Att stifta lagar är en sak, att se till de omsätts i verkligt stöd för kvinnor och barns som utsätts för mäns våld kräver våldskompetens inom rättsväsendet och våra välfärdssystem, liksom ekonomiska resurser för att dessa instanser ska kunna verkställa lagens intentioner, skriver Gudrun Nordborg (V) och Maj Karlsson (V) som kommer att begära att socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall kallas till socialutskottet i höst.
Det är inte ofta som vi från Vänsterpartiet har anledning att rösta för regeringens förslag i riksdagen. Under våren har det dock hänt bland annat för starkare kontaktförbud. Ett kontaktförbud till skydd mot en våldsam eller trakasserande person ska nu meddelas oftare, omfatta större geografiska områden, i vissa fall till och med en hel kommun, och oftare förenas med elektronisk övervakning, till exempel fotboja. En viktig markering är att förbudszonen för kontaktförbudet ska kunna omfatta ett så stort område att polisen ska kunna hinna fram till skydd när en gräns för förbudet överskrids. Reformen är efterlängtad och det är lätt att säga: Äntligen efter att små, små steg i skärpande riktning har tagits flera gånger tidigare. Syftet är främst att förbättra skyddet för kvinnor och barn, men kontaktförbud ska också kunna användas till skydd för målsägande och vittnen. Också den utvidgningen är lätt att välkomna.
Detta är gällande rätt sedan den 1 juli 2025.
Andra ”reformer” innebär bakslag. Kvinnojourerna i Sverige har under decennier byggt upp skyddade boenden som erbjudit kvinnor och deras barn trygghet och kompetent stöd vid uppbrott från en våldsam man. Under senare år har privata intressenter skapat en marknad omkring skyddade boenden. Flera jourer rapporterar att kvinnor och barn som placerats i sådana bolagsdrivna boenden visserligen får ett säkert boende, men mera sällan det stöd och den hjälp som de också har trängande behov av. För detta hänvisas kvinnorna ofta till en kvinnojour.
För att begränsa bland annat sådant missbruk har en tillståndsplikt för skyddade boenden införts. Kraven på tillstånd fokuseras dock mer på det fysiska skyddet i form av lås och säkra dörrar liksom på formell utbildning hos personalen än på våldskompetens och beprövade erfarenheter. De snedvridna kraven för tillstånd har medfört att flera kvinnojourer kapitulerat och lagt ner sina skyddade boenden. En ansökan om tillstånd kostar dessutom 77 500 kr. Institutionen för vård och omsorg, IVO, är den myndighet som ska hantera tillstånden. Efter mailväxling har vi fått vissa uppgifter: Antalet beviljade tillstånd är nu efter att lagen gällt i mer än ett år, 18 och 21 skyddade boenden har anmälts som drivna av en kommun. Det innebär 39 boenden. Enligt Socialstyrelsens inventering av skyddade boenden fanns det 282 sådana 2019. En katastrofal förändring.
Än värre, lagen presenterades positivt: Stärkta rättigheter för barn och vuxna i skyddat boende, men den innebär faktiskt nya risker för både kvinnor och barn. De särbehandlas. Barnet behöver ett separat tillstånd. Det blir blixtbelyst av denna könsneutrala text i lagens förarbeten: ”Barn som följer med en vårdnadshavare till ett skyddat boende ska bedömas och beviljas insatsen individuellt, och socialnämnden ska ansvara för att tillgodose barnets behov av stöd- och hjälpinsatser. När det finns samtycke från båda vårdnadshavarna ska barnet beviljas insatsen med stöd av socialtjänstlagen. Saknas samtycke från den vårdnadshavare som barnet inte placeras tillsammans med, ska socialnämnden, efter ansökan hos förvaltningsrätten, kunna bevilja barnet en insats i form av skyddat boende.” Skulle detta kunna innebära att kvinnan inte skulle få ta med sitt barn till skyddat boende? Ja, dessvärre. Praxis varierar men vissa menar att risken för mannens våld upphör när kvinnan lämnat hemmet. Redan två månader efter att den nya lagen trätt i kraft kom den första domen som bekräftade detta. Där bestämdes att barnen skulle bo kvar hos pappan, trots att han utövat våld mot mamman.
Att stifta lagar är en sak, att se till att lagens paragrafer kan omsättas i verkligt stöd för kvinnor och barns som utsätts för mäns våld kräver mycket mer. Det kräver våldskompetens inom rättsväsendet och våra välfärdssystem. Och det kräver ekonomiska resurser för att dessa instanser ska kunna verkställa lagens intentioner. Vänsterpartiet kommer envist att fortsätta att kräva detta.
Vi kommer också att begära att socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall snarast kallas till socialutskottet i höst.
Gudrun Nordborg (V), ledamot i riksdagen och justitieutskottet
Maj Karlsson (V), ledamot i riksdagen och socialutskottet
