Irune Costumero har stämt myndigheterna för att de tog ifrån henne vårdnaden om dottern, som då var fyra år. Det domstolen nu ska avgöra är om ordföranden för socialnämnden och tre socialsekreterare, de ansvariga för beslutet, visste att de agerade fel och om de dessutom bär ansvaret för Costumeros lidande.

Redan under rättegångens första dag medgav de åtalade att en utredning som argumenterade att flickan riskerade psykisk ohälsa på grund av pas låg bakom beslutet, rapporterar Público. Diagnosen kallas även föräldraalienation och saknar vetenskaplig grund, vilket Världshälsoorganisationen WHO slagit fast. Den har även förbjudits i spansk lag för att skydda barn och ungdomar mot våld. Detta då diagnosen anses ha uppkommit för att undergräva både mödrars trovärdighet och barns vittnesmål om misshandel. De åtalade hävdar dock att diagnosen fortfarande tillämpas av socialtjänsten i kommunerna och provinsen.

Enligt Irune Costumero slet myndigheterna dottern ifrån henne med våld på grund ett icke existerande syndrom, ”utan att fråga flickan varför hon inte ville åka med sin pappa”. Tidigare hade hon själv tvingats fly med dottern, efter att ha anmält fadern för misshandel, men det åtalet ogillades sedan åklagaren hade stämt in med försvaret i ifrågasättandet av hennes moderskap. Fadern ska även ha kidnappat flickan när hon var 21 månader och hållit henne gömd i flera månader då Costumero inte visste om barnet ännu levde. Dessutom har tre utredningar om misshandel av dottern inletts mot fadern, men då ska domaren inte ha ansett skadorna tillräckligt allvarliga för att hålla barnet ifrån honom.

I en artikel i Píkara magazine berättar Irune Costumero om vad kampen kostat:

– Jag är väldigt hotad. Jag får samtal som pressar mig, men nu är det över. De sociala myndigheternas anställda kastar tidningsartiklar där jag uttalar mig i mitt ansikte. ”Vad är det här, Irune? Du vet att det kommer att få konsekvenser, eller hur?” Jag spelar dum. Ja, det kommer att få konsekvenser, men jag kommer att fortsätta i denna kamp mot pas och fördöma myndigheternas korruption. De har tagit allt från mig och jag har inget att förlora.

Enligt socialtjänstens version var det en stor oro för flickans välmående som gjorde att de fråntog föräldrarna den gemensamma vårdnaden. Eftersom fadern alltid var ”beredd att samarbeta” blev de övertygade om att flickan skulle ha det bättre hos honom.

Fallet hade remitterats till dem från lokala myndigheter som försökt ingripa hos familjen på grund av ”en konfliktfylld skilsmässa”. De berättade att flickan tog avstånd från fadern och upprepade att han slog henne. Men efter flera ”svåra” besök blev slutsatsen att det var mamman som försvårade umgänget.

Enligt socialtjänstens bedömning fanns inga bevis för att fadern var våldsam och de ansåg att mamman var ”väldigt påträngande” och ”skadade sin dotter”. De ansåg även att dottern, såväl som modern och mormodern, skrek överdrivet när hon hämtades för att bo definitivt med pappan.

Socialnämndens ordförande säger att han tvingades fatta beslutet för att socialchefen var bortrest. Med utgångspunkt från utredningen som fanns till hands anser han att flickan skulle ha lämnats i en sårbar situation om beslutet inte hade fattats.

Månaderna utan dottern kallar Irene Costumero för tortyr. Under de gångna åren har hon bara haft möjlighet att träffa flickan, som idag är åtta år, vid enstaka tillfällen och då under övervakning.

FN:s särskilda rapportör i frågor som rör mäns våld mot kvinnor har krävt att Spanien förklarar hur det kommer sig att pas-diagnosen användes i fallet, och landets jämställdhetsminister, Irene Montero, uttryckte på måndagen sitt stöd till Irune Costumero.

Åklagaren yrkar på nära sex års fängelse och 15 års diskvalificering från offentligt ämbete eller anställning för de fyra som nu ställs till rätta för beslutet.