Tidöregeringens ekonomiska politik river upp tidigare feministiska landvinningar och förstärker ojämställdheten mellan män och kvinnor i Sverige. Tidöprojektet har i mångt och mycket gått ut på att slakta välfärden och sänka skatten för de rikaste, som ofta är män. Medan Sveriges rikaste män blir ännu rikare betalar kvinnorna priset med mindre pengar i fickan, försämrade arbetsvillkor på jobbet och svårare tillgång till välfärden.
När min svärmor gick bort, i allt för ung ålder, var hon fattigpensionär. Likt många andra kvinnor hade hon arbetat hårt i hela sitt liv. Varit dagmamma, jobbat på skolbespisning och inom äldreomsorgen. Fött tre barn och tagit hand om gamla föräldrar. Hon lagade den godaste maten och ordnade de finaste jularna. Jag saknar henne. Men klassamhället är skoningslöst och i pensionskuvertet vid hennes död låg bara runt tiotusen. Hon försvann ur mitt liv, men det gjorde inte klassamhället.
SD-regeringens politik förstärker ojämställdheten mellan rika och fattiga, mellan män och kvinnor i Sverige. Det är det inte bara jag som påstår, det visar till och med regeringens egna beräkningar. Medan Sveriges rikaste män blir ännu rikare betalar kvinnorna priset med mindre pengar i fickan, försämrade arbetsvillkor på jobbet och sämre tillgång till välfärden.
Medlingsinstitutet släppte i början av oktober en rapport om inkomstskillnaden mellan män och kvinnor där man beräknar att kvinnor i snitt har 22 procent lägre disponibel inkomst än vad män har. Även högutbildade kvinnor halkar efter männen ekonomiskt.
Det som historiskt förbättrat den ekonomiska jämlikheten mellan könen har varit aktiv ekonomisk politik med fokus på dubbel frigörelse för både kvinnor och arbetarklassen. Ljuset i ett annars politiskt mörkt Europa är Spanien. Den spanska vänsterregeringen har under de senaste sju åren minskat lönegapet mellan könen. Yolanda Diaz, vice premiärminister och arbetsmarknadsminister, har varit drivande i att förbättra livet för kvinnorna i landet.
Spaniens vänsterregering har också höjt minimilönerna, arbetat aktivt mot mäns våld mot kvinnor, infört samtyckeslagstiftning och investerat kraftfullt i välfärden. Politik har förmågan att förändra till det bättre och Spaniens vänsterregering har börjat möjliggöra kvinnors nödvändiga dubbla frigörelse. Dels från den ekonomiska orättvisa vi kvinnor möter på arbetsplatserna med olika lön eller pension för lika arbete, dels från att kvinnor ges mindre frihet i våra liv.
Sveriges regering har valt att göra precis tvärtom. Deras ekonomiska politik är minutiöst konstruerad för att gynna redan rika mäns livssituation. I Medlingsinstitutets rapport konstateras att ”en liten grupp män med stora inkomster, framför allt från kapital, gör att den sammantagna inkomstskillnaden knappt har förändrats de senaste åren”. Så blir det när SD-regeringens politiska subjekt är rika män med slips.
Sverige behöver en ny riktning. Spanien visar att det är fullt möjligt att förbättra för både arbetarklassen och kvinnor samtidigt. Nästa år byter vi ut den sittande regeringen till en vänsterregering som satsar på reformer som också gynnar kvinnor. Så att undersköterskor orkar jobba genom hela arbetslivet, att det finns tillgång till kvinnojourer och att även vi kvinnor kan leva på vår pension.
Hanna Gedin, EU-parlamentariker (V)
