I ett längre reportage, skrivet av journalisterna Milica Stojanovic och Matthew Collin, för nättidningen Balkan Insight, beskrivs situationen för journalister i Ukraina ett år in i kriget.

I reportaget intervjuas Angelina Kariakina, nyhetschef på ukrainska public service, som berättar om livet efter den 21 februari 2022, när President Vladimir Putin hävdade i ett tv-sänt tal att den suveräna nationen var en ”integrerad del” av rysk historia.

– Jag började lyssna på talet och förstod från det att kriget faktiskt hade startat”, säger Angelina Kariakina.

Medan många människor greps av panik den 24 februari när Ryssland invaderade Ukraina, sände Kariakina nyheter från sju på morgonen och har inte slutat rapportera om kriget sedan den dagen.

Enligt organisationen Committee to protect journalists (CPJ) miste 15 ukrainare och utländska journalister livet från februari till maj 2022, 13 av dem i direkt relation till sitt arbete.

Vidare rapporterar organisationen att många har skadats och otaliga andra har ställts inför psykiska utmaningar.

En av journalisterna som CPJ intervjuade var den ukrainske fotojournalisten Anton Skyba, som arbetar för den kanadensiska nyhetstidningen Globe and mail. Trots att han bevakat händelserna kring den ryska annekteringen av Krim 2014 och striderna i Donbas-regionen var han chockad av hur plötslig och omfattande invasionen var, och hur det gjorde att landets presskår snabbt blev krigskorrespondenter.

Enligt Skyba spelade få andra historier roll och beskrev livet som journalist så här ”Att arbeta i Ukraina handlar om att vara helt autonom, att fullt ut lita på sig själv, sitt team och det som finns i bilen, om du har en”.

Journalister anpassar sig en ny verklighet

Under de första veckorna av invasionen behövde ukrainska journalister och nyhetsredaktioner skyddsutrustning, såsom hjälmar och skottsäkra västar.

– Vi hade människor som var sportjournalister, kulturjournalister, som blev krigskorrespondenter”, säger den ukrainska journalisten Nataliya Gumenyuk till CPJ. Hon var med och grundade Public interest journalism lab, en grupp som forskar och implementerar bästa praxis för journalistik. Hon menar att en ny generation dök upp till stor del på grund av krigets omfattning.

Katerina Sergatskova, chefredaktör för den ukrainska nyhetsbyrån Zaborona på nätet startade organisationen 2402 Fund, vars syfte är tillhandahålla säkerhet- och medicinsk utrustning och utbildning till journalister i Ukraina.

Till CPJ berättar Sergatskova om hur rutiner har förändrats på Zaborona. Bland annat måste deras  journalister göra riskbedömningar och har incheckningssamtal när de är ute och rapporterar. Zaborona erbjuder även psykologiskt stöd och rapporterande team arbetar i skift så att ingen grupp är i frontlinjen i mer än en vecka för att säkerställa att alla får tid att vila.

12 000 journalister

Bland de organisationer som följer utvecklingen i Ukraina för journalister finns Reporters without borders (RSF). Enligt dem har totalt 12 000 ukrainska och utländska journalister ackrediterats för att bevaka kriget i Ukraina det senaste året.

RSF har lämnat in sju klagomål om krigsförbrytelser till Internationella brottmålsdomstolen och Ukrainas åklagare rörande totalt 44 våldshandlingar och övergrepp som involverar mer än 100 journalister och 11 radio- och TV-torn i Ukraina. RSF menar att dessa brott bekräftar att de ryska väpnade styrkorna har fört ett fullständigt krig mot nyheter och information.

I reportaget från Balkan insight intervjuades även Veronika Melkozerova, en ukrainsk journalist som rapporterar för bland annat Politico, och hon berättade att vissa journalister har drabbats av psykiska trauman på grund av de grymheter de har bevittnat eller mental utmattning på grund av den ständiga stressen.

Andra har också kämpat med moraliska dilemman kring hur man rapporterar historier som kanske inte ser bra ut för myndigheterna i en tid då ukrainare kämpar för att bevara sitt lands frihet. ”Vår regering förföljer inte journalister för kritik under kriget, men det finns fortfarande den här interna kampen mellan patriotism och yrkesetik, eftersom du vet att information såsom korruption kan användas av Ryssland”, förklarar Melkozerova.