Författaren och journalisten Katarina Wennstam prisades på måndagen på Storasystergalan på Dramaten i Stockholm. Wennstam utses till Årets Storasyster för hennes arbete med att lyfta frågor som sexuella övergrepp och kroppslig integritet.
Författaren och journalisten Katarina Wennstam är Årets Storasyster 2025. På måndagen prisades hon på Storasystergalan som leddes av Sissela Kyle på Dramaten i Stockholm på måndagskvällen. Juryn lyfter att hon genom sitt arbete har skrivit om frågor som genom historien varit tabubelagda: sexuella övergrepp, kroppslig integritet och att hon också har drivit på kampen för förändringar av svensk lagstiftning, exempelvis kring samtyckeslagstiftningen som trädde i kraft 2018.
– Jag har alltid sett på mitt engagemang för kvinnor som att jag är en röst för de vars röster inte hörs och försöker att lyfta fram de många konsekvenser som följer på ett övergrepp, säger Katarina Wennstam i samband med med galan som hölls för tredje gången på Dramaten, och under kvällen uppträdde också bland andra artisterna Titiyo, som är ambassadör för Storasyster, och Lisa Ekdahl.
“Storasyster extra fint”
Prisstatyetten har tillverkats speciellt av glaskonstnären Hanna Hansdotter i samarbete med Kosta Boda. Det är allmänheten som har nominerat personer som har utfört viktiga gärningar för personer som utsatts för sexualiserat våld. Juryn, i vilken bland andra Annie Lööf, Nadim Ghazale och Razmus Nyström ingår, utser Katarina Wennstam med följande motivering:
”Årets Storasyster har genom sitt författarskap och sina reportage lyft fram frågor som genom historien varit tabubelagda, såsom sexuella övergrepp och kvinnors rätt till kroppslig integritet. Hon har kritiserat rättsväsendets hantering av sexualbrott och belyst hur utsatta ofta skuldbeläggs snarare än att gärningspersonen ställs till svars. Genom att kombinera fakta med empati har hon bidragit till en ökad medvetenhet och förändrade attityder i samhället.”
– Just att kallas ”storasyster” i det här sammanhanget känns extra fint, jag har alltid sett på mitt engagemang för kvinnor som att jag är en röst för de vars röster inte hörs och försöker att lyfta fram de många konsekvenser som följer på ett övergrepp. Det betyder så mycket att kunna bidra till att påminna om hur kvinnor både idag och tidigare i historien har fått bära skammen och skulden för de brott som män utsätter dem för, säger Katarina Wennstam som de senaste åren har bevakat hur våld mot kvinnor såg ut kring förra sekelskiftet i sin historiska serie.
Paralleller mellan våldet då och nu
Trots tiden som har gått sedan dess ser Katarina Wennstam paralleller mellan våldet mot kvinnor då, och i dag.
– Jag tror att det historiska perspektivet har blivit än viktigare i dag, när vi ser tydliga tecken på backlash och starka konservativa vindar som vill få tillbaka män och kvinnor in i traditionella, snäva könsroller. Vi behöver förstå var vi kommer från och varför vi aldrig ska tillbaka till hur det var förr, säger Katarina Wennstam.
Hon menar också att det går att hitta vägar framåt genom att blicka bakåt, för att påminnas om att tidigare generationers kamp faktiskt har gett resultat.
– Om de kvinnor som kämpade för sina rättigheter för över hundra år sedan inte hade orkat fortsätta så hade vi kvinnor varken haft rösträtt, aborträtt, förskolor, universitetsexamen, egna bankkonton eller makt över vår egen framtid i dag. Det är värt det, säger Katarina Wennstam.
Katarina Wennstam bevakade i början av 2000-talet flera gruppvåldtäktsrättegångar. I sina reportage lyfte hon det brutala sexuella våldet och flickors och kvinnors utsatthet, en utsatthet som ofta fortsatte i rättegångssalen och hennes första bok Flickan och skulden nominerades till Augustpriset, och hon tilldelades Vilhelm Moberg-stipendiet av Tidningen Arbetaren, för boken, 2002.
