Studera följande moderåd avsedda för tonårsflickor: Halsringningen bör inte vara djupare än fyra fingrar nedanför nyckelbenet. Kjolar bör inte vara tillverkade av ett material som är för tunt. Använd underkjol om nödvändigt. När Ni köper kläder och klär Er för att utrycka Er personliga värdighet som en ung dam bör Ni komma ihåg att första intryck är viktiga.
Nej, dessa riktlinjer är inte dekreterade av Sveriges muslimska förbund. Deras stiftare är den amerikanska konfessionella organisationen Pure Fashion, grundad av en före detta Miss Georgia med stöd av romersk-katolska kyrkan. Genom en åtta månader lång kurs utbildas flickor i åldern 14-18 år till självsäkra, kompetenta lederskor som utlever dygderna modesti och renhet i sina skolor och umgängeskretsar. Varje kurs avslutas med en modest modevisning.
Vid läsning av en, ofta etnocentrisk, svensk niqabdebatt kan man lätt få för sig att religiösa klädpåbud är något unikt för islam som västerländska kvinnor har förskonats sedan upplysningen, minst. I själva verket var huvudduk en självklar del av en gift kvinnas offentliga mundering i alla kristna länder fram till första världskrigets slut.
Exempel på detta finns i de folkdräkter som många niqabförbudsivrare talar sig så varma för. 1 Kor 11.10: ”Därför måste kvinnan på huvudet bära ett tecken på sin rätt för änglarnas skull.” I linje härmed har somliga nordamerikanska samfund, exempelvis mennoniter och hutteriter, vidmakthållit krav på hucklen och bahytter för kvinnor genom tidevarven.
För att återgå till Pure Fashion; Under det gångna lustrumet har en rörelse för åtlydande av kristna klädregler inom det profana samhället vuxit sig stark i USA. Pure Fashion ”hjälper flickor att lära sig hur man väljer kläder i sina favoritbutiker eller i gallerian som är trendiga, men ändå smakfulla, söta, men inte provokativa. Vi visar dem hur de kan välja moderna stilar som samtidigt helt täcker deras kroppar”.
Analogt med denna lobbyverksamhet gör sig många högerkristna hemmafruar en sidoinkomst på att sy upp klänningar åt ”modest christian ladies” på beställning. Alltid ”ladies”, aldrig ”women”. Webbaserade handlar med namn som Lilies of the Field och Christian Coverings™ saluför slöjor med insydda hårspännen och puffärmade tält, vanligtvis mannekängade av handlerskan själv och hennes minst fyra döttrar.
Frånsett Första Korinthierbrevet anförs knappt några rent bibliska argument. Denna strömnings ledmotiv är hänsyn för det motsatta könet. Okyska plagg kan vålla ens nästa prekärt oläglig kättja. Just därför ska den dygdiga försäkra sig om att hennes persedlar inte blottar något eggande upp-, ned-, fram- eller bakifrån.
Av dessa skäl fångar Pure Fashion in flickor precis när de är i slutfasen av sin sexuella utveckling. Detta genitalstyrslande onus är – håll i bahytten nu – helt damernas. Ty en kvinna är så attraktiv och utstuderad att en stackars man kan bli vådligt frustrerad.
”Modest christian gentlemen” existerar inte som fenomen bland väckelsekristna amerikaner. Damer har ju ingen libido att tillmötesgå. Kvintessentiellt är mannen person och kvinnan kropp. Vilken kropp sedan! I de manifest och debattartiklar jag läst förutsätts alla kvinnokroppar vara naturligt oemotståndliga för män om de inte är emballerade.
Här bör nämnas att islamister brukligen förordar dräktrestriktioner även för herrar, om än avsevärt friare än för det niqabtarvande könet. Semantiskt är begreppet ”modest” i en väckelsekristen anglosaxisk kontext luddigt. Vore innebörden ”anspråkslös” skulle blåställ vara mer logiskt än puffärmar och spetsapplikationer.
Utöver ”modest” är kardinalorden ”feminin”, ”ren” och ”gullig”. Tältklänningarna sys uteslutande upp i blommigt och pastellfärgat, helst babyrosa. De flesta mönster erbjuds som ”mother-daughter look-alike”, det vill säga identiska modeller för vuxna kvinnor och småflickor. ”Modest” verkar ha bemärkelsen ”pedomorfisk”. En ”modest christian lady” är en förvuxen tulta, gullig och ofarlig – antitesen till en ”femme fatale/castratrice”.
