Ny diskussionsserie om Feminism och arbete. Vad finns det för feministiska motförslag mot det nuvarande systemets exploatering av obetald kvinnlig arbetskraft? Först ute är vänsterpartisten Ana Rubin som lyfter fram frågan om 6 timmars arbetsdag.
Ett växande antal studier visar att reformerna av de grundläggande villkor för arbete och försörjning, vilka genomförts under de senaste decennierna och intensifierats under Alliansregeringens ”arbetslinje”, missgynnat kvinnor som grupp. Privatiseringen av den offentliga sektorn, försämringarna av bidrags- och försäkringssystemet samt avregleringen av arbetslivets organisering har inneburit sämre anställningsförhållanden, minskade inkomster, arbetslöshet/ökad arbetsbörda, utförsäkringar samt att nya beräkningssystem som skapar obetald arbetstid (tid som är bunden till arbetet) etablerats som norm på de arbetsområden där kvinnor utgör majoriteten av arbetskraften. Om den klassiska socialdemokratiska politiken skapade ekonomisk självständighet för kvinnor genom att överflytta obetalt arbete i privatsfären till betalt arbete i det offentliga sker nu motsatsen. Tendensen är att kvinnor åter blir antingen ekonomiskt beroende av män i deras privatsfär eller fattiga – med allt vad det innebär för deras relativa utsatthet i en könshierarkisk ordning.
Vår nya diskussionsserie Feminism och arbete syftar till att diskutera dessa frågor och formulera motförslag. Som alltid är det fritt fram för våra läsare att inkomma med bidrag till serien på [email protected]. Tips på skribenter eller redan existerande texter är också välkomna.