Om Svenska fotbollsförbundet fått bestämma så hade vänskapsmatchen mot Japan spelats på Rambergsvallen i Göteborg.

Varför?

Därför att de hellre ville erbjuda göteborgarna ett EM – slutspel på storbildsskärm.

Detta trots att Gamla Ullevi är damernas nationalarena. Omöjligt att flytta skärmen sades det. Och att det inte spelades någon EM-match under onsdagen spelade mindre roll när det första beskedet kom.

Men spelarna protesterade mot att de skulle tvingas möta världsmästarna på en liten sliten arena på Hisingen istället för att få spela på sin egen arena.

Och protesterna bar frukt.

När Sverige och Japan mätte sina krafter i Göteborg gjorde de det på Gamla Ullevi. Förbundet hade lyssnat och damerna fick äntra sin arena.

Matchen, som var en repris på VM-semifinalen förra sommaren, slutade med 1-0-förlust för Sverige.

Lockade strax över 5000

Men låt oss inte fastna vid resultatet i en tämligen oviktig vänskapsmatch. Låt oss i stället orda om Svenska fotbollsförbundet som tyckte att det verkade vara en bra idé att flytta damerna från sin egen nationalarena för att göra plats för en storbildskärm.

Hur förbundet tänker då är en gåta. Tror ni att det hade hänt om herrlandslaget spelat match?

Men vi ska också påtala att damernas match lockade strax över 5 000 personer till arenan. En herrmatch hade troligen lockat minst det dubbla.

Betyder det att förbundet kan behandla damlaget som de vill?

Givetvis inte.

Damlandslaget visade förbundet att de inte kan behandla dem hur som helst.

Krävs mer än bra stämning

Samtidigt finns det mycket i det svenska spelet som känns rätt kyligt just nu och det är mycket kvar att jobba på .

Stämningen i truppen är trost förlusten på topp efter VM-bronset förra sommaren.

Men det krävs mer än bara bra stämning för att lyckas i ett olympiskt spel. Det krävs att stjärnorna dominerar och att jokrarna kliver fram och gör sitt livs matcher.

Lisa Dahlqvist var den stora jokern under fjolårets VM. Men i år har hon inte alls haft samma flyt i spelet.

Inte heller Caroline Seger har hittat toppformen efter fotskadan hon ådrog sig i våras.

Det går inte

Men det stora frågetecknet som behövs rätas ut är hur Sverige ska styra upp försvarsspelet.

Misstagen som försvaret bjuder på i matcherna mot USA och Japan kommer inte att hålla i OS. Man kan inte bjuda Alex Morgan och Abby Wambach på de tillfällen de svenska försvaret gav dem när lagen möttes.

Och man kan inte ge kvicka, snabba japanskor samma ytor som de fick i mötet under gårdagen. Det går inte. Och försvarsspelet oroar.

Faktum är att det i dagsläget inte går att säga vilka som kommer att bilda mittbackslås i OS.

När Sverige och USA möttes bildade Emma Berglund och Stina Segrström mittbackspar.

När Japan stod för motståndet var det Linda Sembrant som testades bredvid Berglund.

Bättre än Sverige på alla plan

Förbundskaptenen Tomas Dennerby har en del att fundera över och det känns inte helt avlägset att Sara Larsson, som hittills inte spelat en match i damallsvenskan 2012, sveper in som en joker i OS-truppen.

Kanske snor hon även en startplats mitt framför näsan på Emma Berglund.

Det mest intressanta med denna trenationsturnering är emellertid varken storbildsskärmar,mittbacksbekymmer eller förluster för det svenska laget.

Utan de japanska journalisterna. Japanska journalister invaderade Göteborg när deras landslag gästade Sverige.

120 japanska journalister fanns på plats under matchen som sändes i två japanska tv-kanaler. 20 miljoner japaner såg Japan – USA i VM.

Hur många som såg Sverige – Japan vet vi ännu inte. Sverige hade cirka 25 journalister på matchen.

Vad lär vi oss av det?

Just nu är Japan bättre än Sverige på alla plan. Inte bara på planen utan även i sin bevakning av damfotboll.

Jag menar:
Jämför 120 journalister med en storbildsskärm och ni förstår ungefär hur läget ser ut.