Sveriges upprustning, medlemskapet i Nato och DCA-avtalet med USA riskerar att underminera jämställdheten liksom kvinnors säkerhet enligt en ny rapport från Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet.
– Politiska beslut och prioriteringar visar tydligt att kvinnors rättigheter och säkerhet fortfarande inte tas på allvar, säger generalsekreterare Malin Nilsson.
Den nya rapporten Försvarspolitikens konsekvenser för jämställdhet i Sverige, som lanserades i onsdags, lyfter att kvinnors säkerhet liksom jämställdheten riskerar att urholkas i och med de senaste årens utveckling vad gäller Sveriges upprustning liksom Natomedlemskap och DCA-avtalet med USA.
– Försvars- och säkerhetspolitiken i Sverige är mansdominerad och utgår från en traditionell syn på säkerhet, det påverkar kvinnors säkerhet negativt, säger Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihets generalsekreterare Malin Nilsson.
Rapporten betonar att i och med utvecklingen kommer mer makt och inflytande att koncentreras till mansdominerade institutioner med risk att kvinnors röster och expertkunnande marginaliseras – dessutom undergrävs den ekonomiska jämställdheten när stora resurser läggs på militär upprustning snarare än på välfärden. Vidare lyfter IKFF att det bilaterala militära samarbetsavtalet mellan Sverige och USA, DCA-avtalet, som förbundet menar innebär risker att kvinnors exploatering genom prostitution och människohandel kommer att öka.
– I underlagen för beslut om Natomedlemskap och DCA-avtalet konstaterade regeringen, utan analys, att besluten inte skulle få några konsekvenser för jämställdhet. Det visar på en otroligt låg kunskapsnivå, säger Malin Nilsson och fortsätter:
– Runt om i världen innebär utländsk militär närvaro en ökad exploateringen av kvinnor genom prostitution och människohandel, varför pratar vi inte om det i Sverige?
Sexuell exploatering vid militära baser
Rapporten lyfter forskning som har undersökt effekterna kring baser där amerikansk militär finns utstationerad. Amerikansk militär finns i dagsläget i över 80 länder och kring baserna har människohandel för sexuella ändamål och prostitution ökat, bland annat i länder som USA självt men också i Japan, Tyskland och Sydkorea.
Kring militära baser och internationella styrkor utvecklas det som brukar kallas ”sexonomier” där efterfrågan på sexuella tjänster är hög, och ekonomin hos lokalbefolkningen är svag. Det ökar också risken för människohandel för sexuellt ändamål eftersom kriminella nätverk ser en möjlighet att tjäna pengar. Även i samband med FN-insatser med fredsbevarande trupper har sådana sexonomier utvecklats.
Rapporten lyfter att ökad efterfrågan på kvinnors kroppar uppstår generellt när många män samlas på en och samma plats, inte bara i militära sammanhang. Ett känt exempel är i samband med mästerskap i herrfotboll – frågan har vid flera tillfällen väckt stor uppmärksamhet och debatt, bland annat inför VM i Brasilien 2014, liksom i de mästerskap som föregick det, 2010 i Sydafrika och 2006 i Tyskland.
Saknas resurser att hantera
Men även i den pågående industrialiseringen i norra Sverige finns exempel på ökad efterfrågan på sexuell exploatering, som i Skellefteå och Luleå. Rapporten hänvisar till tidningen Akademikern som har rapporterat att både utländska kvinnor och lokala unga kvinnor har utnyttjats. Det som dock skiljer ut den formen av sexuell exploatering mot när militärer står för utnyttjandet, betonar Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, är att militärer har ett tydligt våldskapital liksom att utländska trupper på svensk mark i princip har immunitet.
Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet ifrågasätter dessutom att svenska myndigheter har förutsättningar att hantera den ökade risken för sexuell exploatering, och pekar på att det i Sverige råder stora skillnader i arbetet för att motverka prostitution och människohandel för sexuella tjänster. I nästan två tredjedelar av Sveriges kommuner finns det styrdokument kring arbetet mot mäns våld mot kvinnor medan bara 30 procent av dessa styrdokument också innehåller skrivningar kring prostitution och människohandel för sexuella ändamål, dessutom finns det enligt IKFF i många kommuner endast låg kunskap om problematiken, och polisen saknar ofta resurser som krävs för att arbeta aktivt och uppsökande.
