På Historiska Museet i Stockholm högtidlighölls internationella kvinnodagen av 53 olika freds-, människorätts- och jämställdhetsorganisationer med filmvisningar, föredrag, seminarier och bokbord. 2011 års tema var Demokratiska Republiken Kongo, vars pågående väpnade konflikt är den värsta sedan andra världskriget.
Insamlingsstiftelsen Kvinna till Kvinna höll en visning av Marika Griehsels dokumentär Kvinnornas krig som kretsar kring ett möte våren 2009 mellan bestialiskt våldtagna kvinnor från Balkan och DR Kongo. 20 000 kvinnor våldtogs under kriget i Bosnien-Hercegovina, i Kongo rör det sig om mellan 200 000 och 500 000 våldtagna kvinnor och barn.
När den bosniska delegationen utbyter erfarenheter med sina kongolesiska medsystrar tydliggörs att manliga soldater överallt och ständigt metodiskt använder sexuellt våld som massförstörelsevapen.
”Jag är så förbannad över att ingen gör något”, utbrister Mira Vilusic, psykolog från Tuzla i Bosnien-Hercegovina. ”Ingen gjorde något i Bosnien, i Kosovo. Det som pågår i Kongo är ett krig mot kvinnorna. Ett krig där vapnet är våldtäkt.”
Efter visningen följde panelsamtal med Kvinna till Kvinnas generalsekreterare Lena Ag och Godelive M’longe Msabah från kongolesiska Femmes en Action pur le Developpement Intégré (FADI). ”Jag jobbar med just de här frågorna,” sade M’longe Msabah. ”Låt mig ge ett exempel; Dottern i en familj var höggravid. Så plötsligt kom soldaterna. De väntade tills förlossningen var över och våldtog henne då med diverse olika verktyg inför hennes mor och flera små barn.”
Merparten av de skyldiga till massvåldtäkterna sägs vara milisen Interhamwe som består av huturebeller som flydde över gränsen till östra DR Kongo efter folkmordet i Rwanda. Även regeringsstyrkor nyttjar sexuella övergrepp som medel för att upplösa lokala samhällsstrukturer. De stridande parternas intressen ligger i kontrollen av landets avsevärda naturtillgångar. Till dessa tillgångar hör bland annat coltan, en metall som används i våra datorer och mobiltelefoner och som Sverige och andra västländer importerar.
”Hela vår verksamhetsidé bygger just på att stödja kvinnoorganisationer för att de ska kunna driva sina egna frågor och göra sina röster hörda,” konstaterade Ag. ”Det kan vara något så enkelt som att kvinnor ber oss om pengar för att starta en körskola.” I publiken fanns Lena Skoglund från Utrikesdepartementets Afrikaavdelning. Hon beskrev svenska insatser för implementering av resolution 1960 som ska motverka straffrihet för sexuella övergrepp i krig. Dessa består bland annat i vidareutbildning av kvinnliga journalister samt instiftande av hybriddomstolar, vari nationella och internationella lagkomplex och domare samverkar.
