Den politiska synen på jämställdhet har alltid varit en tydlig höger-vänster-fråga. När högern styr så blir vi kvinnor lidande, skriver Hanna Gedin, Europaparlamentariker (V).
Hösten är på väg, och med det presenterar regeringen sin budget. Trots kritik från Sveriges kvinnoorganisationer påstår jämställdhetsminister Nina Larsson att det är ”den största jämställdhetsbudgeten i vårt lands historia”. Det är så att man häpnar. Regeringens budget är långt ifrån tillräcklig – vi behöver göra betydligt mer för kvinnor och flickor i Sverige.
Regeringen har de senaste tre åren fört en direkt jämställdhetsfientlig politik i Sverige. Vad menar jag med det? Jo, kombinationen av skenande matpriser, stigande elpriser och stora nedskärningar i bidragssystemen förvärrar den ekonomiska ojämlikheten. Som vanligt drabbar ojämlikheten kvinnor i högre utsträckning än män. Men det är inte konstigt att regeringen gör den här typen av prioriteringar. Ur såväl ett historiskt som ett internationellt perspektiv har högern visat att det är kvinnor som får betala priset för deras politik. Runt om i Europa, i Polen, Ungern och Slovakien rullar högern tillbaka bland annat rätten till abort och flera av Europas feministiska partier varnar för hur höger- och extremhögerns politik är ett allvarligt hot mot kvinnors rättigheter.
Det gäller också i Sverige, där högern konsekvent varit emot jämställdhetsreformerna genom historien. När kvinnorättsrörelsen tog fart under 1800-talet var det främst dåtidens moderater (Allmänna valmansförbundet) som motsatte sig kvinnors rösträtt. Från avskaffandet av kvinnolönerna, till aborträtten, till frågan om delad föräldrapeng har högern ständigt försökt motarbeta att kvinnor ska få det bättre. När reaktionära styr blir jämställdheten lidande.
När regeringen nu går fram med sänkt avgift till förskola och inför en högre hyresgräns i bostadsbidraget presenterar man det som en budget där kvinnor kommer gynnas i större utsträckning än män. Sveriges kvinnoorganisationer håller verkligen inte med. Deras chefsekonom Beatrice Nordling har kallat regeringens utspel för ett skämt och organisationen visar i sin granskning av budgeten flera områden som kommer att gynna män och deras plånböcker – elstödet är ett sådant exempel, satsningen på försvaret är ett annat.
Även de 21 miljarder kronor som regeringen lägger på skatteavdraget bedömer Sveriges kvinnoorganisationer främst kommer gå till män. Kvinnor tenderar att vara hemma mer med sina barn, vi tar generellt ett större ansvar för hemarbetet och blir i större utsträckning sjukskrivna. Därför drabbas kvinnor också hårdare när bidragssystemen attackeras för att finansiera skattesänkningar för de allra rikaste.
Regeringen lägger knappt en miljard på förändringarna som man menar ska gynna jämställdheten mellan kvinnor och män. Det går att jämföra med de 30 miljarder i skattesänkningar som, som vanligt, gynnar män och personer med en redan hög inkomst. I samma andetag sänker regeringen beloppet som ska gå till kvinnosjukvård, väljer att inte sänka skatten på föräldraförsäkringen och man tillsätter inte heller några nya pengar för att säkra den kvinnodominerande välfärden.
Den ekonomiska politiken är avgörande eftersom det krävs att vi styr om resurser om vi ska kunna minska ojämställdheten. Istället för att prioritera åtgärder som gynnar de som redan tjänar allra mest så borde en regering prioritera frågor som gynnar den stora andelen kvinnor som gör att välfärden fungerar. Rejäla tillskott till skolan, äldreomsorgen och sjukvården, stora satsningar på höjda löner och förbättrade arbetsvillkor hade kommit många fler till del än 30 miljarder i skattesänkningar. Det är också hög tid att påbörja arbetet med arbetstidsförkortning i många välfärdssektorer.
Den politiska synen på jämställdhet har alltid varit en tydlig höger-vänster-fråga. När högern styr så blir vi kvinnor lidande. Nästa höst är det val. Höstbudgeten är ännu en signal om att vi då behöver en vänsterregering i Sverige.
