”Den respekt jag känner för revolutionärerna i Iran är minst sagt överväldigande. Faktum är att deras öde kan drabba vilket land som helst, även Sverige. Därför är deras strid om demokratiska och kvinnors rättigheter också vår strid.”
Det skriver Maj Karlsson (V) som nu kräver att regeringen kallar in Irans ambassadör, terrorklassar revolutionsgardet och inför riktade sanktioner mot regimen.
För några år sedan träffade jag en bekant som kommer från Iran. Vi satt och pratade om Sverigedemokraternas ökande inflytande över den politiska debatten och i förlängningen även politiken. Detta var innan de fick en biljett in till makten. Personen berättade att hens erfarenheter från Iran gett den fruktansvärda insikten om hur en regim över en natt kan kasta omkull precis allt. Att ett land oerhört snabbt kan gå till att bli ett enormt fängelse om fel människor får makten. Det var lika overkligt för hen då som det hade varit om det hände i Sverige nu.
Hen berättade om konsekvenserna av den islamistiska revolutionen. Beskrev den mardröm hen upplevde i slutet av 70-talet, som även idag präglar Iran. Jag fick höra om hur det var att vara student i ett av världens mest framgångsrika universitetsländer. Om livet i ett Iran som absolut inte var problemfritt för alla, men där det också pågick en kamp för ökad frihet och ett demokratiskt och jämlikt Iran. Och om hur livet så drastiskt förändrades.
Jag hade givetvis hört och läst om när Ayatollah Khomenei sedan tog över makten och gjorde Iran till en auktoritär islamisk republik. Men av någon anledning kom den här personens berättelse att beröra mig på djupet. Det jag fick berättat för mig den där kvällen får mina ögon flera år senare att tåras när jag tänker på dem. Brutala övergrepp, en inskränkning av den egna friheten, nära vänner som blev mördade och sen en flykt där allt den älskat och byggt upp fick lämnas efter.
När våldet är så massivt kan Sverige inte bara fördöma. Det blir i sammanhanget direkt ynkligt. Regeringen måste agera med konkreta åtgärder för att stötta folket i dess kamp mot den så totalitära regimen.
När de första bilderna kablades ut från protesterna i Iran drabbades jag av lika delar eufori och ren skräck. Med vittnesmålen jag fått i minnet var det inte svårt att förstå vilket mod dessa människor har eller vilka risker de är beredda att ta. Kanske har jag aldrig sett något vackrare än alla de iranska skolflickor, studenter och kvinnor som med kraft river sönder alla former av religiösa symboler för att sänka det totalitära flaggskeppet i Irans regim. Kanske har jag inte sett något mäktigare än alla män och kurder som så tätt sluter upp i protesterna. Men det är en kamp på liv och död.
Mordet på Mahsa Amani har fått motståndet i Iran att fullständigt explodera. Som en kvinna jag mötte häromdagen sa ”Det är övergrepp som vi alla stängt in i vårt innersta i många år som växt till enorma vilddjur. De kommer ut nu och de går inte att stoppa.”
Men motståndet från regimen når inga gränser. Det finns brutala vittnesmål om våld och tortyr och nu har regimen startat offentliga avrättningarna som är kopplade till revolutionen. Listan över avrättade är lång, varav några är barn. Allt tyder på att det här bara är början. En så grym regim som den i Iran kommer aldrig lämna över makten frivilligt.
När våldet är så massivt kan Sverige inte bara fördöma. Det blir i sammanhanget direkt ynkligt. Regeringen måste agera med konkreta åtgärder för att stötta folket i dess kamp mot den så totalitära regimen.
Vi i Vänsterpartiet kräver att regeringen kallar in Irans ambassadör, terrorklassar revolutionsgardet och inför riktade sanktioner mot de ansvariga, inklusive företag som finansierar gardet. Det är vår skyldighet och det minsta vi kan göra för alla de människor som en gång flytt från Iran och under årtionden varit med och byggt det här landet.
Varje dag som jag möts av bilderna från folkets revolution i Iran tänker jag på personen jag mötte berättelse. I över 40 år har människor som hen samlat mod och styrka för att slå tillbaka. Det kan inte bli mycket mäktigare än så. Den respekt jag känner för revolutionärerna är minst sagt överväldigande. Faktum är att deras öde kan drabba vilket land som helst, även Sverige. Därför är deras strid om demokratiska och kvinnors rättigheter också vår strid. Därför är det vår skyldighet att agera kraftfullt i solidaritet med folket i Iran.
Kvinna. Liv. Frihet.
Maj Karlsson, socialpolitisk talesperson Vänsterpartiet
