Den norska staten har bett samerna, kvänerna och den finsktalande minoriteten i norr och längs gränsen mot Värmland om förlåtelse för det historiska förtryck man har utsatt dem för.
Bakgrunden till denna officiella ursäkt är den slutrapport på 700 sidor från den norska sannings- och försoningskommissionen. I den redogörs för hur norska myndigheter från 1850-talet och ända fram mot 1960-talets slut på ett hänsynslöst sätt arbetade aktivt med den norska assimileringspolitiken, det vill säga, tvånget att avsäga sig sin kultur och språk för att anpassa sig till det norska majoritetssamhället.
På tisdagen behandlades rapporten i en genomgång av det norska stortinget, motsvarande riksdagen.
– Vi kan inleda det hela med att beklaga djupt till alla dem som blivit orättvist behandlade i samband med förnorskningspolitiken och det som tidigare storting har gjort, sade Svein Harberg (Høyre) under tisdagens stortingssammanträde. Därefter anmälde sig fler talare från övriga partier, som vid talarstolen underströk vikten av både en ursäkt och fortsatt försoningsprocess.
Endast Fremskrittspartiet ville inte be om ursäkt, utan ansåg att ”historia måste få vara historia”.
Förnorskningspolitken lämnade djupa trauman
Det statliga förtrycket intensifierades i och med unionsupplösningen med Sverige 1905. Norge ville skapa en homogen nationalstat och det pågick ända fram till 1960-talets slut.
Förnorskningspolitiken lämnade djupa sår och trauman hos samefolket och andra minoritetsgrupper. En del språk och kultur utrotades helt, på grund av assimileringen, det vill säga till följd av en medveten språkmordspolitik, fastslog rapporten.
Ursäkten har beskrivits som historisk, eftersom regeringen och samtliga partier (utom Fremskrittspartiet) för första gången gör en så tydlig och kraftig politisk markering mot landets koloniala förflutna, i form av den tidigare assimilerings- och förnorskningspolitiken.