Övergrepp även inom militären
Dessutom finns det också problem med sexuella trakasserier och sexuella övergrepp inom militären, där framför allt kvinnliga soldater, men även manliga, utsätts. Enligt en studie har en tredjedel av alla amerikanska kvinnliga soldater utsatts för övergrepp eller trakasserier under den tolvmånadersperiod som föregick studien som gjordes mellan 2021 och 2022.
Samma siffra var ännu högre bland franska och kanadensiska kvinnliga soldater – 36, 7 procent respektive 44,6 hade utsattes för övergrepp eller trakasserier. Och enligt den kanadensiska regeringen löper kvinnor inom militären nästan dubbelt så stor risk för att utsättas för sexuella övergrepp jämfört med kanadensiska kvinnor i stort.
”Vems säkerhet prioriteras?”
Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet konstaterar också att det stora fokus som nu läggs på försvar och militär upprustning drabbar kvinnor på flera sätt, inte minst eftersom dessa områden är kraftigt mansdominerade. 81,5 procent av försvarsministrarna och 78 procent av utrikesministrarna i EU är män. Tittar man på EU:s utrikesutskott, och dess underutskott som ansvarar för försvar och säkerhet, består ledamöterna av 75 procent respektive 77 procent män.
Mönstret upprepas i organisationer som Nato och OSSE, liksom i delar av FN. År 2023 var 80 procent av de permanenta representanterna i Nato män, 73 procent av Natos civilanställda 2021 var män och vad gäller nyckelposter var 80 procent män. Samma år var 93 procent av de som ledde fältuppdrag inom OSSE män.
Vad gäller FN:s säkerhetsråd var över 75 procent av representanterna där mellan 2015–2024 män, paneler och expertgrupper utgjordes till 67 procent av män och vad gäller ordförandeskap för kommittéer och arbetsgrupper utgjordes dessa till 81 procent män.
– När försvarspolitiken tillåts dominera alla dagordningar måste vi våga ställa frågan: vems säkerhet prioriteras? Vår rapport visar att militarisering leder till att män gynnas och kvinnors livsvillkor försämras, säger Malin Nilsson.
Militär makt innebär också makt över fred
Och, betonar Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet i rapporten, den som beslutar om krig och konflikt har också makt över freden – kvinnor utgjorde 2023 bara 9,6 procent av alla officiella fredsförhandlare och 13,7 procent av alla medlare i fredsprocesser. Av de som skrev under ett fredsavtal var 26,8 procent kvinnor men den siffran har dragits upp av att kvinnor var mer närvarande i Colombias fredsavtal, tar man bort det fallet var andelen kvinnor som skrev under bara 1,5 procent.
Samtidigt har forskning visat att när kvinnor deltar i fredsprocesser blir de resulterande fredsavtalen mer hållbara och kvinnors inflytande både ökar sannolikheten att en process leder till ett avtal liksom att den faktiskt implementeras. Och med civilsamhällesaktörers och kvinnorättsorganisationers deltagande i fredsförhandlingar sjunker risken för ett misslyckande med 64 procent.
– Politiska beslut och prioriteringar visar tydligt att kvinnors rättigheter och säkerhet fortfarande inte tas på allvar, säger Malin Nilsson.
Militarisering på bekostnad av välfärden
Malin Nilsson och Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet betonar att militära satsningar ofta innebär nedskärningar inom välfärden som i stor utsträckning drabbar kvinnor hårt eftersom kvinnor ofta jobbar inom offentlig sektor som vård, omsorg, förskola och skola. IKFF pekar på att regeringen i 2025 års budget dragit ner de generella statsbidragen till regionerna, och att bara tre av 60 miljarder i reformutrymmet gick till sjukvården.
– Den militära upprustningen sker på bekostnad av välfärden. När samhället brister förväntas kvinnor ställa upp genom låga löner, dåliga arbetsvillkor och som anhörigvårdare. Priset kvinnor betalar är dålig ekonomi, pension och hälsa.
