När kvinnor i Sudan tvingas välja mellan risken att bli våldtagna eller att låta sina barn svälta, räcker det inte med fördömanden. Då krävs handling. Humanitär tillgång måste säkras, skriver Evin Incir, Europaparlamentariker (S).
Det verkar finnas en brutal regel i varje krig: när samhället rasar är det kvinnors kroppar som först förlorar sitt skydd och det sexuella våldet blir ett verktyg. Sudan är inget undantag, men just nu är övergreppen så systematiska, så avhumaniserande, att de blottlägger något större än en regional konflikt. De avslöjar en omvärld som ser på, väger ord och tvekar.
I Darfur vittnar kvinnor om en verklighet där mänsklig värdighet har upphört att existera. De föder barn på gatorna efter att sjukhusen plundrats. De svälter. De flyr. De våldtas. Sexuellt våld används som ett vapen. Ett medvetet verktyg för att bryta ner, skrämma och kontrollera. Kvinnors kroppar görs återigen till slagfält i ett krig de aldrig valt.
När El Fasher föll efter över 500 dagars belägring av milisgruppen Rapid Support Forces var resultatet förutsägbart: massflykt, sammanbrutet skydd och övergrepp som följde samma mönster som vi sett om och om igen. Ändå låtsas världen som om varje nytt vittnesmål kommer som en chock.
Det är dags att sluta låtsas.
För mönstret är tydligt. I konflikter är kvinnors behov uppenbarligen alltid förhandlingsbara. Mensskydd blir en lyxvara. Mat går först till män. När kvinnors rättigheter förbises har vi redan accepterat det oacceptabla.
Låt oss vara ärliga: detta är inte bara en humanitär kris. Det är ett lackmustest på världens principer. På vår solidaritet. På om ”aldrig igen” betyder något alls när offren är kvinnor i ett område långt bort från maktens centrum.
När kvinnor i Sudan tvingas välja mellan risken att bli våldtagna eller att låta sina barn svälta, räcker det inte med fördömanden. Då krävs handling. Humanitär tillgång måste säkras. Kvinnoledda organisationer på marken måste få resurser. Och de ansvariga måste hållas till svars, inte i framtida rapporter, utan nu.
Och detta angår inte bara Sudan. Det angår oss alla. För samtidigt som kvinnor i krigszoner fråntas sina mest grundläggande rättigheter ser vi hur regeringar som den svenska, SD-ledda, skär ner på biståndet och sedan 2022 har nedmonterat den feministiska utrikespolitiken.
När kvinnors liv och frihet hotas någonstans i världen prövas vår mänsklighet överallt. Frågan är inte längre om världen vet vad som händer i Sudan. Frågan är om den bryr sig tillräckligt för att agera.
Evin Incir, Europaparlamentariker (S)
