IRA har den senaste tiden skakats av anklagelser om sexuella övergrepp som på olika sätt är kopplade till den republikanska rörelsen. Bland annat rör det sig om interna utredningar som IRA tvingade den då 18-åriga Mairia Cahill till efter att hon 1997 anklagat en IRA-man för våldtäkt och sexuella övergrepp, för att därefter uppmanas till tystnad.
Detta kopplas också till Sinn Fein eftersom partiets ledare, Gerry Adams, enligt Mairia Cahill, deltog i att mörka våldtäkten som ska ha ägt rum 1997. Mairia Cahill kommer från en känd republikansk familj, hon är nära släkting till Joe Cahill som var med och grundade Provisional IRA och var själv aktiv i den republikanska rörelsen som ung. Gerry Adams ådrog sig ilska bland annat för ett uttalande i förra veckan då han i det irländska parlamentet hävdade att männen som höll i skenrättegången i fallet Cahill var ”hyggliga” människor, detta trots att de bland annat tvingade henna att möta mannen hon anklagade för våldtäkt, Martin Morris. Syftet var enligt vad de sa till henne ”att avläsa hennes kroppspråk”. Fallet har fått stor uppmärksamhet den senaste tiden efter att Mairia Cahill deltog i BBC-programmet Spotlight i mitten av oktober där hon berättade om hur IRA-medlemmar dragit igång en egen intern utredning två år efter att övergreppen ägt rum:
– De använde sin ställning i IRA för att få mig att hålla tyst, säger hon i programmet där hon berättar att övergreppen skedde efter en kort tids grooming och pågick en längre tid. Förhören pågick i flera månader och hon fick order om att inte tala med någon om det som hänt, inte ens sina föräldrar.
Avrättning eller förvisning
Nu har också uppgifter kommit fram som pekar på att ett sätt som IRA hanterade sexualförbrytare var genom att förvisa dem från Nordirland till republiken Irland. Sådana uppgifter stöds bland annat av vittnesmål av en annan person som ska ha blivit utsatt för sexuellt övergrepp av en IRA-man. En man i 30-årsåldern berättade nyligen att IRA-mannen, som befann sig i hans hem som var ett så kallat ”safe-house” begick övergrepp på honom och hans yngre bror, de var då 17 respektive 14 år. När de berättade om övergreppen tillsattes en skenprocess liknande den som Mairia Cahill beskrivit. 30-åringen berättar för Irish Independent att de 2002 ställdes inför tre val av IRA-männen som arrangerade processen. Antingen kunde IRA avrätta förövaren och begrava honom i hemlighet, eller så skulle de föra honom till bröderna att göra vad de ville med honom. Eller så kunde de förvisa mannen från Nordirland.
– Vi var traumatiserade men inga mördare så vi valde det tredje alternativet, säger 30-åringen till Irish Independent.
Även Maria Cahill och hennes föräldrar ska ha fått ”erbjudandet” om att Martin Morris helt enkelt skulle dödas, något de avböjde.
Gerry Adams har gjort vissa medgivanden kring att IRA agerat på ett klandervärt sätt i de områden som de i praktiken länge kontrollerade, eftersom organisationen var väldigt dålig på att hantera frågor som sexuella övergrepp och att IRA ”svek både offer och närsamhället”, rapporterar The Irish Examiner. Men sådana medgivanden kommer knappast att räcka, och kommer också allt för sent. I en kommentar till våldtäkter inom den republikanska rörelsen och de skenprocesser som följde dem skriver Fionnghuala Nic Roibeaird på den anarkistiska gruppen Worker’s Solidarity Movements hemsida att det inte är förvånande med tanke på den maskulina karaktären på rörelsen. Hon menar att trots många kvinnor deltog så utnyttjades många kvinnor då ”saken”, kampen, var överordnad allt.
