”Ninurras öde är en direkt reflektion av den patriarkala förnekelsen av kvinnors bidrag i den ekonomiska, sociala och kulturella utvecklingen”, skriver Lave Galo i andra delen av sommarföljetongen Patriarkatet är en myt.
När Enkidu först kom till liv levde han som och med djuren. En av Enkidus roller, som en djur-identifierad människa, var att sabotera fällor genom att fylla upp hålen som jägare grävt i marken. Sumerfolket såg detta som ett hot mot deras levebröd och kom överens om att socialisera Enkidu över till sin sida. För att åstadkomma detta skickade de en älskarinna för att förföra honom till den mänskliga världen.
Älskarinnan tillbringar sex dagar och sju nätter med Enkidu innan han bestämmer sig för att återvända till sina djur. Till sin överraskning stöter han på tre hinder: djuren springer ifrån honom då han numera bär en människodoft; han är för trött (av senaste veckans sexuella aktiviteter) för att springa lika snabbt; och han kommer själv till insikt om sin tillhörighet hos den civila världen.
Enkidu går tillbaka till älskarinnan och hon erbjuder honom hans första lektioner i den praktiska läran om civilisationen. Först ger hon honom kläder, tillverkade av ull från gudinnan Uttu. Sedan visar hon honom hur en äter. Sist lär han sig dricka öl, bryggt av gudinnan Ninkasi, ur Ninurras bägare.
Efter att han bemästrat de grundläggande stegen är Enkidu redo att förverkliga sitt öde och anländer då till staden för att möta Gilgamesh.
Från centrum till marginal
Enkidus myt visar kvinnors centrala roll i människans övergång från nomadism till social tillhörighet genom matlagnings-, ölbryggnings- och klädtillverkningskonsterna. Dessa områden har en gemensam egenskap – de alla är transformativa. Älskarinnan, Uttu, Ninkasi och Ninurra är huvudansvariga för att förvandla naturliga substanser till kulturella föremål. Processen utgör den mänskliga världens mest essentiella element.
I det sumeriska samhället engagerade sig mödrar i aktiviteter som ansågs vara sofistikerade, mer komplicerade och mer beroende av specialiserad kunskap än muskelarbetet som männen typiskt tillägnade sig åt. Från kvinnors arv går det även att spåra uppfinningen av sång och medicin som en praktik med socialt syfte.
Trots detta, och trots att kvinnors aktiviteter har kommit att definiera grunderna för civilsamhället, så döljs deras avtryck i modern litteratur och historiska återberättelser av civilisationens utveckling – en form av patriarkalt osynliggörande av arbete och egenskaper som bär associationer till kvinnan.
Enki från berättelsen om Inannas nedfall, introducerades först genom Ninurra, gudinnan över keramiktillverkning. Att Ninurra absorberas in till Enki förklarar både den manliga kolonialiseringen av kvinnor och hantverksarbetets evolution till en manlig sysselsättning. Mäns monopol över tidigare kvinnliga domäner erkänner den stora betydelsen dessa domäner har för inflytande i samhället. Hantverket bibehåller sitt värde än idag men numera som ett uttryck för maskulinitet.
Ninurras öde är en direkt reflektion av den patriarkala förnekelsen av kvinnors bidrag i den ekonomiska, sociala och kulturella utvecklingen. Konsekvensen är att kvinnan uppfattas som ett fenomen utan bakgrund och historia idag – hon blir endast relevant för nuet och blir därmed även nekad en framtid.
Den avvisade, visa modern
Som samhällets beskyddare, föremålets förvarare och hushållets bevarare blev sumeriska kvinnor som Ninurra tillskrivna den poetiska titeln “livets hus”. Än idag har hushållet en central roll i utformningen av solidariska band, reproduktivt arbete och organiseringen av resurser. Däremot har kvinnan förlorat sin titel som livets hus, numera tillskrivs äran husets mästare och administratör vars väggar behåller kvinnan utanför livet.
Det är inte konstigt att kvinnor idag, i sitt sökande efter större autonomi, oftast gör det utanför hushållet. Men i sin dissociering från hushållet, utan motstånd till de patriarkala definitioner det omges av, förstärks den könade diskrimineringen av och i sociala rum.
Den historiskt felaktiga representationen av kvinnors arbete bidrar till ett förtryck som överskrider individen, den försäkrar att kvinnor inom det privata rummet fortsätter att marginaliseras medan kvinnor inom det offentliga stigmatiseras.
Forskning visar att den första dokumenterade termen för “frihet” är sumeriska ordet amargi, som i direkt översättning betyder “återvändande till modern”. En anti-patriarkal frihetsrevolution innebär därför att inte endast på-nytt-skapa, utan även återuppliva. Att inte endast definiera progressiv feminism som ett linjärt framåtblickande, utan även som ett tillbakatagande av (uppfattningen om) egenskaper, förmågor och aktiviteter som var historiskt representativa för den neolitiska modern/kreativa kvinnan innan de blev stulna och förvrängda i övergången till den dominanta mannens värld.
Sommarföljetongen Patriarkatet är en myt publiceras av Fempers nyheter i fyra delar. Nästa del publiceras fredag den 6 augusti.
