Till skillnad från flyktingar som kommer från andra länder så omfattas flyktingar från Ukraina av EU-direktivet om tillfälligt skydd. Genom detta direktiv har mer än fyra miljoner ukrainare fått uppehållstillstånd i Europa, enbart under krigets första år. Denna skyddsstatus innebär arbetstillstånd, en rätt för barnen att gå i skolan, rätt till sjukvård och så vidare. Det är ett oerhört välkommet och värdigt flyktingmottagande som vi borde utvidga till att också gälla flyktingar som flyr andra konflikter och förtryck.

Totalt befinner sig nu närmare sex miljoner ukrainska flyktingar i EU, och de allra flesta av dessa är kvinnor och barn. Men trots att den stora majoriteten av flyktingarna från Ukraina är kvinnor och flickor är skyddet dåligt anpassat för just kvinnor.

Det finns till exempel ingen samlad information om huruvida ukrainska kvinnor utsätts för trafficking i ökad utsträckning, eller om de kort och gott bara utnyttjas helt lagligt i sexindustrin i Tyskland och Nederländerna. När jag ställt frågan till Kommissionen i EU-parlamentet får jag bara svävande svar om att mycket gjorts för att ”informera och motverka” trafficking. Men om och hur många ukrainska kvinnor som befinner sig i bordellerna är det ingen som är intresserad av att kartlägga eller göra något åt.

”Organisationerna berättade om ukrainska kvinnor som fött barn, men inte fått tillräcklig information utan trott att deras nyfödda barn tagits ifrån dem (när de i själva verket tagits till en separat avdelning), våldtagna kvinnor som inte får traumabehandling, och kvinnor som nekas abortvård. ”

Ytterligare ett problem för alla kvinnor som flytt från Putins bomber och kriget är bristen på tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). I många länder finns det redan i utgångsläget undermålig tillgång, och trycket på denna specifika hälso- och sjukvård har ökat utan att tillräckliga resurser tillförts.

Vid ett möte i EU-parlamentet häromveckan fick jag och andra parlamentariker höra fasansfulla historier från SRHR-organisationer på plats i Ukrainas europeiska grannländer, närmare bestämt Polen, Ungern, Rumänien, och Slovakien. Organisationerna berättade om ukrainska kvinnor som fött barn, men inte fått tillräcklig information utan trott att deras nyfödda barn tagits ifrån dem (när de i själva verket tagits till en separat avdelning), våldtagna kvinnor som inte får traumabehandling, och kvinnor som nekas abortvård. Många kvinnor kände att deras enda lösning för att få tillgång till den önskade vården var att resa tillbaka in i krigets Ukraina.

Detta är en oacceptabel situation. I direktivet för tillfälligt skydd står inget specifikt om just sexuell och reproduktiv hälso- och sjukvård. Men när vi nu vet att de flesta flyktingarna från Ukraina är kvinnor (med barn) måste vi specificera kraven på medlemsländerna. Vi måste helt enkelt se till att även tillgång till den vård som efterfrågas särskilt av kvinnor garanteras under direktivet om tillfälligt skydd. Vi kan inte låta det passera obemärkt att den sexuella och reproduktiva vården i några av EU:s medlemsländer är så usel att flyktingkvinnor ser det som ett bättre alternativ att åka tillbaka till det krigshärjade landet de just flytt än att stanna kvar i det land de just fått skydd i.

”Och kan vi förbättra vården och rättigheterna för ukrainska kvinnliga flyktingar, så räknar jag med att vi också ökar möjligheterna för att lyfta den allmänna nivån i länder som Polen och Ungern – vilket är en absolut nödvändighet! ”

För att lyfta den här frågan som ofta hamnar längst ner hos beslutsfattare kommer jag att försöka se till att vi i EU-parlamentet debatterar och tar fram rekommendationer om SRHR för ukrainska flyktingar. Vi måste förmå fler att förstå att rätten till en god mödravård, rätten till abortvård, och rätten till behandling efter sexuellt våld handlar om grundläggande rättigheter. 
Det måste vara en självklarhet, inte minst i krigssituationer. Och kan vi förbättra vården och rättigheterna för ukrainska kvinnliga flyktingar, så räknar jag med att vi också ökar möjligheterna för att lyfta den allmänna nivån i länder som Polen och Ungern – vilket är en absolut nödvändighet!

Malin Björk, EU-parlamentariker för Vänsterpartiet.