Därför kommer många fortsätta vara rädda för socialtjänsten

Flera kommuner har redan varnat för att de saknar ekonomiska resurser för att kunna uppfylla de nya kraven. Omställningen kräver både tid och pengar – något som redan är en bristvara i många delar av landet. Skillnaderna mellan kommunerna riskerar därför att öka, och barnfamiljer i utsatta områden blir återigen de som drabbas hårdast.

Men problemet är inte bara ekonomiskt. Det handlar också om hur resurserna används. En socialsekreterare i en mindre kommun berättade för mig att deras enhet inte har råd med förebyggande familjearbete. Samtidigt hålls utvecklingsdagar på dyra hotell och chefer beställer fruktleveranser varje vecka – trots att kommunen har kostnadsfria möteslokaler. Det är svårt att tala om resursbrist när pengarna inte prioriteras där de gör störst skillnad: hos familjerna.

En ramlag utan verktyg

Den nya lagen är i grunden en ramlag – fylld av principer, men fattig på konkreta verktyg. Kommunerna får stor frihet att tolka lagen, vilket innebär att stödet kan se helt olika ut beroende på var man bor. Det är orimligt att barns och familjers rättigheter ska avgöras av postnumret.

Lagen talar också om vetenskap och beprövad erfarenhet, men i många verksamheter saknas både tid och kompetens för att omsätta det i praktiken. För små kommuner med begränsade resurser riskerar ”vetenskaplig praxis” att bli ett abstrakt ideal snarare än ett verktyg för verklig förändring.

Bristen på tillit – den verkliga krisen

Efter många år av arbete med migration, integration och familjefrågor har jag insett att problemet inte bara handlar om systemfel – utan om ett förtroendefel.

Socialtjänsten försöker ofta nå familjer med utländsk bakgrund genom samarbete med föreningar. Det är ett viktigt steg, men inte tillräckligt. I många grupper är föreningstraditionen svag. Man kommer från samhällen där man inte är van vid att organisera sig i föreningar – och därför når informationen bara en liten del av de familjer som behöver den mest.

För att bygga tillit krävs nya, moderna vägar att nå människor. Varför inte skapa en flerspråkig digital plattform där föräldrar enkelt kan läsa om barns rättigheter, stödformer och föräldraskap i Sverige?
Varför inte möta föräldrarna där de redan finns – på sociala medier? På Facebook, till exempel, söker många råd, uttrycker oro och ställer frågor.

Den som följer arabiska eller somaliska Facebookgrupper ser tydligt den rädsla som många föräldrar känner inför socialtjänsten. Vissa undrar till och med om ett barns talsvårigheter kan leda till att socialtjänsten tar barnet ifrån dem.

Den rädslan är ett allvarligt varningstecken – och ett tydligt symptom på ett djupare samhällsproblem: bristen på tillit.

Fokus på barnen – men vem ser föräldrarna?

Ett annat grundläggande problem är socialtjänstens ensidiga fokus på barnets behov – utan att tala tillräckligt om familjens behov som helhet. När man ständigt upprepar att ”barnets bästa” ska stå i centrum, men inte samtidigt stärker föräldrarna, uppstår en bild av att barnen i Sverige har all makt och föräldrarna ingen. Det skapar missförstånd, osäkerhet och misstro.

För att stärka barnen måste vi stärka föräldrarnas roll. De behöver känna trygghet, förstå lagens intentioner och få stöd – inte övervakning.

Förtroende byggs gemensamt – inte ensidigt

Att bygga tillit mellan familjer med utländsk bakgrund och socialtjänsten kräver ett brett samhällssamarbete. Det handlar inte enbart om socialtjänsten, utan också om förskolor, skolor, polis, civilsamhälle, religiösa samfund, vårdcentraler och lokala föreningar. Problemet är att ansvaret ofta läggs helt på socialtjänsten – medan vi glömmer att förtroende är något som byggs gemensamt.

Alla dessa institutioner möter föräldrar i vardagen. Därför måste även pedagoger, skolpersonal och förskolelärare visa större nyfikenhet, empati och förståelse för hur barnuppfostran kan se ut i olika kulturer. Många av de konflikter som uppstår mellan familjer och myndigheter bottnar i kulturella skillnader som ingen har förklarat eller överbryggat.

Lärosäten måste ta sitt ansvar

En annan svag punkt i kedjan är utbildningssystemet.
Svenska universitet som utbildar framtidens socionomer saknar i dag tillräckliga kurser och moment som utvecklar studenternas interkulturella kompetens. Trots att Sverige är ett mångkulturellt samhälle, behandlas ämnen som kulturförståelse, migration och föräldraskap i andra kulturer fortfarande som perifera tillägg – inte som centrala delar av utbildningen.
Om vi verkligen vill bygga ett socialt Sverige för alla, måste förståelsen för olika livssyner och familjetraditioner integreras i utbildningen – inte lämnas åt slumpen.

Rädslan är större än vi tror

Rädslan för socialtjänsten är större bland invandrarföräldrar än vad många tror. I mediarapporteringen framställs det ofta som att det bara är muslimska barnfamiljer eller flyktingar som har låg tillit till socialtjänstens arbete och påverkas av desinformation. Men verkligheten ser annorlunda ut.

Under mina fem år på Länsstyrelsen Skåne, där jag arbetade som samhälls- och hälsokommunikatör, har jag mött många familjer från olika delar av världen – bland annat från Ukraina, Indien och flera afrikanska länder – där rädslan för socialtjänsten är påtaglig.

En mamma från Uganda berättade till exempel:

”Oj, min kropp börjar skaka av rädsla när du nämner socialtjänsten. Jag hoppas bara att jag aldrig får en orosanmälan.”

Tillit byggs inte med paragrafer

Den nya socialtjänstlagen riskerar att bli ännu ett dokument fullt av goda ambitioner men utan verklig förändring. Lagar kan reglera skyldigheter – men de kan inte skapa förtroende.

Det gör människor, genom dialog, respekt och närvaro.
Det handlar inte bara om resurser, utan om riktning.

Om socialtjänsten vill vinna familjernas förtroende måste den börja med att granska sig själv, hushålla bättre med sina resurser och bygga broar av förståelse i stället för murar av misstänksamhet.

Först då kan vi tala om en verklig förändring – inte bara en ny paragraf.

Ali Alabdallah, journalist och författare till boken Därför är så många rädda för socialtjänsten