Den här sommaren har det ju varit fint väder nästan varje dag. En underbar sommar att njuta av bad och skogspromenader. Jag har vant mig vid temperaturer över 25 grader och kommer på mig själv med att vara frusen nu när värmen bara når 20-gradersstrecket.
Om en vecka ska jag lämna mitt äldsta barn till skolan för första gången. Det pirrar redan i magen inför allt nytt han ska lära sig och få vara med om. Oro och förväntningar blandas med frågor om framtiden: Blir skoltiden rolig eller svår? Kommer han få nya kompisar eller bli utfryst? Och så den allra största frågan: hur kommer hans liv att bli om vi inte klarar klimatet?
Den här sommaren har det varit katastrofala regnmängder i Tyskland, Nederländerna och Belgien. Stänger man av nyhetssändningarna är det lätt att missa. Den här sommaren har det varit skogsbränder långt bortom det normala i Grekland och i Turkiet. Den här sommaren har människor dött av värme i Nordamerika. Floder har svämmat över i Brasilien. En kvarts miljon människor har fått sina hem förstörda av cyklonen Eloise i Mocambique i början av året.
Alla politiker måste släppa sargen och våga fatta de beslut som krävs. Vi måste förbjuda utvinning av kol och olja. Vi måste kraftfullt styra om till förnybart, till gröna industriprocesser där kolet helt enkelt ersätts i stålproduktionen och andra processer. Med mer bostadsbyggande i trä istället för betong slipper vi både cementkaos när företag slarvar med underlag till domstolar och en hel massa utsläpp.
Om tio år kommer min son att ha gått ut grundskolan. Han har inte en chans att påverka de beslut som kommer att forma resten av hans liv. Om vi fortsätter släppa ut i dagens takt kommer utsläppen redan inom tio år att nå den gräns där forskarna menar att 1,5 gradersmålet är kört.
IPCC:s senaste rapport visar med en tydlighet som känns smärtsam att ta till sig vad ett sådant misslyckande skulle innebära för mänskligheten. Extremväder som nu blir nyhetsrubriker blir då snarare det nya normala.
Sveriges klimatminister Per Bolund säger att vi kan klara det om vi vill. Vi kan för att vi måste.
Alla politiker måste släppa sargen och våga fatta de beslut som krävs. Vi måste förbjuda utvinning av kol och olja. Vi måste kraftfullt styra om till förnybart, till gröna industriprocesser där kolet helt enkelt ersätts i stålproduktionen och andra processer. Med mer bostadsbyggande i trä istället för betong slipper vi både cementkaos när företag slarvar med underlag till domstolar och en hel massa utsläpp.
Det är bråttom, men det går för att det måste gå. Jag hoppas och förväntar mig att alla partier tar klimatutmaningen på allvar den här hösten. Vi är många som snart ser våra förväntansfulla barn gå till skolan. Barn som inte hoppas på annat än en ljus framtid. Barn som litar på oss vuxna. Vi har ett ansvar att inte svika dem.
Annika Hirvonen är riksdagesledamot för Miljöpartiet och krönikör i Fempers nyheter.
