Jag har varit engagerad i frågan om gängkriminalitet sedan 2010 när en kille på min kampsportsklubb blev skjuten i centrala Göteborg. Sedan dess har jag rest land och rike runt för att följa arbetet som utförs i kommuner och civilsamhälle. Jag har följt hur politiken envist blundat för våldets utveckling och enbart haft tuffare tag och hårdare straff som svar. Deras för stora munnar och pyttesmå öron har inte lyssnat på dem som vigt sina liv för att stoppa våldet.

I förra veckan besökte jag och flera andra från Vänsterpartiet socialtjänsten och polisfacket i Farsta med anledning av de fruktansvärda gängrelaterade våldsdåd som skett den senaste tiden. Jag tror alla inser att vi befinner oss i ett mycket allvarligt läge – men det är svårt att ta in hur allvarlig situationen verkligen är. Faktum är att den politik som flera regeringar bedrivit inte gjort det som krävs. Jag vågar till och med påstå att deras politik snarare lett till det motsatta.

”Faktum är att det räcker att se vårt eget lands utveckling för att förstå att vi inte gör rätt insatser.”

När vår nuvarande regering var i opposition slog de sig hårt för bröstet med att vara de kriminellas värsta ovän. Allt med en stinkande rasistisk underton. När de sen kom till makten var samma fråga med samma lösning och med samma rasistiska och antidemokratiska undertoner det enda borgarna och SD hade att presentera. Allt i sann machoanda.

De vandrade denna väg trots att hårdare straff och skarpare tag har varit det enda svaret från politiken i lång över ett decennium. Det kan tyckas märkligt när de länder som har hårdast rättssystem inte lyckas förebygga brott. Faktum är att det räcker att se vårt eget lands utveckling för att förstå att vi inte gör rätt insatser. Vi är i en situation som är så illa att barn skjuter barn. Pistolen som tidigare riktades mot motståndarnas ben har lyfts en meter och skottet går av för att döda. Det här är en mardröm.

”Om vi inte får stopp på inflödet av nyrekryteringar så spelar det liksom ingen roll hur många vi arresterar.”

Att den här regeringen dessutom främst driver plakatpolitik genom visitationszoner kommer inte vara till hjälp. Tvärtom bryter de mot grundläggande demokratiska rättigheter. De föreslår också ungdomsfängelser som varken kriminalvården eller någon annan myndighet verkar hylla. Än mer tappar regeringen sin trovärdighet när de vägrar ta till sig att polisen inte har förutsättningar att varken lagföra alla kriminella eller utreda brotten de begått.

I princip alla som arbetar i de myndigheter som berörs av det gängrelaterade våldet, i civilsamhället och forskare inom området är tydliga med att det förebyggande arbetet måste prioriteras. Om vi inte får stopp på inflödet av nyrekryteringar så spelar det liksom ingen roll hur många vi arresterar och kastar bort nyckeln för.

”Det är mäns våld som är vårt största samhällsproblem och det är kvinnorna som får ta smällen.”

Det är därför skrämmande att regeringen slår undan benen för just det förebyggande arbetet. Det är i kommunerna som det mesta av det förebyggande arbete utförs och det är där regeringen gör enorma nedskärningar. Med andra ord, den här regeringen gör inte ett jota för att stoppa våldet.

Faktum är att det här är i allra högsta grad en feministisk fråga. Vi vet att frånvarande pappor och våld i hemmet är en röd tråd bland kriminella. Det är mammorna som betalar det högsta priset när deras barn blir utsatta eller utsätter andra för våld. Och när polisen tvingas prioritera ner mäns våld mot kvinnor svävar bokstavligt talat kvinnors liv i fara. Det är mäns våld som är vårt största samhällsproblem och det är kvinnorna som får ta smällen. Vi behöver inte en regering som leker cowboys, vi behöver en röd och radikal regering full med feminister.

Maj Karlsson, socialpolitisk talesperson Vänsterpartiet