Birgitta Dahl avled den 26 november. Hennes familj förklarar att hon hade haft ett dåligt hjärta i många år och att hon kände att hon gjort sitt, samt var lugn och förberedd inför döden:
”Mamma hade dåligt hjärta i många år. Vi har därför pratat mycket om att livet tar slut någon gång. För oss i familjen stod det klart att mammas upplevelse var att hon levt ett långt, spännande och meningsfullt liv”, skriver hennes familj till TT.

Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson beskriver Birgitta Dahl som en politisk förebild.
– Det är med sorg jag fått höra att Birgitta Dahl har avlidit. Hon var en föregångare. En respekterad och modig politiker, som var central för Sveriges aktiva hållning i klimat- och miljöfrågor, och drev igenom beslut som förbättrade livet för alla kvinnor i Sverige, säger hon till TT.

”Djupt respekterad” som talman

Birgitta Dahl valdes in till riksdagen 1969 som ledamot för Socialdemokraterna. Under åren var hon bland annat vice ordförande i socialförsäkringsutskottet, ledamot i utrikesnämnde och i nordiska rådets svenska delegation och mellan 1994–2002 var hon riksdagens talman. Nuvarande talmannen Andreas Norlén beklagar hennes bortgång:

– Jag har nåtts av det sorgliga beskedet om före detta talman Birgitta Dahls bortgång. Mina tankar går till hennes familj, vänner och tidigare kollegor. Birgitta Dahl var brett uppskattad och djupt respekterad i sin roll som talman.
– Hon drev med kraft, mod och stort engagemang bland annat jämställdhetsfrågorna i riksdagen. På Birgitta Dahls initiativ infördes till exempel riksdagens barnverksamhet och fasta voteringstider för att göra det lättare att kombinera uppdraget som ledamot med familjelivet, säger han i ett uttalande på riksdagens hemsida.

Pionjär inom jämställdhetsarbetet

Birgitta Dahl blev tidigt medveten om hur ojämställt samhället är. Hon blev en pionjär inom jämställdhetsarbetet och röjde hinder för kvinnors deltagande i arbetslivet och i politiken. Hon drev bland annat frågan om barnomsorg för alla barn:
– Hon kämpade inte för det för att det var något teoretiskt för henne, det var verkligen självupplevt att det behövdes, säger hennes partikamrat och tidigare riksdagsledamoten Lena Hjelm-Wallin i SVT-dokumentären Birgitta Dahls heliga vrede.

När hon senare som riksdagsledamot fick barn, utan att vara gift, slog tidningarna upp stora rubriker i nedsättande ton.
– Det hade aldrig hänt förut, att en riksdagsledamot födde barn, säger Birgitta Dahl i dokumentären och fortsätter:
– Så vad tidningarna gjorde med helsidesuppslag trumpeta ut nyheten att ”ogift riksdagskvinna väntar barn” i de mest vulgära ordalag. Och den typen av journalistik känner jag ju bara förakt för, förklarar hon för tittarna.

Mottog hatkampanjer ”av värsta slag”

Hon förklarar att hon då inte heller hade någon rätt till föräldraledighet. Därför tog hon helt sonika med sin nyfödda dotter till riksdagen för att klara amningen. Vilket ledde till nya rubriker i tidningarna. Hon berättar också om den tidens hatkampanjer som kunde innebära brev med avföring och använda kondomer.
– Jag har haft hatkampanjer riktade mot mig av det värsta slag som man kan tänka sig.

Även när hon var drivande i kampanjen mot barnaga och förbud mot våldtäkt inom äktenskapet mötte hon på hårt motstånd.
– Ett vanligt argument vi mötte då var att ”inte ska väl samhället lägga sig i hur familjerna lever sina liv”, säger Birgitta Dahl i dokumentären och förklarar att hon också mötte argumentet att hon ville riva upp vad som beskrevs som en fin svensk sed.
– Vi fick igenom förbudet mot barnaga och mot våldtäkt inom äktenskapet, men det är alltså bara några generationer sedan de här idéerna rådde.

Efterlyste större politiska visioner

För tio år sedan deltog hon också i Fempers nyheters föregångare, Feministiskt Perspektivs eftervalsdebatt under hösten 2014. Hon var tydlig med vad hon ansåg var en viktig förklaring till varför Sverigedemokraterna då hade fått ett ökat väljarstöd. Det handlade till stor del om, menade Dahl, försämringar inom välfärden som hade pågått ända sedan den ekonomiska krisen 1991–1992, i kombination med att andra etablerade partier till stor del slutat prata om politiska visioner.

– Partiet [SD, reds anm.] har med sina floskler låtsats vara folkhemsvänliga. I realiteten är de ju så långt bort ifrån det som man kan vara, men för män utan framtidshopp har det låtit som ett alternativ som skulle kunna återge något som de saknat, sade hon i eftervalsdebatten och fortsatte:
– Det sammanfaller dessutom på ett olyckligt sätt med nyliberalismens framfart då man predikade att man skulle vara sin egen lyckas smed på ett sätt som är helt främmande för arbetarrörelsen. Där tror vi att vi gemensamt kan skapa goda levnadsvillkor för alla och att det samhälle som då skapas är bättre för alla.