En feminism värd namnet måste synliggöra den rasism, fascism och kolonialism som icke-vita kvinnor utsätts för. En feministisk rörelse värd namnet måste också ta sig ut på gatorna, och stötta den rörelse som redan finns där, för att protestera mot det pågående folkmordet i Palestina.
Vad är feminism som inte synliggör rasism, fascism och kolonialism som drabbar icke-vita kvinnor värd?
I över 600 dagar har Israel eskalerat våldet mot Palestina och dess folk. Antalet döda och lemlästade är obegripligt. Nya begrepp som WCNSF, wounded child no surviving family, visar på hur förödande och utbrett folkmordet är.
Samtidigt lever vi här i Sverige i en rättighetsfientlig tid. Politiska förslag som begränsar yttrandefriheten diskuteras. Personer ska kunna nekas medborgarskap eller utvisas på grund av bristande vandel, ett vagt och subjektivt begrepp som öppnar dörren för godtycke och rasprofilering. Urholkningen av demokratiska rättigheter går snabbt, och ofta är det rasifierade personer som attackeras och tystas. En feministisk rörelse värd namnet måste se dessa förändringar och försvara dem som utsätts, för i grunden handlar det om oss alla.
Palestinarörelsen är i dag en av världens starkaste feministiska rörelser, och uppfattas därför som ett hot. I dag hårdnar retoriken kring personer som kritiserar Israel och uttrycker solidaritet med Palestina. Särskilt gäller detta palestinier och rasifierade kvinnor. De har kallats opassande, extrema, till och med farliga. Det de egentligen gör är att påminna om det vi alla borde stå upp för: alla människors lika värde och ett stopp på dödandet av civila.
Samtidigt ser vi också en omfattande attack på transrörelsen och den feministiska rörelsen. En feminism som inte ser hur dessa frågor hänger samman, hur attackerna riktas mot dem som drabbas hårdast av dagens system, saknar förmåga att bekämpa fascismen i dess olika former.
I Sverige sker detta tystare, men inte mindre farligt. När kvinnor från minoritetsgrupper säger ifrån mot orättvisor eller pekar på dubbelmoralen i utrikespolitiken, möts de ofta av tystnad eller avståndstaganden.
Men tystnad har aldrig varit en feministisk strategi. Vi måste stå sida vid sida med dem som utsätts för påhopp och drev, även när deras röster skaver mot vår bekvämlighet. Det innebär att försvara deras rätt att tala klarspråk om sexism, krig, kolonialism och rasism.
Att tiga när svarta eller bruna kvinnor angrips för att de försvarar mänskliga rättigheter innebär att bidra till att våra demokratiska rättigheter begränsas, och att vår kollektiva möjlighet att göra motstånd beskärs.
Rasism och patriarkat hänger ihop. Koloniala arv lever vidare i dagens rättssystem. Ekonomisk ojämlikhet bär ofta kön och hudfärg. Feminism kan inte vara neutral, den utmanar eller befäster förtryck. Antirasistisk feminism måste vara global, intersektionell och kompromisslös i sin solidaritet. Det innebär att stå upp för kvinnor som riskerar sin ställning, sina jobb, sin säkerhet, för att försvara de principer vi säger oss värna. Vi behöver mindre bekväm tystnad och mer obekväm solidaritet.
Att vara feminist i dag kräver mod. Mot alla former av förtryck. Och det kräver att vi, särskilt de med privilegier, väljer sida. Vi står med kvinnorna som vågar tala. Med dem som inte längre får vistas i rummet. Med de fördrivna, censurerade, övervakade. För vår frihet är sammanlänkad. Om vi inte försvarar varandra nu – vem försvarar oss när det är vår tur?
Som antirasistiska feminister ser vi det som livsnödvändigt att stå bakom och arbeta med följande fyra punkter:
1. Feminismen måste vara antirasistisk
Rasism är inte ett sidoämne, det är en strukturell kraft som formar kvinnors vardag. Svarta och bruna kvinnor är mer utsatta för våld, vårdbrist och ekonomisk utsatthet. Feminismen måste stå tydligt mot normalisering av rasistiska lagar och retorik.
2. Feminismen måste vara antikolonial och antiimperialistisk
Den feministiska kampen är inte hel om den ignorerar kvinnors förtryck i ockuperade områden. Förföljelsen av den palestinska solidaritetsrörelsen och utmålandet av aktivism som extremism är ett direkt hot mot yttrandefriheten. Att vara feminist idag kräver antiimperialism och kamp mot rasism.
3. Feminism skapas i rörelse – ta kampen till förorten och landsbygden
Många kvinnor utestängs från den etablerade kvinnorörelsen. Feministisk aktivism finns i förorten, bland papperslösa och ekonomiskt utsatta. En feminism som inte inkluderar dessa röster är ofullständig.
4. Feminismen måste avslöja och bekämpa fascismens normalisering
Fascism kommer som lagförslag, som hatpropaganda, som trygghetssatsningar riktade mot vissa grupper. Fascism är i grunden kvinno- och transhatisk.
Listan kan göras längre, men i dag, när vi bevittnar ett folkmord, måste en feministisk rörelse värd namnet ta sig ut på gatorna. Den är redan där. Det är med den rörelsen vi måste röra oss. Och som feminister måste vi försvara dem som angrips för att de kräver det mest grundläggande – rätten till liv för alla.
Amanda Sandholm
Amra Bajric
Balsam Karam
Coura Mbaye
Dali Daca Kovacevic
Ebba Elena Karlström
Elise Norberg Pilhem
Felicia Mulinari
Ida Hildingsson
Kajsa Hedberg
Marita Rodriguez
Mikaela Del Valle
Natte Hillerberg
Nayla Esteitie
Patricia Olsson Escalante
Paula Mulinari
Roya Hakimnia
Teysir Subhi
Vibs Sohlberg
