I Max Wimans text kan man läsa att UEFA (Europas fotbollsförbund) ger klubbar i herrarnas Champions League cirka 6,8 miljarder kronor på en säsong, att dela på baserat på hur prestationer i turneringen. De damklubbar som spelar mästarturneringen (Uefa Womens Champions League) får tillsammans dela på 16 miljoner kronor.

6,8 miljarder till herrarna. 16 miljoner till damerna. Ni ser säkert att det är en viss skillnad. Närmare bestämt får de redan rika herrklubbarna mer än 400 gånger så mycket pengar som de relativt fattiga damklubbarna.

Hade detta varit en sanning i vilket annat sammanhang som helst hade politiker känt sig tvungna att agera. Hade detta inte handlat om idrott hade twitter, facebook och kvällstidningarna gått bananas och startat kampanjer och mediedrev.

För att inte tala om vad som hänt om det här ägt rum inom skolan eller vården. Tänk er själva; om en fattig kommun med många arbetslösa fått 400 gånger så lite pengar till skola som en rik kommun. Med motiveringe ”ni drar inte in lika mycket i skatt. Vi vet att ni behöver pengarna bättre och vi vet att varenda krona gör skillnad hos er, men det skiter vi i…”. Jösses, vi hade gått man ur huse och vägrat sova innan rättvisan var skipad. Men det tycks vara så att vi bryr oss mycket lite om orättvisorna inom sportvärlden.

LdB FC Malmö, regerande mästare i damallsvenskan, är ett av två svenska lag i Champions League. De står på ruinens brant och kämpar för sin överlevnad som klubb. Samtidigt kämpar de i Europaturneringen och är på jakt efter sitt tredje raka SM-guld. Ett herrlag som vinner en match i turneringen får några miljoner för besväret. Ett damlag får, nätt och jämt, så mycket att det täcker resorna. Skulle Malmö få en endaste miljon av herrarnas pengar skulle konkurshotet vara avvärjt. Men så ser verkligheten inte ut. UEFA, som säger sig vilja utveckla damfotbollen, visar sitt fula tryne ännu en gång. Pamparna inom UEFA talar ofta om damfotbollens lysande framtid, men att de själva skulle bidra till att skapa den? Njäää.

Det som är än mer trist i denna historia är att detta inte bara är damfotbollens och fotbollens problem. Jag inbillar mig inte för en sekund att det ser bättre ut inom ishockeyn eller andra lagsporter där herridrotten alltid ses som lite finare, lite bättre. Eller snarare att damvarianten ses som något som katten släpat in.

Vi kommer åter till frågan – varför är detta okej? Varför är det okej att öppet bespotta, håna och diskriminera damidrotter och kvinnliga idrottsutövare? Jag har inget svar på den frågan. Men jag tycker att det är mycket, mycket märkligt.

Men medan vi sitter och gör ingenting åt ett problem som är alldeles för stort så fortsätter UEFA och liknande organisationer att diskriminera damidrott på öppen gata. När ni, vi, jag och alla andra är redo att göra något åt saken kan ni väl hojta till. Jag är beredd att gå först i leden och protestera mot detta vansinne, men jag har gärna er med på tåget. Är ni med mig?