Genusnormer, det vill säga stereotypa föreställningar om hur kvinnor och män är eller borde vara, kan påverka hur hälso- och sjukvårdspersonal bemöter personer med smärta och leda till medicinskt omotiverade skillnader i behandlingen av kvinnor och män, så kallad genusbias.

Resultaten från avhandlingen belyser vikten av att bli medveten om rådande genusnormer och oväntade genusmönster för att erbjuda en jämlik vård som utgår från individens behov.

Femtedel av befolkningen lever med smärta

Ungefär en femtedel av befolkningen har långvarig smärta, vilket kan påverka livskvalitet, arbetsförmåga, relationer, familjeliv och fritidsaktiviteter. Behandlingen av långvarig smärta har beskrivits som en utmaning för både patienter och hälso- och sjukvårdspersonal.

Avhandlingen undersökte genusnormer kopplade till långvarig smärta och samband mellan genusnormer, långvarig smärta och psykosociala resurser, som till exempel socialt stöd. Totalt 77 vetenskapliga artiklar undersöktes för att se hur män och kvinnor med långvarig smärta beskrivs i forskningen.

Resultaten visar att kvinnor framställdes som känsliga och förväntades lära sig att anpassa sitt liv till smärtan, medan män beskrevs som smärttåliga och förväntades söka efter orsak och behandling av sin smärta.

Bristande emotionellt stöd kopplat till smärta hos män

En oväntad upptäckt var att brist på emotionellt socialt stöd utgjorde en större riskfaktor för män än för kvinnor när det gäller att utveckla frekvent smärta. Män med svagt känslomässigt stöd hade dubbelt så stor risk som män med starkt stöd att utveckla frekvent smärta.

För kvinnor var brist på praktiskt socialt stöd en större riskfaktor. När det praktiska stödet var svagt hade kvinnor 62 procent högre risk att utveckla frekvent smärta än om stödet var starkt.

Avhandlingens slutsats går emot den stereotypa föreställningen att män är mindre känslomässiga än kvinnor. För kvinnor var brist på praktiskt socialt stöd en större riskfaktor.