Med anledning av fredagens brevprotest mot de nya riktlinjerna för transvården vid Astrid Lindgrens barnsjukhus ställde Fempers nyheter fem frågor till sjukhuschefen Svante Norgren i en mejlintervju.
Har du tagit emot breven?
”Ja, de kom igår.”
Vilka slutsatser drar du av protesten?
”Det visar att det finns ett stort engagemang för denna fråga. Det är bra för det är en viktig och svår fråga. Bra att alla kommer till tals.”
Sedan beslutet fattades har fler kliniker valt att följa exemplet.
Socialstyrelsens Thomas Lindén kallade beslutet olyckligt i söndagens Agenda och kommer att kalla klinikcheferna till ett möte snart, med syfte att nå samsyn. Har du någon kommentar till det?
”Vi välkomnar Socialstyrelsens initiativ till ett möte med samtliga verksamhetschefer som bedriver denna vård och kommer självklart delta.”
Hur rimligt är det om vissa behandlingar inom transvården till barn villkoras med deltagande i forskning?
”Att vården erbjuds inom ramen för en klinisk forskningsstudie, gynnar utvecklingen av vården och därmed patientgruppen. Patientsäkerheten blir högre då ett informerat samtycke tydliggör för patienten att vår kunskap om behandlingen ännu är ofullständig. Protokollet får också en extern granskning av etikprövningsnämnden. Samtliga potentiella patienter kommer erbjudas att ingå i studien. Det är självklart var och ens rätt att välja att inte ingå i en studie. Om så sker, får vi göra en individuell bedömning. Det är inte unikt att viss behandling inom vården enbart erbjuds inom ramen för en klinisk studie, när kunskapsläget är ofullständigt.”
Vad krävs för att ert beslut ska förändras?
”Vi tror att alla involverade i vården av barn och unga med könsdysfori vill patientens bästa. Så även de som protesterat mot vår nya riktlinje. Som vårdgivare är vi dock alltid skyldiga att ge god och patientsäker vård. I nuläget, tror vi att vården med hormonbehandling vid könsdysfori blir mer patientsäker om vi erbjuder den inom ramen för kliniska forskningsstudier. Vi kan då i framtiden bättre veta vilka som har stor nytta av behandlingen, och när behandlingen kanske inte ska erbjudas på grund av för stora biverkningar och liten nytta.”