Hej Carl Bildt och regeringen,
Efter andra världskriget kom min farmor som flykting. I min farmors historia finns både ondska och humanitär kris, men också berättelser om mod och om människor som vågade säga ifrån. Det är sådana berättelser om mod som får mig att ha kvar hoppet om mänskligheten. Det kommer alltid att finnas människor som sätter sig själva i fara för att göra vad de tror är rätt och det är antagligen tack vare dessa människor som min farmor överlevde andra världskrigets etniska rensning, och tack vare de människorna som hon därför kunde få barn och barnbarn och därmed tack vare dem som jag existerar.
För många kan det verka som att andra världskriget hade ett lyckligt slut. Kriget i Europa var slut och min släkt – de som överlevt kriget – fick en fristad i det nya landet Israel.
Men jag vet att du vet att att det inte är så enkelt. Det som skulle bli startskottet på frihet för en del människor, skulle bli den stora katastrofen och förintelsen – Al Nakba – för andra.
Vi kan nu, år 2012, inte förändra det som skett.
Oavsett om man tycker det var rätt att staten Israel bildades eller inte så är den nu verklighet, lika mycket verklighet som de palestinier som lever under ockupation på Västbanken, under blockad och bombräder i Gaza, som alla de palestinska flyktingläger i andra länder är verklighet. Och det är den verkligheten som vi måste skapa bästa möjliga framtid av.
Det som sker nu gynnar inte någon civilbefolkning.
Mellan den 14 november fram till i dag (19 november) har följande skett, enligt FN-organet OCHA:
57 civila palestinier, varav 18 barn, har dödats.
740 palestinier, varav 252 barn har skadats.
Tre israeler har dödats.
127 israeler har skadats, de flesta civila.
Det här får inte fortgå. Om detta må vi berätta, det får inte hända igen.
Men det räcker inte med ett eld upphör och vapenstillestånd. Israels flygbombningar och raketerna från Gaza ger stor uppmärksamhet och skördar många liv på kort tid och måste givetvis avbrytas nu. Men ockupationen av Västbanken och blockaden av Gaza kommer fortsätta även efter ett eld upphör om inga mer förändringar görs. Du har själv besökt exempelvis Hebron, Carl Bildt, och jag tror inte att du önskar att du bytte plats med någon invånare där. Det är ett liv där militärens kontroller följer dig var du än går, genom checkpoints stoppas du från att ta dig till arbete och skola, från att träffa familj och vänner. Du vräks utan orsak från ditt hem, som av någon obegriplig anledning måste jämnas med marken med hjälp av en bulldozer. Är du modig nog att delta i fredliga demonstrationer mot ockupationen bemöts du av militärt våld från den israeliska militären. Om detta kommer framtidens historia berätta, ska vi någonsin lära oss att det inte får hända igen?
Det finns många modiga aktivister så väl i Gaza, Västbanken som i Israel som inser att ockupationen och blockaden inte kan fortgå.
De riskerar sin egen säkerhet genom att demonstrera, vapenvägra och kämpa för fred och frihet.
Det är sådana berättelser om mod som får mig att ha kvar hoppet om mänskligheten. Det kommer alltid att finnas människor som sätter sig själva i fara för att göra vad de tror är rätt och det är antagligen tack vare dessa människor som min farmor överlevde andra världskrigets etniska rensning, och tack vare de människorna som hon därför kunde få barn och barnbarn och därmed tack vare dem som jag existerar.
Du är en person med makt Carl Bildt, tänk på vad du gör med den nu när den är i dina händer.