”Våldtäktskultur fostrades”
Därför kunde kvinnor användas som sexuellt lockbete för brittiska soldater, eller uppmuntras ha sexuella kontakter för att sängvägen få information som kunde vara användbar för IRA. ”IRA-ledningen hade inga problem med att exploatera kvinnors sexualitet ”för saken” eftersom kvinnors frigörelse inte hade någon plats i rörelsen. Kvinnor sågs som sexobjekt som kunde användas för att stärka den republikanska agendan” skriver Fionnghuala Nic Roibeaird och menar att det fostrades en våldtäktskultur som blir synlig i hanterandet av Mairia Cahill: ”De [IRA-medlemmar] försökte få henne att tystna genom att tvinga henne på henne en tystnadskod och genom att känslomässigt tortera henne genom månader av förhör ofta flera kvällar i veckan, vilket innebar att hon tvingades genomleva det hon varit med upp med en fientligt inställd man från IRA närvarande för att försöka trötta ut henne så att hon skulle släppa det”.
Mairia Cahill ville länge inte anmäla våldtäkten och de sexuella övergreppen till den bland republikaner mycket ökända nordirländska polisen RUC. Men flera år senare bröt hon tabut och polisanmälde det till den då reformerade polisen PSNI. Utredningen drog ut på tiden och enligt Cahill och Spotlight underlät polisen att utreda fallet ordentligt och tog till exempel inte fram stödbevisning. Så småningom, efter fyra år, tappade Mairia Cahill förtroendet för såväl polisen som åklagarmyndigheten och drog till slut tillbaka sina vittnesmål. Efter det valde rätten att fria Martin Morris från övergreppen, och även de personer som pekats ut som drivande i skenprocessen som Cahill tvingades delta i, friades av rätten.
Frågetecken kring Adams agerande
Sinn Fein-ledaren Gerry Adams agerande i samband med ett annat fall av sexuella övergrepp kastar än mörkare skuggor på honom. Det gäller hans hanterande av de sexuella övergrepp som hans bror Liam Adams ska ha begått mot sin dotter då hon var mellan fyra och nio år. Liam Adams ställdes inför rätta förra året för övergrepp som begicks mellan 1977-1983. En första rättegång avslutades inte, men i en andra rättegång dömdes Liam Adams för sexuella övergrepp och flera fall av våldtäkt på sin dotter Aine Dahlstrom till 16 års fängelse, en dom som har överklagats och som ska prövas i en högre instans i mars nästa år. Liam Adams nekade under båda rättegångarna till anklagelserna. Både den icke slutförda och den andra rättegången kastar skuggor på Gerry Adams som vittnade i den första rättegången där det framkom att hans bror erkänt att han förgripit sig på sin dotter redan år 2000. Men inte förrän 2009 ska Gerry Adams ha berättat om detta erkännande för polisen. Dessutom kom det fram att Gerry Adams känt till att brodern anklagades för sexuella övergrepp redan 1987.
Den informationen, att Gerry Adams underlåtit att informera polisen om ett allvarligt brott i nio år, ledde inte till åtal, vilket i sin tur resulterade i en utredning kring varför det inte skedde. Dessutom tillsatte den nordirländska polisen PSNI:s Ombudsman en utredning kring huruvida polisen ordentligt utrett anklagelser om att Gerry Adams agerat för att mörklägga broderns brott. Båda utredningarna blev klara för flera månader sedan men har inte offentliggjorts vilket har kritiserats av bland annat parlamentsledamoten Nigel Dodds från Sinn Feins största politiska motståndare Democratic Unionist Party (DUP).
Det är oklart hur dessa händelser kommer att påverka Sinn Fein och Gerry Adams. Eilis O’Hanlon, journalist för Irish Independent och kusin till Mairia Cahill, har kritiserat Adams för att under flera års tid uppvisat stor okänslighet rörande dessa frågor. I en debattartikel i helgen hävdade hon att Adams kommer undan lättare än andra politiker skulle göra och tog upp flera exempel på hur Adams agerat olämpligt via sociala medier.