Sverige har en asylrätt som följer EU:s minimiregler och Europakonventionen. Utifrån de skyddsbehövandes perspektiv har Sverige mer fördelaktiga regler om man jämför med andra EU-länder, men striktare regler vad gäller uppehållstillståndens längd vid första beslutstillfället. Det visar ny forskning från Delegationen för migrationsstudier (Delmi).
Svensk lagstiftning är mer förmånlig än de miniminormer som EU-rätten omfattar när det handlar om villkoren för att beviljas permanent uppehållstillstånd. Men samtidigt har Sverige alltså striktare regler till exempel när det handlar om hur långt uppehållstillstånd de asylsökande beviljas på en första ansökan.
Det framkommer i forskningsrapporten Hur gemensamma är de gemensamma EU-reglerna? Svensk asylrätt i europeiskt perspektiv 2022:6 från Delmi gjord av forskarna Vladislava Stoyanova och Eleni Karageorgiou, verksamma vid Juridiska Institutionen, Lunds universitet.
Stoyanova och Karageogiou har undersökt hur Sveriges asylregler avviker från de minimiregler som finns i EU-rätten och folkrätten. I rapporten har forskarna även studerat på vilket sätt den svenska lagstiftaren och lagstiftarna i andra EU-länder har använt det handlingsutrymme som EU-rätten och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna tillåter.
De två forskarna drar slutsatsen att Sverige har möjlighet att använda det befintliga handlingsutrymmet inom EU-rätten och Europakonventionen och vidareutveckla lagstiftningen på ett sätt som innebär mindre risker för potentiella kränkningar av EU:s minimiregler och Europakonventionen.
Samtidigt poängterar de att ju strängare regler och ju snävare de tolkas, desto större är risken att de är oförenliga med de mänskliga rättigheterna.
En rekommendation är att Sverige bör fortsätta ha flexibla regler när det gäller att erhålla uppehållstillstånd och familjeåterförening.
När det gäller tillfälligt skydd bör Sverige utarbeta och anta en konkret plan för vad som ska ske när det tillfälliga skyddet enligt massflyktsdirektivet upphör.
