För ett par år sedan gav bibliotekschefen Nick Jones ut boken Försök att förstå: folkbibliotek, rasism och platsens bibliotek. Nu vidareutvecklar och fördjupar han och en rad medförfattare boken till en antologi: Bryt upp! Om etik och rasism. Antologins syfte är inte att ge några ”säkra, entydiga och avslutade svar, inga givna sanningar och inga så-här-ska-du-göra-besked.” Istället ämnar den ge stöd i arbetet med att teoretisera, reflektera och prata om rasism.

Texterna i boken belyser rasism på olika sätt och är tematiskt indelade i tre delar. Fokus ligger i huvudsak på rasism, men behandlar inte fenomenet som frikopplat från andra maktstrukturer. Texterna visar snarare hur olika maktstrukturer samverkar, till exempel ”ras”, kön, klass, ålder och sexualitet. De behandlas inte som isolerade temaspår, utan låter dem haka i varandra som bitar av ett mycket större pussel – rasismens komplexa pussel.

Talet som handling

Bokens första kapitel analyserar ”Talet som handling”. Kapitlet innehåller tre artiklar om hur tal, skrift och bild som handling och om hur ord och bilder på ett våldsamt sätt kan reproducera rasism och fungera exkluderande och diskriminerande.

I den första artikeln, ”PK, eller konsten att dominera utan att argumentera”, analyserar Stefan Jonsson, professor vid REMESO (Institutet för forskning om migration, etniska relationer och samhälle) vid Linköpings universitet, begreppet ”politisk korrekthet”. Han kommer fram till att det har blivit en ”frisedel till intolerans”, det vill säga ett sätt att slippa argumentera för intolerans genom att utpeka försvarare av tolerans som politiskt korrekta.

Den andra artikeln består av forskaren Tobias Hübinette postkoloniala kritik mot ”Ord som sårar: Den svenska vithetens (o)förmåga att ackommodera minoriteters erfarenheter”, till exempel genom att använda ord som ”vilde”, ”neger”, ”rödskinn”, ”oriental”, ”eskimå”, ”lapp”, ”semit” och ”zigenare”.

I den tredje artikeln, ”Den magiska antirasismen? Tankar om litteraturens säregna kraft”, söker författaren Alejandro Leiva Wenger svar på frågan varför Jonas Hassen Khemiris text, ”Bästa Beatrice Ask” (DN 130313) blev så mycker mer populär än exempelvis Johannes Anyurus artikel ”För vita svenskar är rasisten alltid en annan” (SVT Debatt 121012).

Vad rasism kan göra

Det andra kapitlet i boken undersöker ”Vad rasism kan göra”. I två olika artiklar får läsaren ta del av forskningar som beskriver egna erfarenheter av hur rasism på olika sätt drabbar individer och grupper i det svenska samhället.

Tre forskare, Viktorija Kalonaityte, Victoria Kawesa och Adiam Tedros, redovisar i den första artikeln kortfattat för en omfattande studie som gjordes 2008, vilken synliggjorde svarta svenskars upplevelser av diskriminering och rasism. Artikeln bidrar huvudsakligen med två insikter, dels att forskarnas fokus på vardagsrasismen tyder på att svarta svenskar utsätts för en specifik typ av diskriminering (kränkande språkbruk, integritetskränkningar och sexuella trakasserier) och dels att forskarnas studie av en specifik grupp – svarta svenskar – nyanserar debatten om diskriminering och den etniska rangordningens yttringar i Sverige.

Forskaren Viveca Motsieloa redovisar i den andra artikeln, ”Det måste vara något annat”, ett urval av resultat från en undersökning som genomfördes 2003. Undersökningen granskade barns upplevelser av rasism i vardagen. Av undersökningen framgår att det knappast rör sig om någon ny rasism, som har uppstått i dagens samhälle, utan att det finns en kontinuitet – de uppstår inte ur ett vakuum. De rasistiska föreställningarna är snarare detsamma över tid.

Vithet

Bokens sista temaspår behandlar ”Vithet” och lämnar utrymme för tre artiklar om normkritik. Det är ett synliggörande av den position som ofta förblir osynlig och tas för given, samtidigt som den är styrande och dominant.

