2024 har det gått 50 år sedan föräldraförsäkringen infördes. Mäns uttag har under den tiden ökat från i princip 0 till 30 procent. Och det har tagit nästan 50 år. Då kan ju vän av ordning också räkna ut hur lång tid det kommer att ta innan vi är framme. Gudrun Schyman borrar ner sig i ny rapport från jämställdhetsmyndigheten.
Långt kvar till riksdagens mål om jämställt hem- och omsorgsarbete. Det konstaterar Jämställdhetsmyndigheten i en rapport för några veckor sedan.
Rapporten visar att kvinnor tar större ansvar för barnen i kombination med att de sköter en större del av hushållsarbetet. Män lägger generellt mer tid än kvinnor på att ta hand om ekonomin, underhålla bilen och installera teknik men det kompenserar inte för den tid som kvinnor lägger på att diska, laga mat, städa och tvätta.
Till det kommer att kvinnor oftare går ner i arbetstid för att ta hand om äldre och andra närstående. Kvinnor anpassar alltså yrkeslivet till familjelivet. Kvinnor upplever också mer stress och det leder till ohälsosamma val som att sova mindre och avstå från att umgås med vänner,
Utredningen bedömer att föräldraledigheten behöver bli jämnare fördelad och tycker att det mest effektiva vore att rikta in sig på barnets första tre år och de grupper som delar ojämnt på föräldraförsäkringen. De föreslår en ny version av jämställdhetsbonusen och att föräldrapenningen begränsas efter barnets treårsdag,
Föräldraförsäkringen infördes 1974. I och med föräldraförsäkringen kunde båda föräldrarna vara hemma med sina barn. Det ansågs väldigt radikalt och var tänkt att mynna ut i delat ansvar och jämställdhet. Men hur gick det?
– 1995 reserverades en månad av föräldrapenningen till vardera föräldern. Männens uttag av föräldrapenning ökade med 9,9 dagar.
– 1998 var mäns uttag av föräldrapenningen 10 procent och kvinnors uttag var 90 procent.
– 2002 reserverades en andra månad för vardera föräldern. Samtidigt förlängdes det totala antalet föräldrapenningdagar till 480 per föräldrapar. – Mäns uttag av föräldrapenning ökade med 4,4 dagar.
– 2006 tog män ut 20 procent av föräldrapenningen och kvinnor tog ut 80 procent.
– 2008 infördes jämställdhetsbonus, där föräldrar kunde ansöka om att få skattelättnader för de dagar de tog ut utöver de två reserverade månaderna. Jämställdhetsbonusen förenklades 2012. Föräldrarna behövde då inte längre ansöka om bonusen och den betalades ut månadsvis.
– 2013 tog män ut 25 procent av föräldrapenningen och kvinnor tog ut 75 procent.
– 2016 reserverades en tredje månad för vardera föräldern. Mäns uttag av föräldrapenning ökade med 4,1 dagar.
– 2017 avskaffades jämställdhetsbonusen.
– I slutet av 2022 tog män ut 30 procent av föräldrapenningen och kvinnor tog ut 70 procent.
Nästa år, 2024, har det alltså gått 50 år sedan lagen infördes. Den lag som var tänkt att radikalt omforma vår syn på föräldraskapet och omsorgsansvaret. Mäns uttag har under den tiden ökat från i princip 0 till 30 procent. Och det har tagit nästan 50 år! Då kan ju vän av ordning också räkna ut hur lång tid det kommer att ta innan vi är framme vid 50/50. Förutsatt att männen verkligen fortsätter att öka sitt engagemang.
Det förunderliga är att det fortfarande verkar omöjligt att tänka sig att föräldraförsäkringen ska delas lika. Rakt av. Som alla andra försäkringsförmåner.
Frågan är om de förslag utredningen kommer med verkligen kommer att leda männen i den riktningen. För frivilligt går det tydligen inte. Och i Riksdagen verkar man numera mer intresserad av förslag som gör det möjligt att leasa ut föräldraskapet. Kalla in Rut kanske…
– Vi vill ju gärna att kvinnor ökar arbetskraftsdeltagandet, det vill säga att kvinnor kommer tillbaka till jobbet och kan göra karriärer och ha samma möjligheter som ofta männen har. Då gäller det att man har ett större flexibilitetssystem, säger ansvarig minister. Arbetslinjen ska alltså styra föräldraskapet och omsorgen. Inte tvärtom.
Det förunderliga är att det fortfarande verkar omöjligt att tänka sig att föräldraförsäkringen ska delas lika. Rakt av. Som alla andra försäkringsförmåner. Jag har hört många säga att skulle föräldraförsäkringen införas idag så vore det självklart att den skulle vara individuell, men att det inte gick på 70-talet. Det var för radikalt, då. Men nu då? Varför ser vi inga förslag som leder till målet –jämn fördelning – trots att all statistik så här långt visar att det mest verkningsfulla vore att dela. Män måste tvingas. Statistiken visar att män tar ut mer om pengarna annars fryser inne. Så enkelt är det. Fortfarande.
Att sedan det rådande mönstret får återverkningar på kvinnors löner och pensioner, det vet vi också. Fortfarande. Individualiserad föräldraförsäkring och 6-timmars arbetsdag framstår numera som rena rama revolutionen. Och det är förstås det som behövs. Fortfarande!
