Med åtgärdspaketet som jämställdhetsminister Märta Stenevi (MP), inrikesminister Mikael Damberg (S) och justitieminister Morgan Johansson (S) presenterade på onsdagen avser regeringen att intensifiera arbetet för att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. 

”Våldet ska förebyggas och de män som begår brott mot kvinnor ska straffas. Kvinnor som utsätts för brott ska få den hjälp de behöver. Under förra mandatperioden tog regeringen fram en nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Den strategin arbetar vi efter. Samtidigt står det bortom allt tvivel att mer behöver göras”, skriver regeringen i ett pressmeddelande.

Åtgärdspaketet kommer inte med några nya resurser, men det behövs konstaterar ministrarna och lovar återkomma med ytterligare åtgärder i samband med budgetpropositionen för 2022.

De 40 punkterna i åtgärdspaketet  är uppdelade i fyra områden:

• Ett utökat och verkningsfullt förebyggande arbete mot våld

• Förbättrad upptäckt av våld och starkare skydd och stöd för våldsutsatta kvinnor och barn

• Effektivare brottsbekämpning

• Förbättrad kunskap och metodutveckling

Unizon beskriver paketet som gediget, och menar att regeringen visat att mäns våld mot kvinnor ska ha samma status, resurser och engagemang som mäns våld mot män och att frågan tas på samma allvar.

– Vi är särskilt glada över att det nationella våldsförebyggande programmet, som vi krävt sedan 2014, nu kommer att bli verklighet, och ska innehålla både primärprevention och vara återfallsförebyggande. Killars och mäns ansvar för våldet måste vara i centrum om vi någonsin ska få slut på våldet mot tjejer och kvinnor. För det krävs också, som sades på presskonferensen, att fler män lagförs och döms. Sedan behöver självklart samtliga punkter finansieras och kompletteras med tydliga mål och resultatutkrävande. Det kommer visa sig i budgetarbetet om riksdagens partier menar allvar med att kvinnors liv är värda mer än fina ord, säger Olga Persson, ordförande för Unizon, i en kommentar till regeringens presskonferens.

Positivt enligt Persson är också tydlighet med att våldsbrott är våldsbrott även om det filmas i kommersiellt syfte som i pornografin.

– Brott som utförs i porrproduktion ska straffas som de våldsbrott de är. Vi och en majoritet av svenska folket vill ha lagstiftning för att begränsa spridningen av porr på nätet till barn och unga. Det nya ämnet sex och relationer måste utgå från ett porrkritiskt förhållningssätt – det går inte att arbeta våldsförebyggande utan att se pornografins roll när det gäller sexuellt våld, kommenterar Olga Persson, ordförande Unizon.

Roks välkomnar också initiativet i ett uttalande och konstaterar att de 40 punkterna utgör det största åtgärdsprogrammet på området sedan 90-talet. Särskilt viktiga grepp ser de i punkterna om långsiktig finansiering av kvinno- och tjejjourernas verksamhet, våld och vårdnad, skydd och stöd till kvinnor och tjejer som utnyttjas i pornografin, skydd för anhöriginvandrade kvinnor, att kunna lämna våldet utan att utvisas, bostad efter att ha lämnat våldsmannen, höjda beloppsgränser för upphandling, barns rättsliga skydd mot sexuellt våld ses över för att stärkas, beslag av meddelanden mellan närstående, för bättre bevis, skärpta straff för sexköp samt satsningar på kunskapshöjande åtgärder.

Förutom att erbjuda sin medverkan i det fortsatta arbetet ser Roksfram emot budgetförhandlingarna, och väntar sig konkreta medel för att aviserade åtgärder ska kunna genomföras.

”Vi ser att viktiga kliv har tagits idag, men steget får inte bli dröjande!”, skriver Roks.

Sociologen och våldsforskaren Linnéa Bruno påpekar till exempel att flera av förslagen är vaga.

– Vad gäller alla straffskärpningarna kan de i flera fall vara bra, men så länge området är så nedprioriterat av polisen att ytterst få förövare blir ens förhörda, än mindre lagförda, riskerar effekten att bli minimal. Socialtjänst, polis och rättsväsende behöver mer resurser för att anmälningar ska sluta läggas på hög.

Samma sak gäller behandlingsinsatser konstaterar Bruno och hänvisar bland annat till att viktiga verksamheter som Asta-mottagningen, som tidigare erbjöd samlad och specialiserad vård för våldtagna, drabbats av resursbrist. Hon påminner om att expertorganet Grevio har riktat kritik mot Sverige, just för att bemötande och behandling av våldsutsatta är så ojämn och på många håll bristfällig, köerna långa samtidigt som behoven är enorma.

– Vidare vill regeringen se över hur mycket våldsutsatta barn ska behöva tvingas till umgänge med förövare – bara sluta med detta genast säger jag. Men regeringen har tyvärr nyligen aviserat att den vill att tingsrätter ska kunna tvinga tvistande föräldrar till gemensam vårdnad också när båda är emot – tvärtemot vad remissinstanser som Barnombudsmannen, Socialstyrelsen, Rädda barnen och Stockholms universitet vill. Det är ett förslag som kommer undergräva skydd från våld ytterligare för en redan utsatt grupp, betonar Linnéa Bruno.

Och samma dag som åtgärdspaketet lanserades, gick insamlingsstiftelsen World of no sexual abuse (Wonsa) ut med att den tillsammans med Stiftelsen Stora Sköndal och Ersta Sköndal Bräcke högskola inlett ett samarbete. Syftet är att bli en nationell aktör som samlar forskning och utbildning, vård och behandling till sexualbrottsutsatta, för att skapa den tillgänghet som saknas.

I ett pressmeddelande konstaterar Wonsa att omkring 25 000 sexualbrott anmäldes i Sverige 2020, varav 9 580 rubricerades som våldtäkt. Mörkertalet är stort, liksom gapet mellan behov och tillgång på stöd och behandling efter sexuella övergrepp. I den satsning på kompetensstöd om mäns våld mot kvinnor som regeringen beslutade om nyligen ligger fokus främst på det omedelbara omhändertagandet. Wonsa påminner återigen om behovet av en instans som har i uppdrag att ta hand om den stora grupp vårdsökande som blivit utsatta för sexualbrott och som kan bidra till ökad kunskap på området.

– Regeringens satsning är en bra början, men det måste även finnas plats för det icke akuta omhändertagandet. I dagsläget står över 1 000 sexualbrottsutsatta i kö för att få adekvat vård och behandling. Trots att det finns tydliga nationella och internationella krav på att specialistinsatser ska finnas så saknas idag ett helhetsgrepp om den här frågan. Vi på Wonsa tillsammans med Ersta Sköndal Bräcke högskola och Stiftelsen Stora Sköndal står redo att axla det ansvaret, men vi behöver stöd från politiken, säger Maya af Geijerstam, generalsekreterare på Wonsa.