Nu har fängelsemyndigheten flyttat Nasrin Sotoudeh från gruppcellen i avdelning 209 till en isoleringscell, enligt Sotoudehs make Reza Khandan. Han skrev på sin Facebook sida på onsdag:
– För ett par månader sen sade chefen för iranska fängelser till medier att det inte finns några som helst isoleringsceller i iranska fängelser. Igår såg jag att Nasrins cell ligger precis bakom myndighetens kontor. Han sitter vägg mot vägg med Nasrin nu. Då borde han veta att hon sitter isolerad i en cell och inte ens har fått ta med sina glasögon så att hon kan läsa vad tidigare fångar hade skrivit på väggarna.
Sotoudeh, som är en av Irans mest kända och stridbara politiska fångar, inledde en hungerstrejk i protest mot kränkningar av hennes barns rättigheter. Trots hennes alarmerande hälsotillstånd och vädjan från kvinnorättsaktivister och familjemedlemmar, har hon vägrat att avbryta sin strejk utan att uppnå sina krav. Det internationella stödet för Sotoudehs frigivning har varit enormt stort.
Sexuella trakasserier
En annan hungerstrejk som började 30 oktober och varade i sex dagar sattes igång av tio kvinnor i Evin fängelset. Anledningen till protesten var en våldsam razzia där kvinnoavdelningens fångvakter gick igenom fångarnas privata egendom, sedan tvingades de att klä av sig nakna och kroppsvisiterades.
De första uppgifterna om razzian och strejken som senare spreds till andra medier, formulerades av nyhetssidan Kaleme (som stödjer före detta presidentkandidaten Mousavi och har kontakt inom fängelset) utan att nämna det faktum att fångarna blivit sexuellt trakasserade. Detta genom att vakterna undersökte även deras vaginor och sedan tvingade dem att sitta helt nakna på golvet med benen isär. Istället skrev nyhetssidan Kaleme om oväsentligheter som att några hyllade Mousavi genom att sjunga.
Två dagar senare när familjer till fångarna varit på besök kom uppgifter om sexuella trakasseriet ut. Fångarna sade tydligt att det är just mot sexuella trakasserier som de protesterar. Rapporteringen som censurerade dessa uppgifter kritiserades av både fångarna samt kvinnorättsaktivister och de strejkande fångarnas familjer.
De tio hungerstrejkande fångarna avbröt sin strejk när fängelsemyndigheterna lovade att ställa de vakter som begick kränkningarna inför rätta och att sådant, som i själva verket strider mot förordningarna, inte ska förekomma igen.