Kemi Badenoch har valts till ny partiledare för det konservativa Torypartiet i Storbritannien och blir därmed oppositionsledare i det brittiska parlamentet. Hon är den fjärde kvinnan, efter Margaret Thatcher, Theresa May och Liz Truss, och den första svarta på partiledarposten för detta parti.

Kemi Badenoch har ett förflutet inom IT-branchen innan hon blev invald i det brittiska parlamentet för valkretsen Saffron Walden i Essex.

På knappt sju år blev Badenoch en stigande stjärna inom sitt parti och fick flera ministerposter i olika omgångar. Hon utnämndes till minister utan portfölj (så kallad ”under-secretary”) för barn- och familjefrågor i Boris Johnsons regering 2019. Året efter fick hon en motsvarande post i finansministeriet och ansvarade även för jämställdhetsfrågor. Under sommaren 2022 avgick hon från sina ministerposter i protest mot Johnson.

Under Liz Truss rekordkorta tid som premiärminister hösten 2022 utsågs Baden till minister för internationell handel och blev därmed fullvärdig medlem i regeringen (så kallad ”Secretary of State”). Hon blev kvar på posten när Rishi Sunak tog över partiledarposten och därmed rollen som premiärminister samma år. 2023 utökades hennes ansvarsområde till att inkludera näringslivs- och jämställdhetsfrågor. 

Socialkonservativ och ”anti-woke”

Av politiska bedömare betecknas Badenoch generellt som socialkonservativ och anti-woke. Inom sitt parti anses hon tillhöra högerflygeln, men själv har hon beskrivit sig som ”liberal” men inte riktigt ”vänsterorienterad” åt något håll.

Kemi Badenoch har angett den brittiske filosofen Roger Scruton, som 2004 populariserade begreppet oikofobi (som senare kommit att nyttjas inom högerextrema kretsar), och den amerikanske ekonomen Thomas Sowell, som skrivit ett stort antal böcker om marknadsekonomi (i flera fall specifikt inriktade på etniska minoriteters villkor) som influerat hennes politiska tänkande.

Som jämställdhetsminister benämnde hon sig som ”genuskritisk” och utmärkte sig – både i sin retorik och praktik – som en uttalad motståndare till utökade rättigheter för gruppen transpersoner, däribland ändringar i lagstiftningen som möjliggör självidentifiering av kön för transpersoner.

Gällande sin syn på klassfrågor och ekonomi förespråkar Badenoch minskad byråkrati, eftersom hon anser att invånarna fattar bättre beslut med så lite statlig inblandning som möjligt. Hon anser att den efterföljande tillväxten i statliga regleringar och offentliga utgifter lamslår den ekonomiska tillväxten, polariserar samhällen och leder till en ”ny och växande byråkratisk klass”, där ”fler och fler jobb är relaterade till att inte tillhandahålla varor och tjänster på marknaden, men istället är fokuserade på att administrera statliga regelverk.”

Med andra ord förespråkar hon en arbetsmarknad där jobben växer fram i den privata sektorn i större utsträckning än idag.

Den brittiska kolonialismen och imperialismens historia kraftigt nedtonad

I synen på Storbritanniens koloniala historia och rasrelationer har Badenoch motsatt sig att grund- och gymnasieskolor undervisar i frågor om vita privilegier och vad Tory-regeringen då benämnde som ”element av kritisk rasteori” som ”obestridd fakta”.

Gällande den brittiska kolonialismen har Badenoch uttalanden, såsom att ”det var hemska saker som hände under det brittiska imperiet, det fanns andra bra saker som hände, och vi måste berätta båda sidor av historien”.

Badenoch har efterlyst en bättre integrationsstrategi som betonar vad hon kallar brittiska värderingar och kultur. I september 2024 skrev hon en artikel för The Sunday Telegraph där hon hävdade att ”inte alla kulturer är lika giltiga”.

Hon hävdade att ”Vårt land är inte en sovsal för människor som vill komma hit och tjäna pengar. Det är vårt hem. De vi valde att välkomna, förväntar vi oss delar våra värderingar och bidrar till vårt samhälle. Brittiskt medborgarskap är mer än att ha ett brittiskt pass det innebär också ett engagemang för Storbritannien och dess folk”. 

I ett tal 2024 sa Badenoch:

– Det oroar mig när jag hör folk prata om rikedom och framgång i Storbritannien som att det beror på kolonialism eller imperialism eller vita privilegier eller vad som helst, och fortsatte:

– Den ärorika revolutionen 1688 – som ledde till utvecklingen av den brittiska konstitutionen och befäste parlamentets roll – borde tillskrivas den typ av ekonomisk säkerhet som banade vägen för den industriella revolutionen.