utan där gäller det förmodligen att visa en förmåga att kunna bilda nätverk för att därigenom vinna respekt och i förlängningen gehör för ens synpunkter.

Vilka frågor inom ramen för detta internationella samarbete anser Svantesson vara viktiga? Vems talan vill hon föra där? I egenskap som finansminister administrerar Svantesson  för närvarande en statsbudget som innebär enorma skattelättnader för höginkomsttagare i kombination med rejäla nedskärningar i välfärden.

Denna ideologiskt präglade riktning och budgetmässiga prioriteringar talar sitt tydliga språk om vems intressen Svantesson värnar om, åtminstone i Sverige. Inflationsbekämpningen fick kritik från flera håll, inte minst regeringens otillräckliga stödinsatser för exempelvis låginkomsttagare och pensionärer som drabbades hårt av ökade kostnader för mat, energi och boende. 

Hård kritik mot Världsbanken och IMF

Världsbanken och IMF har under flera år varit föremål för omfattande anmärkningar från akademiker, aktivister och länder de samarbetar med. Mothuggen mot dessa institutioner, liksom dess gemensamma utvecklingskommitté, handlar om arbetsmetoderna och de långsiktiga konsekvenserna av deras riktlinjer, särskilt med tanke på att det många gånger har lett till minskade offentliga utgifter för exempelvis utbildning, sjukvård och socialt skydd. IMF förespråkar dessutom ”flexibilitet” på arbetsmarknaden, vilket i praktiken betyder osäkra anställningsvillkor. Det är något som drabbar kvinnor som grupp hårt eftersom de tenderar att vara överrepresenterade i låglöneyrken.

Flera projekt som finansierats av Världsbanken har flera gånger misslyckats med att leverera förväntade resultat, vilket har lett till en rad frågetecken kring hur effektivt bankens resurser egentligen används.

IMF och Världsbanken saknar helt feministiskt perspektiv

Utifrån ett feministiskt perspektiv har IMF överlag ett svalt intresse när det gäller jämställdhet och kvinnors rättigheter. Till stor del saknas konkreta riktlinjer för jämställdhetsintegrering som belyser könsbaserade ojämlikheter i programmen och man tar heller inte hänsyn till kvinnors obetalda omsorgsarbete.

Utvecklingskommittén, som Svantesson kommer att vara ordförande fram till 2026, ska ge vägledning och rådgivning i utvecklingsfrågor. Det stora grundläggande problemet är dock att kommittén inte har tillräcklig makt för att kunna påverka viktiga beslut och att deras rekommendationer ofta saknar konkreta resultat. Sammantaget framstår kommittén mer som en symbolisk plats för samråd än en verkligt inflytelserik beslutinstans.

Sammantaget är Världsbanken, IMF och Utvecklingskommittén tveklöst i stort behov av genomgripande reformer för att bli mer transparenta, demokratiska, hållbara och lyhörda inför de behov som institutionerna säger sig vilja främja. Om Svantesson skulle kämpa för det, i linje med förhoppningen om ett inkluderande, konstruktivt och effektivt ledarskap, vore det givetvis välkommet. Av hennes ideologiska kompass som finansminister tyder dessvärre mycket på att så inte blir fallet.