Hbtqi-rättigheter är mänskliga rättigheter. Punkt slut.

I en rimlig värld borde den här texten kunna sluta där. Men verkligheten ser smärtsamt annorlunda ut.

Förra veckan trädde Ungerns senaste anti-hbtqi-lag i kraft. Den nya lagen förbjuder information till barn och unga om könsidentitet och homosexualitet i  undervisning, i civilsamhällesorganisationer, i reklam och i media.

Den nya lagen är ett hårt slag mot redan hårt pressade unga hbtqi-personer och regnbågsfamiljer i Ungern. Vi vet att tillgången till information, gemenskap i föreningar, stöd och representation är avgörande för att minimera riskerna för psykisk ohälsa och otrygghet bland unga hbtqi-personer. Dessutom strider lagen mot både mänskliga rättigheter i allmänhet och EU-fördragen i synnerhet.

Vi ska straffa, inte belöna de korrupta och auktoritära ledare i EU som inte tillgodoser sina medborgares rättigheter.

Vi gröna och andra progressiva i EU-parlamentet är eniga om att Viktor Orbáns högerauktoritära styre i Ungern för länge sedan satt sin sista potatis.

Vi har i många år protesterat, fördömt och kämpat för att få ett stopp på de brott mot EU:s grundläggande värden och fördrag som pågår i landet. I takt med att angreppen på de mänskliga rättigheterna och demokratin i Ungern förvärrats har vi växlat upp vårt motstånd.

Vi ber inte snällt längre – vi är redo att straffa Ungerns regering med att ta bort det som korrupta ledare likt Orbán gillar mest – pengarna.

Jag är glad att EU-kommissionen har hörsammat våra krav på att stoppa den första utbetalningen av det extrainsatta coronastödet till Ungern, som inte uppfyller de krav i ansökan som vi enats om. Men vi kan inte stanna där.

Vi gröna var drivande för att få på plats ett nytt verktyg i EU-kommissionens låda för att straffa länder som inte respekterar domstolarnas politiska oberoende, och därmed bryter mot rättsstatsprincipen.  Den så kallade rättsstatsmekanismen finns till EU-kommissionens förfogande sedan årsskiftet. Om den aktiveras stoppas utbetalningarna av EU-stödet till medlemslandet i fråga.

Vi ska straffa, inte belöna de korrupta och auktoritära ledare i EU som inte tillgodoser sina medborgares rättigheter. Därför måste EU-kommissionen pröva om denna mekanism kan aktiveras i fallet Ungern.

Sedan i höstas har EU en antagen hbtqi-strategi. EU-kommissionen måste säkerställa att den blir mer än vackra ord på papper.

De ekonomiska verktygen är oerhört viktiga och jag är stolt över att vi miljöpartister i Europa varit drivande i att få dem på plats. Värre är det med andra verktyg, som hamnat på is för att EU:s ledare inte kan enas i rådet.

Ett exempel på verktyg som inte används är EU:s antidiskrimineringslagstiftning, som varit blockerad i snart ett decennium. Ett annat är det så kallade artikel 7-förfarandet, ett mycket kraftfullt verktyg som – om rådet enas om att använda det – bland annat stoppar det EU-land som bryter mot artikel 7 i EU-fördraget, exempelvis Ungern, från att rösta i rådet och därmed delta i EU:s lagstiftande arbete.

Sedan i höstas har EU en antagen hbtqi-strategi. EU-kommissionen måste säkerställa att den blir mer än vackra ord på papper. EU ska bli den frihetszon för hbtqi-personer som vi i EU-parlamentet kommit överens om att unionen ska vara.

Allt detta enades en majoritet i EU-parlamentet förra veckan om att vi ska fortsätta kräva. Tillsammans fördömer vi Ungerns agerande och upprepar det som är en självklarhet: hbtqi-rättigheter är mänskliga rättigheter.

Men företrädarna för ett svenskt parti höll inte med – Sverigedemokraterna. Deras nedlagda röster är en tydlig signal om att  vi inte får sluta kämpa. Verkligheten i Ungern får inte bli Sveriges framtid.

Alice Bah Kuhnke är EU-parlamentariker för Miljöpartiet de gröna och gruppledare för jämställdhetsutskottet, samt återkommande EU-krönikör i Fempers nyheter.