Nu ska alltså vuxenvärlden inte hålla ett barns hand genom livets svårigheter, utan istället sätta dem bakom lås och bom. Utsätta barn för ett lidande som inte ens den mest brutalt kriminella vuxna kan värja sig mot. Maj Karlsson (V) om att regeringen i skrivande stund bygger fängelser till barn och ska sänka straffrättsåldern till 13 år.
Kanske tillhör jag den första generationen på 150 år där det känns riktigt tungt att skriva en krönika om barns rättigheter i Sverige. Där en hyllning till barnkonventionens dag har blivit ett politiskt ställningstagande, istället för ett uttryck för den annars så stolta samsynen om våra barn och skyddet av deras helt unika värde. För 150 år sedan höjde vi straffrättsåldern till 15 år, nu ska regeringen bygga fängelser till barn och sänka åldern till 13 år. Om dessa förslag går igenom kastas barns rättigheter långt tillbaka i historien.
Det finns nog ingenting som har påverkat mig så starkt som den tid då jag var stödperson för barn vars föräldrar satt i fängelse. Det var en märklig och smärtsam upplevelse att hålla ett litet barn i handen som tvingats möta sitt eget och sin förälders lidande.
Även om jag ska erkänna att det inte alltid är lätt att inte känna ilska mot en förälder som svikit sitt barn, när man på så nära håll får följa vad barnet går igenom, var det omöjligt att värja sig mot den frihetsberövade förälderns lidande. Det gör något med en människa att sitta inlåst.
En människa som sitter inlåst förlorar kontrollen över sin frihet och sin framtid. Oro, ångest och depression följer som en röd tråd i en tillvaro präglad av ensamhet, isolering och brist på sysselsättning. Man har inte längre någon funktion. De strikta rutinerna tar ifrån en ens förmågan att fatta egna beslut. Fängelsemiljön är för de allra flesta extremt stressande, med stort psykiskt lidande som följd. Ilska och aggressivitet blir en naturlig del av vardagen, antingen som en konsekvens av människors mående, eller som ett sätt att skydda sig. Självmordsstatistiken är riktigt mörk läsning.
När grindarna väl öppnas och brottet har avtjänats lider många av posttraumatisk stress, de har förlorat sina sociala sammanhang och får svårt att återanpassa sig till samhället. Stigma och socialt utanförskap hör mer till regel än undantag. Trots att jag på så nära håll sett vad konsekvenserna blir, är jag helt övertygad om att vuxna människor måste sona sina brott. Det är ett avtal vi som samhälle har. För lag, ordning och ”moral” för att skydda befolkningen och de drabbade.
Men att göra så här med barn, aldrig! Men det är just det regeringen är i full färd att genomföra. Istället för att stärka barn- och ungdomsvården som de lovat, bygger regeringen fängelser där de vill låsa in barn från 13 år. Att vi skulle utsätta våra barn för ett sådant lidande strider mot allt vi som samhälle kommit överens om när det gäller barn. Det är barnkonventionens antites.
Nu ska alltså vuxenvärlden inte hålla ett barns hand genom livets svårigheter, utan istället sätta dem bakom lås och bom. Utsätta barn för ett lidande som inte ens den mest brutalt kriminella vuxna kan värja sig mot.
Jag känner mig tvungen att påminna om att barns hjärnor och känslor inte är utvecklade som hos en vuxen. Det är just därför vi har åldersgränser för allt som kan vara skadligt. Barn har ett unikt värde och en större sårbarhet. Deras konsekvenstänk är inte utvecklat och därför har vi varit överens om att ett barn inte fullt ut kan ta konsekvenserna av sina handlingar. Vi har haft ett världsledande syn om att barn som egna individer har rättigheter. Eller ja, fram tills nu då.
Det är ingen orimlig tanke att ett barn som begår ett grovt brott behöver möta konsekvenser. Att de till och med behöver låsas in. Just därför görs det redan i dag. Barn som döms för grova brott blir placerade på institution, ett barnanpassat system med samma syfte. De får inte gå lösa på gatan, men de ska inte heller utsättas för extremt lidande som ett fängelse hade inneburit för dem. Det är just därför det är uppenbart att regeringen inte genomför detta för att skydda någon, varken dina eller mina barn. Det här är fullt ut en fråga om ideologi.
I samma takt som fängelsekläder i barnstorlek 140 sys upp och anstalterna så kallat “anpassas” efter barn, förändras synen på barns rättigheter i grunden. Det finns nämligen i princip inte en enda aktör som tycker att det här är ett bra förslag eller något som kommer att ha en effekt. Däremot är larmen om konsekvenserna monumentala. Polisen skriver att risken nu ökar för att ännu yngre barn kommer att begå grova brott, att de blir de kriminella aktörernas nya måltavlor. Ändå väljer regeringen att köra på vilket på sikt kommer drabba oss alla. För nu påbörjas en nedmontering av själva grundprinciperna för barnkonventionen.
Om regeringens syfte var att locka bort unga från kriminalitet, är skola, fritid och utjämnade skillnader de bästa verktygen. Vilket är områden regeringen lovat att satsa på, men de löftena sviker de. Istället håller de fast vid att fängslande av barn kommer lösa problemet när ingenting tyder på det.
I dag är det barnkonventionens dag och jag hoppas att ni med mig kommer uppmärksamma den genom att inte ge vika. Vi i vuxenvärlden måsta kämpa för våra barns grundläggande skyddsnät av den enkla anledningen att det handlar om just barn.
