Den 25 maj förra året gick Feministiskt initiativ (Fi) in i EU-parlamentet. Tusentals svenska feminister tog det steget tillsammans. Varje gång jag får frågan vilket parti jag representerar spricker jag av stolthet över att få berätta att jag representerar ett folkvalt feministiskt parti. Det gör skillnad. Efter ett år av EU-politiskt arbete är jag övertygad om att vi behövs mer än någonsin.
För Fi finns det inga svaga grupper – bara svaga strukturer. Vi arbetar antirasistiskt och feministiskt för att förändra dem. Under vårt första år har romernas situation i EU varit vår prioriterade fråga. Den 25 maj samlade vi representanter från parlamentet, rådet och kommissionen för att tillsammans konstatera att antiziganism är den saknade pusselbiten i EU:s arbete för att förbättra romers situation. Följande månad drev vi igenom en resolution där parlamentet erkände antiziganism som en specifik sorts rasism mot romer. Den innehöll också ett beslut om att instifta en minnesdag över romernas förintelse under andra världskriget. Men mer antirasistiskt arbete behöver bedrivas i parlamentet. För att utveckla det vidare har vi skapat en tvärpolitisk samarbetsgrupp mot rasism tillsammans med andra parlamentariker.
Vi är aktiva i två utskott som slår vakt om mänskliga och medborgerliga rättigheter. Ett inrikespolitiskt och ett utrikespolitiskt utskott. Migrationsfrågan är mycket relevant i båda eftersom EU:s medlemsländer vill stoppa flyktingar både genom att sluta avtal med länder utanför EU för att hindra flyktingar från att ta sig till EU och genom att stärka EU:s gränser. Den politiken leder till att flyktingar hamnar i kläm och behöver ta farligare och farligare flyktvägar för att kunna söka asyl. Tragedin på Medelhavet är på hela EU:s samvete. Lagliga och säkra vägar in i EU behövs omgående. Livräddningsoperationer och blygsamt utökat mottagande av kvotflyktingar är positiva steg framåt men alltför små. Vi behöver en helt ny debatt om EU:s roll i världen som utgår från de mänskliga rättigheterna.
Ett år i Europaparlamentet räcker för att se hur feministiska sakfrågor ignoreras. Europas största demokratiska församling har en förkastlig jämställdhetsstatistik. 1952 var 1,3 procent av EU-parlamentarikerna kvinnor. 62 år senare är endast 36,8 procent kvinnor. Samtidigt finns det akuta politiska problem som behöver ses till. Lönegapet mellan män och kvinnor ligger i snitt på 16 procent i EU:s medlemsländer. Det är ett ekonomiskt problem som man arbetar för lite med. Var tredje kvinna i EU utsätts för fysiskt eller sexuellt våld under sitt liv. Det är medlemsländernas största säkerhetsproblem men det varken diskuteras eller behandlas som sådant.
Ett mer jämställt parlament skulle kunna föra en mer jämställd politik. Trenden visar att vi i dag behöver vänta 30 år innan det är hälften kvinnor i parlamentet. För att skynda på utvecklingen har Feministiskt initiativ tagit fram en jämställdhetsplan för utskottens politiska arbete. Den beskriver både hur ett jämställt utskottsarbete bedrivs, som till exempel hur man bygger en delegation eller utser talare till en konferens. Men den ger också instruktioner till hur utskottens politiska arbete ska innehålla ett genusperspektiv och bidra till en framgångsrik jämställdhetspolitik. Slutligen leder och erbjuder vi utbildningar i jämställdhet och antirasism för de olika politiska grupperna.
Hbtq-personers rättigheter är en prioriterad fråga i vårt arbete. EU:s skydd mot diskriminering har allvarliga brister när det gäller just hbtq-personer och i synnerhet när det gäller sexuell identitet. Bland annat skapar det oacceptabla hinder för transpersoner som använder sin rätt att flytta mellan länder i EU, och i vissa länder tvingas transpersoner som genomgår könsbyte fortfarande till tvångssterilisering. Vi driver att parlamentet ska kräva att EU ger ett heltäckande skydd mot diskriminering av transpersoner och att EU:s lagstiftning mot rasism och hatbrott även ska omfatta hbtq-personer.
Men det räcker inte. För att stärka den feministiska agendan i EU och öka prioriteten för feministiska frågor behövs ytterligare feministiskt mandat. Därför söker vi upp feministiska och antirasistiska organisationer för att inspirera och bidra till deras partipolitiska blivande. Hittills har vi varit i Spanien, Italien och Västra Balkan och träffat feministiska förespråkare. Vårt långsiktiga mål är att ha nog stöd för en feministiskt politisk grupp i EU-parlamentet och på kort sikt välkomna många fler rosa parlamentariker 2019.