Startsida - Nyheter

Nyheter

Farhågor, glädje och hopp i Syrien efter Assad

Kvinnor håller i den syriska oppositionens flagga.

Det har gått en knapp vecka sedan Assadregimen föll när rebellgrupper ledda av islamistiska Hayat Tahrir al-Sham intog Syriens huvudstad Damaskus. Sedan dess har mycket fokus legat på regimens ökända fängelser från vilka fångar har släppts fria. Samtidigt fortsätter strider i nordost och frågetecknen kring vilket form av styre som nu kommer att upprättas hopar sig.

En av de fångar som har släppts är en syrisk man som satt gripen i ett av huvudstadens ökända fängelser, och vars frisläppande har fångats på bild. Kameran följer amerikanska CNN:s reporter Clarissa Wards försök att hitta spår efter den amerikanske frilansjournalisten och tidigare marinkårssoldater Austin Tice som greps i Syrien 2012. Under hennes letande hittas en cell som ännu är låst. En av rebellerna som har visat CNN runt i komplexet skjuter upp låset. Under en filt ligger något som ser ut att kunna vara ett bylte men som visar sig vara en syrisk man. Han håller upp armarna i luften och förklarar:
– Jag är civil, jag är civil.

Han förklarar att han är från staden Homs och att han suttit i cellen utan fönster i tre månader. Han tar tag om Clarissa Wards arm, ber om vatten och dricker innan de tar med honom ut. Han lyfter ansiktet mot solen och verkar ha svårt att tro att han är fri.

– Min gud, solen.

Först efter att han får sätta sig på en stol utomhus så får han klart för sig att Assadregimen faktiskt har fallit. Han omfamnar både Ward och den beväpnade rebellen och förklarar att han inte hört något om sin familj. När vårdpersonal kommer till platsen har han börjat skaka, chocken är stor. När han får sätta sig i sjukvårdsbilen förklarar han:

– När de grep mig satte de mig i en bil med mina ögon förbundna.

13 år sedan upproret

I början av veckan vädjade syrier om internationell hjälp med att öppna delar av det ökända Sednayafängelset utanför Damaskus. Medan fångar på den övre våningen har kunnat släppas uppgavs många fångar vara fast i undre våningar.

Det oppositionella syriska civilförsvaret, De vita hjälmarna, skrev på söndagskvällen att de hade skickat ”fem specialiserade aktutteam” till Sednayafängelset för att undersöka de underjordiska cellerna. Deras team består bland annat av specialister på att bryta sig igenom murar och att ta sig genom järndörrar.

Familjer och anhöriga strömmade till fängelsekomplexet för att leta efter nära och kära.
Den brittiska tidningen The Guardian var på plats och har pratat med vittnen.

– Tre i min familj saknas. De berättade för oss att det finns fyra våningar under jord, och att folk kvävs där – men vi vet inte var det är, säger Ahmad al-Shnein som letade efter sina anhöriga i en av fängelsets korridorer.

– De som kommer ut härifrån såg ut som skelett. Så föreställ dig hur de som är under jord ser ut, säger han till The Guardian som berättar om en lång spiraltrappa i metall utifrån vilken det går tre ”röda” flyglar. Enligt rebeller tidningen har pratat med representerar de olika flyglarna en specialisering på olika typer av tortyr.

Samtidigt fortsätter syrier att glädja sig åt Assad-diktaturens fall, drygt 13 år efter att protester bröt ut i i samband med den arabiska våren. En utlösande händelse i Syrien var när en grupp tonåriga pojkar i graffitiform uppmanade Bashar al-Assad att ge sig av genom budskapet ”doktor, din tid har kommit” med hänvisning till att al-Assad innan han tog över ledningen av Syrien jobbade som ögonläkare i Storbritannien.

När de unga greps och därefter torterades utbröt protester, varpå de syriska styrkor sköt med skarp ammunition på demonstranterna i mars 2011. I stad efter stad bröt protester ut men slogs ned med stor brutalitet. Protesterna övergick i ett inbördeskrig med stor inblandning från bland andra Iran och Ryssland som stöttade regimen, och Turkiet och USA som stod på oppositionens sida.

Glädje och farhågor

Efter Assads fall har glädje blandats med farhågor inför den politiska utvecklingen i landet. Hayat Tahrir al-Sham är terrorstämplade av bland andra FN, USA och Storbritannien för sina kopplingar till al-Qaida. Under sitt tidigare namn Jabhat al-Nusra bröt gruppen med al-Qaida 2016 men innan dess hade Hayat Tarhrir al-Shams ledare Abu Mohammed al-Jolani hunnit kriga med Islamiska staten i Irak (ISI) 2011. al-Joalani har de senaste åren presenterat både sig och rebellgruppen som betydligt mer moderat, och har efter Assads fall gjort utfästelser om att det finns plats för alla religioner i Syrien. Hayat Tahrir al-Sham ska också i veckan ha gjort uttalanden som att ingen har rätt att kräva kvinnor att klä sig modest.

Tidningen New Lines Magazine beskriver al-Jolani och Hayat Tahrir al-Shams förnyelse som delvis en genuin utveckling till en form av ”teknokratisk salafism”, delvis ett pr-spel för att övertyga omvärlden att de inte utgör ett hot mot andra än Assad och de som har stått vid hans sida. ”Jolani har följt händelseutvecklingen i Afghanistan noga och vill att HTS ska bli en fluffigare, mer tolerant motsvarighet till talibanerna, med internationellt bifall, om inte erkännande, av hans styre”, skriver Hassan Hassan och Michael Weiss som 2015 skrev boken ISIS: Inside the Army of Terror.

”Inget kan bli värre än Assadregimen”

Razan Saffour från stiftelsen Kawaakabi som grundades i samband med arabiska våren skriver att i dag fredag kommer att leda till stora demonstrationer eftersom det är den första fredagen utan al-Assadregimen vid makten på 54 år. ”De första fredagsbönerna där imamerna står vid pulpeten och ger en predikan till fria syrier i ett fritt Syrien, där de är fria att verkligen säga vad de vill – utan statlig kontroll.”, skriver hon på X och förklarar att i dag också är första dagen som ingen kommer att vara rädd för skarp ammunition, tårgas eller bomber, när de går ut på gatorna.

I en intervju med BBC tidigare i veckan gav dock Razan Saffour uttryck för både glädje och oro.

– Min generation har bara känt till Assadregimen och Assadregimen har varit så brutal och så förtryckande i sitt styre av Syrien. Det finns ett stort hopp, och nivån är satt så låg att det inte kan bli värre än så här.

– Vi känner glädje för vi talar om en regim som har hållit mer än 130 000 människor fängslade i källarhålor sedan 1970-talet, som har decimerat sin befolkning, som har använt kemiska vapen och tunnbomber mot civila. Men vi känner också oro på grund av det, säger hon och förklarar farhågan dels över att utländska aktörer ska blanda sig i utvecklingen, dels inför Hayat Tahrir al-Shams bakgrund. Hon säger samtidigt att hon har sett gruppen ändras under de senaste åren.

– I Idlib har de arbetat med de drusiska och kristna minoriteterna men det finns absolut ett auktoritärt element.

– För syrier kan å ena sidan inget vara värre än Assadregimen, å andra sidan finns en medvetenhet om att det finns ett maktvakuum och att det kan komma att ta lång tid innan vi uppnår full befrielse, säger Razan Saffour, till BBC.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV