En fråga Millett inte besvarar är: hur ser heterosexualiteten – en kärlek vars fundament är olikhet – ut när patriarkatet avskaffats?

Innan det finns en ny modell för heterosexualiteten kommer vi att kompensera för den upplevelse av förlust jämlikheten kan skapa genom att definiera könen striktare: klä flickor i rosa och ge pojkar krigsleksaker. I sin självbiografi Flykt beskrev Millett sitt sökande efter en ny typ av kärlek och fann balans i bisexualiteten.

Bra på det personliga planet, men det löser inte heterosexualitetens teoretiska dilemma: hur tänka sig en olikhet som inte är ojämlikhet?

Ovanstående är ett citat ur författaren Kajsa Ekis Ekmans recension av aktivisten och konstnären Kate Milletts bok Sexualpolitiken i Dagens Nyheter den 14 april 2012. Sexualpolitiken är från 1970 men recenseras för att den ges ut i en svensk nyutgåva. Recensionen handlar – mycket kortfattat – om hur mäns sexuella begär är ett begär efter makt. Om detta vill jag ställa några frågor.

Vad betyder frågan ”hur tänka sig en olikhet som inte är ojämlikhet”?

Är olikhet per definition också ojämlikhet?

Vilken olikhet talar vi om?

Är det olikheten i betydelsen vem som har makt?

Eller är det olikheten i betydelsen olikheten mellan kön?

Är sexuellt begär alltid begär efter makt?

Efter att få ligga?

Eller kan sexuellt begär vara ett begär efter annat?

Kan sexuellt begär någonsin vara jämlikt?

Blir jag inte underordnad den jag begär i den sekund jag begär den?

Eftersträvar jag ens ett jämlikt sexuellt begär?

Vill jag inte ibland bli objektifierad och ibland objektifiera?

Måste sexuellt begär grunda sig i olikhet?

Är heterosexualitetens fundament olikhet?

Måste vi förresten ens tala om heterosexualitet?

Kan vi inte bara tala om allt det andra?

Fast vad betyder behovet att skapa en ”ny modell” för heterosexualiteten?

Vad tänker jag egentligen när jag möter heterosexuella som vittnar om hur heterosexualiteten gör de begränsade och olyckliga?

Är det rätt av mig att då säga att du får faktiskt jobba med ditt sexuella begär och ta lite ansvar?

Går det att jobba med sitt sexuella begär?

Om sexuellt begär måste grunda sig i olikhet, vilken olikhet är det vi talar om nu igen?

Är det som att vi talar om en specifik olikhet som sägs existera mellan de två könen kvinna och man?

Är det den olikheten vi talar om?

Var det Freud som talade om den?

När var det?

Ganska längesedan va?

Om det är den – vad grundar sig denna olikhet på? Alltså, vad är det som sägs vara olikt?

Är det kropparna?

Könsorganen?

Personligheterna?

Hudfärgerna?

Pratar vi om kvinna och man nu?

Vad är en kvinna?

Vad är en man?

Vet du?

Är inte alla människor olika?

Kan jag tända på vem som helst?

Kan vem som helst tända på mig?

Har du varit förälskad i någon som var lik dig?

Eller var hen din totala motsats?

Var det som att ditt begär var så starkt då så att du gick upp i atomer?

Är olikhet lika med ojämlikhet?

Föds ojämlikhet av synen att sexuellt begär alltid är begär efter makt?

Skapar jämlikhet en upplevelse av förlust?

En förlust av vad?

Att samhället är mer rigitt än någonsin när det kommer till könskategorier och könsroller, är det för att det fasar förlusten av olikheten mellan könen?

Är förlusten av olikheter mellan könen en upplösning av ett förhärskande binärt tänkande?

Riskerar någon något vid en upplösning av binärt tänkande?

Kan det vara så att den som tillhör normen och därmed också erhåller makt och omsorg vill kunna fortsätta att åtnjuta sin upphöjda position och därför talar om olikhet som ett ”fundament”? Som något som därför bara är? Som något naturligt?

Och vilken olikhet talar den om då?

Är det den mellan

kropparna

könsorganen

hudfärgerna?

Är det binära tänkandet så orubbligt för att marknaden vinner på att vi har två tydliga könskategorier och inte inga könskategorier alls?

Kan det vara så att om barn är antingen flickor eller pojkar och därmed också olika så kan de inte ha samma kläder, leka med samma leksaker eftersom olikheten stipulerar att flickorna och pojkarna inte kan begära samma kläder, samma leksaker?

Konsumerar barnens föräldrar mer då?

Om kläder och leksaker inte kan tas över av en flicka från en pojke, konsumerar föräldrarna dubbelt så mycket då?

Är människor 100% kvinna eller 100% man?

Är människor 100% homosexuella eller 100% heterosexuella?

Kan en prata större än med dessa dikotomiska kategorier?

Kan en skippa skillnadstänkande och tänka att sexuella begär kan väckas av annat än begär efter makt?

Kan en tänka sig att alla människor är olika?

Kan en tänka sig detta utan att bli rädd för att förlora i status och gå miste om härliga sexuella laddningar?

Kan det vara möjligt att tänka i termer av olikhet utan att samtidigt också göra skillnad och värdera det ena som något bättre än det andra, det andra som konstigare än det ena?

Kan vi odla ett begär efter rörelsefrihet mellan kön, sexualiteter, kroppar och hudfärger?

Kan vi bygga rum för fria levanden och blivanden som inte grundar sig i att det ena definierar och benämner sig själv i förhållande till den andra?

Kan vi sluta att dela upp, separera, segregera och slå fast att sexuellt begär är begär efter makt?

Kan sexuellt begär vara något större och häftigare och mer än ett begär efter makt?

Jag bara undrar.