”Hur mycket jag än delar bilden av ’inte alla män’, måste jag erkänna att den kompakta tystnaden gör det tar svårt att tro på. För om man inte vill bli sedd som en av förövarna, borde man inte skrika riktigt högt då?” Maj Karlsson (V) om att årets nyårslöfte borde vara att sätta stopp för mäns våld mot kvinnor.
Nytt år nya löften. Vad sägs om att alla män lovar att de ska bidra till att stoppa mäns våld mot kvinnor?
I skrivande stund har Bris just larmat om att de fått rekordmånga samtal från barn under jullovet. Det är svårt att inte känna stor ilska över att det finns rekordmånga barn i Sverige som haft en jul som präglats av våld istället för den fridfullhet och mysiga tid som julen annars borde vara. För det är just konflikt och våld i familjen som är det som barnen har kontaktat Bris om.
Dessutom skriver tidningen NLT om ungas utsatthet på nätet. De har skapat en AI-genererad 14-åring med en typisk tonårsprofil på plattformen Kik. Det tar inte många timmar innan hon kontaktas av män, många män. Meddelandena innehåller antingen text, men också bild – inte sällan på det egna könsorganet. Men syftet är detsamma, att få sina begär tillfredsställda av ett barn. Ibland med påtryckningar, ibland med hot. Men alltid med någon form av våld. Journalisten Christoffer Dunälv skriver i sin artikel att han själv börjar må dåligt av allt männen skriver och skickar till den fiktiva tjejen. Han säger att det är så vidrigt att unga tjejer tvingas leva med det här. Dagligen. Jag mår dåligt över att män utför det här. Dagligen.
Bara någon vecka tidigare rapporterade Sveriges Radio om att män köper sex, alltså betalar för att utföra övergrepp, av unga tjejer som inte ser någon annan utväg än att sälja sina kroppar för att lösa de skulder de har. Ett utnyttjande av flickors utsatthet som får mig att må illa. Var finns medmänskligheten?
Under jullovet anmäldes inte mindre än 1 189 brott mot kvinnor i nära relation. Bara under mars månad förra året mördades tre kvinnor av någon de har eller har haft en relation med. Att detta axplock beskriver en problembild så gigantisk att i princip alla tjejer eller kvinnor någon gång blir direkt eller indirekt drabbade är helt ofattbart. Men det jag nästan tycker är svårast att ta in är att jag ser så få män agera för att få stopp på det. Jag ser dagligdags kvinnor i alla möjliga positioner och situationer outtröttligt kämpa för att så väl skydda som att förhindra brott. Jag har besökt otaliga organisationer som jobbar med att stötta den utsatta och upplysa samhället om våldets enorma omfattning. Alltid bestående av främst kvinnor. Männen verkligen lyser med sin frånvaro. Med några få tappra undantag.
Det verkar ju tyvärr inte som att männens omsorg om kvinnor är tillräcklig för att få män att agera, inte heller att de befläckar bilden av sig själva som män. För hur mycket jag än delar bilden av ”inte alla män”, måste jag erkänna att den kompakta tystnaden gör det tar svårt att tro på. För om man inte vill bli sedd som en av förövarna, borde man inte skrika riktigt högt då? För när det väl kommer till kritan är risken allt för stor att tystnaden tolkas som medhåll. Helt klart är det i alla fall inte ett motstånd.
Men nu har ju ett nytt år börjat. Ett gyllene tillfälle att tänka om och tänka nytt. Viktresor och nya träningsmål i all ära, men de kan i sanningens namn vänta. Det kan däremot inte alla flickor och kvinnor som utsätts för mäns våld här och nu. De skulle verkligen bli hjälpta av att män tog ställning. Att ni män gav ert ord på att hjälpa till att stoppa våldet. Kom igen det är ju trots allt 2025 nu!
