”När jag började arbeta i EU-parlamentet för mer än tio år sedan fick vi nästan inget stöd alls för den svenska sexköpslagen. Nu för tiden kan vi få med oss nästan en tredjedel av den konservativa gruppen. Bland liberaler, i extremhögern och bland gröna är motståndet fortfarande kompakt.”
Malin Björk om arbetet med EU:s direktiv mot mäns våld mot kvinnor.
Att kampen mot det könsbaserade våldet måste fortsätta med oförminskad styrka blir vi smärtsamt ofta påminda om. Häromveckan rapporterade svenska medier om en åttaårig pojke som misstänks ha mördats av sin egen pappa. Pojkens pappa låg i konflikt med pojkens mamma efter deras separation och hade tidigare uppvisat ett hotfullt beteende mot sonen.
Myndigheterna var inkopplade och kände till situationen, och både mamman och sonen hade uttryckt sin rädsla för mannen. Ändå fick pappan umgängesrätt med sonen. Den 8 januari hittades pojken död i sin pappas lägenhet. Det är tydligt att samhället inte räckt till här. Uppenbarligen behövs något mer för att den oro som kvinnor och barn i våldsamma relationer har ska tas mer på allvar av myndigheterna.
Just nu arbetar jag för fullt med EU:s direktiv mot mäns våld mot kvinnor. Vi feminister har i många år krävt att EU-kommissionen ska lägga fram ett sådant lagförslag, och den 8 mars förra året kom det. Det är nu vår uppgift i EU-parlamentet att föreslå ändringar i kommissionens ursprungsförslag. I direktivet finns bland annat skrivningar om att barn som bevittnar våld mellan sina föräldrar också utsätts för brott, precis som det redan är enligt svensk lag sedan 2021. Jag kommer nu försöka stärka skrivningarna som handlar om att pappor som dömts för våld mot mamman inte ska få vårdnadsrätt.
Inte minst måste vi ge kraftigt ökat stöd till kvinnojourerna och kasta ut de vinstdrivande företagen ur den typen av verksamhet.
Men uppenbarligen räcker inte det för att få stopp på våldet som också drabbar barn direkt eller indirekt. Vi måste se till att också det förebyggande arbetet förstärks. Det måste börja redan i skolan med feministisk normkritisk utbildning. Även socialtjänsten, polisen och andra myndigheter måste utbildas och få tillräckligt med resurser för att snabbt kunna göra nödvändiga insatser när de får indikationer på att en kvinna eller ett barn utsätts för våld i en nära relation. Inte minst måste vi ge kraftigt ökat stöd till kvinnojourerna och kasta ut de vinstdrivande företagen ur den typen av verksamhet.
En annan viktig del i direktivet är att i det förslag som EU-parlamentets huvudförhandlare, Evin Incir (s) och Francis Fitzgerald (irländska högern), nu presenterat så ses även prostitution som en form av våld mot kvinnor och att sexköp därför ska kriminaliseras. Det är något jag arbetat hårt för att få med, och jag är glad över att det nu finns på plats i deras text. Att en sådan skrivning, att prostitution är en form av våld mot kvinnor och att sexköpare ska kriminaliseras, kommit så här långt i ett förslag till en europeisk lagtext, är stort. Det är stort för den feministiska kampen och stort för den svenska sexköpslagen. Det är tack vare feminister runtom i Europa som legat på att vi så här långt fått in skrivningen.
Det är vår plikt som feminister att fortsätta kampen på alla arenor och beslutsnivåer som finns.
Nu gäller det för framför allt de svenska EU-parlamentariker som sitter i de ansvariga utskotten att slåss och argumentera väl inom sina partigrupper för den svenska sexköpslagen, så att skrivningen kan få stå kvar i EU-parlamentets förslag till direktiv ända till slutomröstningen. Då tvingas lagstiftare från hela Europa fundera på om prostitution verkligen är så oproblematiskt som en del hävdar eller något som vi politiker visst ska försöka stoppa.
Jag har jobbat med de här frågorna på EU-nivå i tjugo års tid i olika sammanhang. Jag ser hur synsättet på prostitution förändrats under den tiden. När jag började arbeta i EU-parlamentet för mer än tio år sedan fick vi nästan inget stöd alls för den svenska sexköpslagen. Nuförtiden kan vi få med oss nästan en tredjedel av den konservativa gruppen EPP (där M och KD ingår) och många av de tyska och spanska socialdemokraterna. Bland europeiska liberaler, i extremhögern och bland gröna politiker är motståndet dock fortfarande kompakt.
Prostitutionslobbyn och de politiska grupperna är nu i full galopp och försöker mobilisera EU-parlamentariker att rösta bort skrivningarna som vill kriminalisera sexköp. Först i maj får vi se hur det går med EU-parlamentets förslag. Då ska utskotten rösta om texten som EU-parlamentets huvudförhandlare tagit fram och alla ändringsförslag som vi andra parlamentariker lagt fram. Därefter ska EU-parlamentet förhandla sitt slutgiltiga förslag med medlemsländerna. I de förhandlingarna blir det nog ännu svårare att få med våra skrivningar om prostitution.
Men det innebär naturligtvis inte att kampen mot prostitution eller mot det könsbaserade våldet tar slut där. Det är vår plikt som feminister att fortsätta kampen på alla arenor och beslutsnivåer som finns. Till slut kommer historien att ge oss rätt, det vet jag. Jag önskar bara att det skulle gå lite snabbare.
Malin Björk (V), EU-parlamentariker.
