”Omfamnandet av en dynamisk femininitet är en del av kampen för ett mångfaldigt samhälle som frigör identiteter från förtryckande extremer”, skriver Lave Galo i första delen av sommarföljetongen Patriarkatet är en myt.
Nergal är död. Ereshkigal, underjordens drottning, har förlorat sin make i händerna av den tredje kungen i Uruk i Mesopotamien, kallad Gilgamesh. Ereshkigal är en farlig kvinna och det finns risker som följer med den som besöker henne.
Detta stoppar inte Inanna från att vilja sörja Nergals död tillsammans med sin syster, därför låter hon kärleken leda henne på sitt uppdrag till underjorden. För att vara säker uppmärksammar Inanna sina förtrogna om sitt val innan hon beger sig.
Ereshkigal tillåter ingen auktoritet förutom sin egen i sitt rike. Där hon härskar har mäktiga föremål från världen ovan ingen plats. Medveten om Inannas kända status som oslagbar krigare, politisk makthavare och fruktbarhetens gudinna ställer Ereshkigal villkor för sin systers resa för att eliminera hotbilden: vid var och en av de sju grindarna måste Inanna klä av en bit av sin besmyckade och berömda krigsdräkt.
Vid Auktoritetens grind blir Inanna ombedd att ta av sig sin krona, vid Förnimmelsens grind sin stav, sitt halsband vid Kommunikationens grind och sin bröstsköld vid Medlidandets. Särskilt sårbar i detta skede, lämnar hon ringen runt sitt finger efter sig vid Egenmaktens grind och när Inanna korsar sjätte och sjunde grindarna av Kreativitet och Manifestation, avlägsnar hon först sitt ankelband och sist sin kungliga mantel.
Inanna är framme till slut, men naken. Inom de första ögonblicken blir hon dödad av Ereshkigal och tre dagar senare letar faderfiguren Enki upp henne. Ereshkigal återupplivar sin syster med ett livsvatten och Inanna vaknar upp till en konfrontation av Enki, som erbjuder sig att hjälpa henne återvända hem om hon överlåter sin tidigare position i världen till en manlig gudakraft. Inanna gör sin sista uppoffring och lämnar underjorden under Enkis vinge.
Dogma vs dualitet
Under samhällets övergång till patriarkatet förnekades konceptet om dualitet och den harmoniska samexistensen av upplevda motparter. Istället tolkades världen utifrån dogmatiska och binära definitioner som separerade livet i exklusiva kategorier vilka endast kunde existera i opposition till varandra. Inanna, som representerar flera ”motsägelsefulla” roller samtidigt, är personifieringen av dualitet och dynamisk femininitet. Hon är den sexuella modern som skördar i samma våg som hon dödar och härskar medan hon förför.
Omfamnandet av en dynamisk femininitet är en del av kampen för ett mångfaldigt samhälle som frigör identiteter från förtryckande extremer. Kampen för kvinnans frihet innebär rätten att få vara en bred samling av motsägelser och kunna äga sina begär på flera områden utan att det hotar hennes autenticitet.
Den fertila döden
Inannas resa till underjorden kan ses som en liv-och-död-initiering och ett skuggarbete i vilken hon bemöter sin syster: sina förträngda tankar och rädslor; sin mörka femininitet. Mot slutet bär Inanna på ingenting förutom sitt underjordliga jag. Det är i konfrontationen med våra skuggor som vi kan skapa oss själva igen i en ny form och med större moralitet. Ereshkigal representerar månens mörker och dess ständiga cykel, vars princip utgår från att döden inte är permanent eller fruktad utan en del av förnyelseprocessen.
Det moderna systemets sterilitet och statiska form upprätthålls av den styrande maktens motstånd till den typ av kreativitet och kritik som kan bidra till riktig förvandling. En social revolution och inre förändring innebär därför villigheten att dels bemöta och dels döda delarna av sig själv som hindrar ett liv utanför skuggan av trauman, förträngda känslor och internaliserade maktstrukturer.
Från gudinna till slav
Det finns ännu ett sätt att tolka Inannas nedfall – som en “rite of passage” till den kapitalistiska moderniteten. I detta fall motsvarar Inannas materiella förlust vid varje grind det patriarkala samhällets strategiska avlägsnande av våra “chakran”: kronan/kronchakra/spiritualitet; staven/pannchakra/visdom; halsbandet/hjärtchakra/empati; ankelbandet/sakralchakra/sexualitet; manteln/rotchakra/intuition.
För att få tillgång till underjorden måste Inanna anpassa sig efter villkor som innebär att lämna ifrån bitar av sig själv och uppoffra sina innersta kvaliteter av kraft och skönhet.
Enki, den individuella och institutionaliserade dominanta mannen, väntar på henne där. Han kräver att Inanna, i sitt maktlösa tillstånd, går med på en uppgörelse som avskaffar hennes tidigare centrala roll om hon vill fortsätta existera i civilsamhället. Likt Inanna, agerar kvinnor än idag utifrån en manipulerad frivillighet som är underkastad beroendet av manlig dominans i utbyte mot sin överlevnad.
Sommarföljetongen Patriarkatet är en myt publiceras av Fempers nyheter i fyra delar. Nästa del publiceras fredag den 16 juli.