Litteraturkritikern och författaren Moa Matthis ger i den första artikeln, ”Det vita vansinnet”, en annan bild av västvärldens historia. Hon kritiserar det faktum att denna historia har skrivits selektivt – om upplysning och yttrandefrihet i finaste guldramen. De röster och skeenden som vi tror att vi lämnat bakom oss gör sig enligt Matthis emellertid ständigt påminda i vårt tal, våra handlingar, tankar och känslor. Speciellt de röster och föreställningar som vi inte ens vet att vi minns och återskapar. För att illustrera rasismen och sexismen ger författaren med ett humoristiskt tonfall den västerländska rasismen och sexismen flera intellektuella örfilar.

Bland annat menar hon att sverigedemokraten Erik Almqvist ”talade ur hjärtat på den västerländska civilisationen” när han ”andades in på ordet ’babbe’ och ut på ordet ’hora’”.

Den fyrahundraåriga västerländska rädslan sätter enligt henne sina spår på vår samtid, exempelvis i ”Lena Andersson uppfattning att hon kan läsa vissa människors tankar” när hon liknar en grupp föräldrar som inte vill att deras barn blir utsatta för rasism vid Ayatollah Khomeini, och ”deras i offentligheten framförda åsikter med mordhotet mot författaren Salman Rushdie”.

I den andra artikeln, ”Vit rasism”, för författaren Katarina Mattsson en diskussion om hur man kan använda rasism som ett generellt begrepp för att identifiera samhällssystem där asymmetriska maktrelationer mellan folkgrupper utgör en grundläggande funktion i hur privilegier och positioner fördelas. Hon använder även termen ”vit rasism” för att avgränsa och definiera den specifika form av maktstrukturer som formats kring vithet i Europa alltsedan 1500-talet. Mattsson drar huvudsakligen två slutsatser i denna artikel. För det första att arvet från den vita rasismen innebär att de symboler, värden och maktpositioner som sammankopplas med vithet på en rad sätt strukturerar europeiska samhällen, även i Sverige. För det andra för hon fram en syn på rasism som ett privilegieskyddande system, uppburet av både materiella och ideologiska processer, som parallellt reglerar maktrelationer internt inom en privilegierad folkgrupp och externt genom att reglera maktrelationer till en rad parallellt exkluderande Andra.

Forskaren Catrin Lundström presenterar i korta drag sin avhandling i den tredje artikeln, ”Svenskhetens utsida”. Den röda tråden i hennes avhandling om unga kvinnor i Sverige med bakgrund i Latinamerika är härkomst – vem som får tillhöra nationen. Artikeln handlar om ursprung och härkomst, som i författarens mening, är ”tydligt kopplad till imperativet att ideligen klargöra sin existens: Vem är du?/Och vad gör du här?” Det är dessa ”manifesta och latenta frågor” som är grunden till Lundströms text. Hon intresserar sig inte för de formella kriterierna för medborgarskap, utan de formella gränserna som omgärdar den svenska positionen. På det sättet vill hon placera frågan ”var kommer du ifrån?” i ett teoretiskt resonemang om nationen och dess ”andra”. Illustrera problematiken gör Lundström genom en berättelse om en ung kvinna i Sverige som upplever att ”var man än går frågar människor var man kommer ifrån. Alltså oavsett om jag är i Akalla och träffar invandrare så frågar de mig var jag kommer ifrån eller om jag är på Östermalm så frågar de mig var jag kommer ifrån.”

En bok som väcker nyfikenhet

Redan i inledningen till boken förklarar Nick Jones att han inte gör några anspråk på att ge några ”säkra, entydiga och avslutade svar, inga givna sanningar och inga så-här-ska-du-göra-besked.” Med sitt mångfacetterade urval av texter om rasism och vithetsnormer, breda representation bland författarna och beröringspunkter vid andra samverkande maktordningar – som kön, klass, ålder, sexualitet och funktionalitet – uppfyller Jones inte bara sitt eget mål, utan lyckas också väcka läsarens nyfikenhet för vidare läsning i fältområdet.

Mer kan kunskapstörstiga läsare inte önska sig av en kortfattad bok om rasism.