Fenomenet att utnyttja tonårstjejer i syfte att skapa en åtråvärd popstjärna är inget nytt. Men att se bakom kulisserna hur skivbolagen Hybes och Geffens arbete har gått till i skapandet av tjejgruppen Katseye är obehagligt, skriver Hanna Reichel.
I september ägde MTV:s Video Music Awards (VMA) rum. Tjejgruppen Katseye uppträdde med sina låtar Gabriella och Gnarly. I dokumentärserien Pop Star Academy: Katseye (2024), producerad av Netflix, får vi följa hur tjejgruppen skapas.
Skivbolagen Hybe och Geffen har scoutat världen över efter tonårstjejer och tjugoåringar som sätts i ett traineeprogram för att bli popstjärnor. Sverige representeras av Lexie Levine som precis har tagit sin gymnasieexamen innan hon drar till Los Angeles för att ta del av programmet.
Under Video Music Awards sjöng sextetten och dansade sexigt i sina minimala kläder. Ursäkta, den yngsta medlemmen, Jeung Yoon-chae, har ännu inte fyllt 18. Hon dansade sött och kaxigt. När de andra tjejerna i gruppen dansar med blottade midjor, dansar hon i tajt åtsittande meshtyg. Annars är det ingen skillnad i deras uppträdanden. Mina sociala media-flöden har den senaste veckan översvämmats av content från tjejgruppen. Jag misstänker att det är sponsrat content, liknande de orkestrerade stormar som härjade kring Amber Heard och Blake Lively, fast här hyllande om tjejerna i Katseye.
Produktionen ljuger för tjejerna
Tjejgruppen skapades i ett samarbete mellan det sydkoreanska skivbolaget Hybe och det amerikanska skivbolaget Geffen för att ta fram en global tjejgrupp efter det framgångsrika formatet för K-popgrupper. I Asien är K-pop en mångmiljardindustri. The Korea Herald rapporterar att branschen under 2023 omsatte cirka 900 miljoner amerikanska dollar. För Katseye är ambitionen att expandera konceptet till en global nivå. Därför sökte skivbolagen medlemmar med olika nationaliteter så att hela världen kan relatera till någon i gruppen.
I det första avsnittet får vi reda på att produktionen ljuger för de unga tjejerna. Flickorna tror att en kommitté kommer att avgöra vilka som får bli medlemmar i den blivande popgruppen baserat på deras sång- och dansfärdigheter. För oss tittare berättar produktionen att de kommer att skapa en utslagstävling i slutet av trainee-programmet, där tjejerna kommer att röstas ut av tv-tittarna. Det som följer är ett program som påminner om Hwang Dong-hyuks Squid Game (2021).
Ett gäng producenter, koreografer, och sång-coacher tyckte på riktigt att det var en bra idé att bedra dessa tjejer och tvinga dem att tävla mot varandra i en sorts popularitetstävling där den ena efter den andra elimineras. Bortsett från den lilla detaljen att Pop Star Academy inte är satir. Jag kände ett ovanligt inslag av nationell stolthet när svenska Lexie Levine vägrade att fortsätta sitt deltagande och lämnade programmet, trots att hon var favorittippad av produktionen.
Kalkylerandet skapar obehag
Fenomenet att utnyttja tonårstjejer i syfte att skapa en åtråvärd popstjärna är i och för sig inget nytt. Robyn, Britney Spears och Zara Larsson debuterade alla innan de var myndiga. Att kalkylerande gå mellan gränsen för sexiga dansare och väldigt unga tjejer har produktionsbolag gjort i decennier. Men att se bakom kulisserna hur Hybes och Geffens arbete har gått till skapar obehag. Hur de hänsynslöst har hanterat tjejernas integritet och förtroende för dem som arbetsgivare.
Hybe och Geffen samarbetar återigen med att ta fram en ny global tjejgrupp. Tre av gruppens fyra medlemmar är redan utvalda, varav en är svenska Lexie Levine. Den fjärde kommer att väljas ut av en utslagstävling som kommer att sändas av den japanska strömningtjänsten Aebma, det är produktionen öppna med den här gången. Den nya tjejgruppen kommer att debutera under våren 2026. Jag önskar tjejerna lycka till, och jag håller tummarna på att Lexie Levines integritet fortsätter att stå fast.
Hanna Reichel har en magisterexamen i praktisk filosofi från Stockholms universitet och jobbar på Paideia folkhögskola. Utöver det gillar hon att konsumera och tänka på popkultur.
