Jönköpng höll sin första pride i helgen – är homokampen i hamn nu?

– Jag träffade en tjej på festen som sa ”Jag har aldrig känt mig diskriminerad i Jönköping. Mian, nu kan du flytta hem igen om du känner för det.” Tre minuter senare medgav hon att hon inte håller sin tjej i handen på stan. Vi har kommit långt i jämförelse med andra länder, men vi lever inte jämlikt än.

Du var på plats – hur var stämningen?

– Paraden i strilande regn var fantastisk. För oss som vuxit upp i Jönköping var det här jättestort. Som en heteropolare till mig som fortfarande bor kvar mejlade till mig ”Jag tror inte folk utifrån fattar hur stort det är att regnbågsflaggor är uppsatta i hela stan.” Till och med en frikyrka flaggade med regnbågsflaggan. Det är stort.

Du höll tal – vad sa du?

– Jag höll ett framträdande om förbjuden kärlek och kamp i Jönköping under trettio år. Fullsatt, tårar – och asgarv. Det kunde inte ha blivit bättre. Man kan inte bli profet i sin egen hemstad, men det har jag blivit. Allt är förlåtet – åt bägge håll vill jag nog påstå. Det finns en ömsesidig kärlek mellan mig och Jönköping idag.

Väckte priden några negativa reaktioner?

– En gubbe hade ett plakat där det stod ”mamma pappa barn=sant. Mamma mamma barn funkar rätt bra också”. Det är ju det paraden symboliserar – att en kan lägga till, addera – med mera kärlek blir världen bättre för alla helt enkelt. Gubben fick rosor av paraddeltagarna.